Skånskt blod är som bekant mycket tjockare än vatten och därför inget konstigt att jag inleder dagens sista koll på startfältet till morgondagens ”North Sweden Rally”. Det blir alltså ”Standard” med åtta ekipage som jag ställer på scen först. Antalet bilar är så klart inte så värst många, men i jämförelse med ”hajpade huvudklassen” eller  ”Internationella 4WD” är man faktiskt en bil större. 

När det dessutom är med skånska favoriter, är ingången från min sida självklar. Snackar alltså om SM-vinnaren 2023, SMK Hörbys Karljohan Ingesson i helgen med ny kartläsare, Tobias Petersson, Ryd. I andra ringhörnan finns ”Kalles” klubbkompisar Henrik och Ida Levin som kommer till start med nybyggd ”Levin-turkos” Volvo 940. För Ida som kommer från Voullerim cirka tio mil nor om Boden, bjuder helgen på en ny upplevelse och support verkar finnas.

– För en liten fru känns det magiskt att vakna hemmahemma och åka på rally, har inte hänt tidigare!

”Kalle” litar på samma ”DriveVXO-svarta” BMW320 som gav guld i förfjol.

 – Vi kommer inte ha möjlighet att testa före på grund av mitt jobb som gör att jag är i Kiruna fram till fredag så det blir mycket nytt på en och samma gång, berättar yrkesmilitär Ingesson.

-Inställningen vi går in med i Boden är att ta hem så mycket poäng som möjligt, men känslan är också att detta kommer bli ett av de tuffaste åren någonsin i standardklassen!

Han tänker då inte enbart på familjen Levin utan i ”tuffaste” ingår även silvermedaljören 2024 Johan och Per-Ola Pettersson, Skillingaryd med Golf. Mest vintervan i klassen är ändå Ljusdals Anders Banger/Morgan Olsson som bytt från bakhjulsdriven Volvo 940 till en framhjulsdriven 850.

Snäppet fler (12 bilar) är ”Nationella 4WD” där Mitsubishi-dominansen bryts av örebroaren Mattias Monelius/Bo Holmstrand med sin för Sverige unika Toyota Yaris. Men även skånske med klubbadress Älmhult, Adam Grahn/Maja Bengtsson sticker ut som kör Ford Fiesta Rally3. I samma slag av bil sitter även JWRC och Rally Sweden-laddande turken Kerem Kazaz/Corentis Silvestre. Resterande nio kör olika slag av Mitsubishi, där Mirage-modellen är störst med sju bilar. Enbart fjolårets bronsmedaljörer, Kevin Jirvelius/Sophia Karlsson, SMK Örebro återvänder som medaljörerna från 2024. B-förare Kevin sitter i en Mirage precis som klassens dragplåster, Mats Jonsson/Jon Magnusson, Forshaga. 

– Vi går för medalj i år också, förklarar Jirvelius.

– Vi ska köra i vårt tempo och se hur långt det räcker, bilen känns bra och jag har mer självförtroende, så jag tror vi kan höja tempot i år. Det viktigaste är att ta sig i mål och plocka poängen!

Även om ”Internationella 4WD” känns betydligt svalare än tidigare år och där frånvaron av Team NYBEs tre blå Skodor märks tydligt. Nu knyts intresset i SM till i princip två ekipage från Torsby, GK Doors Dennis Rådström/Sunniva Rudi, Toyota och Isac Reiersen/Stefan Gustavsson, med Skoda från JC Raceteknik (bilden). 

I ”andra startled