Breaking news: Då var tyvärr ryktet som spreds under kvällen i Prag sant, att Skoda inte kommer att köra i WRC2 till nästa år. Som skäl anger man att förlusten av Kalle Rovanperä var den utlösande faktorn. Själv tror jag mer på påtryckningar från storebror Volkswagen. Då går nog tyvärr luften ur nya WRC2 såvida inte Citroën/M-Sport tar upp jakten på Hyundai som dock inte heller dom gjort klart. Känns som att hela Rally-VM är i gungning för tillfället. Tilläggas skall att ännu har inget officiellt besked kommit från Skoda.

*

Då blev det Skodas WRC2-mästare 2018, Jan Kopecky som drog vinstlotten och blev den som trots många andras övertalningsförsök genom åren, till slut lyckades få in mig i en högerstol. Medåkning var inledningen på Skodas ambitiösa program för att fira Kalle Rovanperä och Jonne Halttunens WRC2 Pro-guld plus tjeckernas  seger i mästerskapet för tillverkare.

Ute på tjeckiska vischan en knapp timme från Prag har Skoda Motorsport en väg som ofta används för både test och så vid olika event. Här stod en trailer och väntade och vid sidan av, två R5-Skoda Fabia EVO. Dels Rovanperäs bil från Wales Rally GB plus Jan Kopeckys från Rally de Espana.  Jag väntade iskallt vid sidan i hopp om att mitt namn inte skulle finnas med på listan över de”lyckliga” som skulle få en åktur med de båda världsmästarna. Om jag var lite tveksam så var min reskamrat Kolsvas R2-åkare William Binbach desto mer förväntansfull.

– Jag måste få åka med Kalle, skulle vara så dj-la häftigt, förklarade han ivrigt.

Bilarna fördelades sedan genom någon form av lottdragning och jag lottades att åka med Kopecky. Vid det här laget förstod jag att det var omöjligt att fega ur och samtidigt var jag nöjd över att få åka med just honom. Dels är han 37 år gammal och borde rimligtvis ha lite mer vett i skallen än en fjunig 19-åring från Jyväskylä. Dessutom kändes det lite tryggare att åka med en tjeck på hemmavägar, lite vägminne borde han ha var min tanke. När bilarna var varmkörda så kallades ”Mr Svensson” upp som förste man att inta R5-Skodan. Lite oroligt då jag vet hur jobbigt det kan vara att går ut som första bil, men min förare verkade inte bry sig. När vi ställde upp för start frågande han mig om jag åkt rallybil förut. Lite förvånad över hans okunskap, jag har som bekant till exempel både rullat efter mållinjen med en Saab utanför Norra Rörum, skrotat en Kadett i Simrishamn och inte minst planterat en VOC i en häck i Tingsryd Rallysprint. Artig som jag är påminde jag inte om detta utan nickade och svarade att jag själv även kör lite rally, varpå han frågade vilken bil?

– Jag kör med en Opel, svarade jag.

Kopecky tittade lite konstigt på mig och svarade på detta bara.

– OK, are you ready?

Sträckan påminde väldigt mycket om för sydsvenska rallyåkare välkända sträckan i TV-Svängen, ”Kagarp”. Alltså smal väg, gräs i mitten och delvis väldigt spårig, ömsom kurvig men även en bra raksträcka med ett lite halvfult hopp. Allt detta noterade jag vilket däremot inte min chaufför verkade göra. Han körde som det var motorvägen Prag-Mlada Boleslav, alltså det gick för dj-ligt om jag ska vara helt ärlig. Men, detta är både viktigt och samtidigt väldig märkligt jag var inte ett dugg rädd någon gång, tvärtom mot alla odds hade jag gärna åkt sträckan ett par gånger till. Efteråt frågade Kopecky om jag var nöjd på vilket jag svarade ett absolut.

– Yes!

Sedan minns jag inte om det var jag eller han som ville ha en bild på oss tillsammans. men det är helt oviktigt. Det viktiga var att han nu skrev in sig i historieboken som den som fick in Motorbloggaren i en högerston i en rallybil. Stort grattis till detta Jan!

Hur gick det då för Binbach, jo han kom ur Rovanperäs bil med ett lyckligt flin, lite av ”made his day”.

– Fy f-n vad fränt och köra bil kan Kalle inget snack, summerade överlyckligt Kolsvas J-SM-hopp.

Efter detta var det dags för kvällens stora prisgala där Skoda Motorsport hyllade sina totalt 28 vinnare av nationella mästerskap. På scen fanns dock bara 27 av dessa då tråkigt nog Patrik Flodin och Göran Bergsten inte fanns på plats för at ta emot jubel och applåder. Finns säkert en jättebra orsak till detta men ändå kändes det lite snopet när inga svenskar kom upp på scenen. Kändes också lite symtomatiskt för svensk rallysport, att mycket görs lite så där halvdant, paketet knyts aldrig ihop på slutet. Nu ska man så klart inte överskatta betydelsen av en sådan här tillställning men när Skoda Sverige flugit ner en grupp för att övervara det hela hade det så klart varit något extra med blågult på scen.

För mig som skåning räddades situationen av danska duon Ib Kragh och Ditte Kammersgaard, jag menar vi här nere är ju nästan danskar. Ditte var ensam tjej på scen och lyste därmed upp tillställningen lite extra i killdominansen. Efteråt pratade jag med henne och Kragh där han avslöjade att det blir full satsning 2020 på att försvara segern i Danska Mästerskapet med den Skoda han köpte till årets säsong. Ställde frågan om han inte var sugen på att åka över bron och köra lite i Sverige och svaret kom direkt.

– Jag har inga grusdäck!  

Efter detta blev det stort jubel när först ERC-vinnaren Chris Ingram/Ross Whittock klev upp på scen för att hyllas av hela Skoda-ledningen plus de cirka 200 gästerna i lokalen. Men detta var bara börja för när Kalle Rovanperä och Jonne Halttunen kallades upp lyfte taket på den flotta och futuristiska lokalen.  Gick inte heller att ta miste på att det var med  sorg som Skodas Christian Strube nu överlämnar supertalangen i Tommi Mäkinens vård. Men sa han, Kalle kommer alltid att vara inskriven i Skodas över hundra år långa historia av motorsport. Lite i bakgrunden stod pappa Harri och mös av stolthet över vad hans ”pikkupoika” åstadkommit. Att bli yngsta rallyvärldsmästare någonsin är, ” ei pahasti kusta” (inte så illa pissat) och frågan är nu bara när han blir yngste världsmästare även i WRC?

*

Med detta lämnar vi Prag och går över till en något tristare historia. 2018 gjorde Tom Kristensson ett misstag enligt det tyska bilsportförbundet när han inte stannade när en konkurrent kört av vägen. Något som senare gav Tom runt 80 000 kronor i böter. Nu väljer Tom berätta sin historia, lite som konsumentupplysning/varning till svenskar som är sugna på att prova lyckan utan för Sveriges gränser. J-WRC-tvåans råd är i korthet, att lusläsa reglerna i respektive land man ska tävla i. Att aldrig, aldrig göra misstaget att tumma på dessa och sedan agera efter eget huvud eller om man så vill, sunt förnuft. För det som hände den här julikvällen i Rallye Wartburg kan faktiskt hända precis vem, när och var som helst igen.

I korthet så passerade Tom och Henrik Appelskog på ett varvlopp något som dom först efter några sekunder uppfattade var en bil ute i skogen. Då gjorde man bedömningen att det vore livsfarligt att backa tillbaka med tanke på att nästa bil startade tio sekunder efter svenskarnas Opel. Istället togs beslutet att fortsätta med vetskap att man inom några minuter skulle passera samma kurva igen. När Tom kom dit var OK-skylten uppe och kartläsaren stod på vägen, allting lugnt och fint. Men vid målgång blev alla inblandade inkallade till tävlingsledningen för att redogöra för situationen,  som egentligen bara handlade om en intryckt bakskärm på den avåkta bilen. Här trodde Tom historien tog slut när han fråntogs segern vilket spelade mindre roll då ERC var fokus för både honom och Opel Motorsport.

Månaderna gick och det var helt tyst från Tyskland när det över sju månader efter händelsen kom ett mail till Tom, saken skulle tas upp på nytt. Inte ens då tänkte Tom att det skulle bli något speciellt straff som väntade för att han inte stannat.  Men då kom domen som en chock, en skarp varning plus 80 000 kronor i böter.  Detta i en stund när han vände på varje krona för att få ihop budget till J-WRC-säsongen. Då var det tungt berättar Tom.

– Jag var så dj-la nära att bara ge upp, bara skita i allt vad rally heter och det kändes så himla orättvist!

Nu vet vi alla att det inte blev så, varken Tom eller Henrik gav upp utan bet ihop och fick hop både bötessumman och J-WRC-budgeten.  Anledningen till att Tom väljer att berätta nu och inte tidigare är enkel.

– Jag ville inte ha någon ”tyck synd om mig” stämpel under säsongen men nu när allt är färdigt vill jag bara berätta, så inte andra gör om mitt dyrbara misstag!

Du kan läsa ”the full story” i nya numret av Bilsport Rally & Racing, inte minst nyttigt för alla som planerar att åka nya Volvo Euro Cup, då kan artikeln verkligen vara värd att läsa.

*

Medan Skoda hade sin stora gala i onsdags så var SMK Hörby en dag före med kombinerad lucia/prisutdelning. Först ett ståtligt luciatåg med skönsång av Bella Voce från Lund och därefter stor fick och prisutdelning. ”Årets Förare” blev föga förvånande Tom Kristensson som dock inte kunde ta emot priset då han var på ”hemligt uppdrag”. Istället fick hans mentor Christer Håkansson kliva upp på scen och ta emot hyllningarna. Däremot fanns Årets Co-driver” på plats och det blev för andra året i rad Julia Thulin som tog emot detta. Efter nästan 20 års frånvaro från rally gjorde i år Peter Blomquist comeback. Bara detta en prestation i sig, men numera sitter Peter dessutom i rullstol efter en svår sjukdom vilket gjorde honom värdig  att ta emot ”Elexpressens Pris till Årets Rookie”. Även Motorbloggen har ett pris och detta till ”Årets Junior” och här var valet inte så svårt, trean i rallycrossens Supercupen för juniorer, Klara Andersson.

2019 blev ett speciellt år i SMK Hörbys historia, aldrig förr har klubbens medlemmar hävdat sig så väl i de stora sammanhangen. Därför delades i år det traditionstyngda priset ”Årets Prestation” i tre. Tom Kristensson (J-WRC-tvåa), Victor Hansen (trea i J-SM) och till sist klubbens ”Duracellkanin”, Anders Månsson som med lite hjälp ändå själv skötte tre sträckor på TV-Svängen.

Till sist så var det även stipendier ur Dan Nilssons Minnesfond till ambitiösa juniorer som delades ut av Dans fru Marie. Fr.v Marcus Lindström, Karl-Johan Ingesson, Oliver Green, Marie Nilsson, Maja Håkansson och Victor Hansen. 

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson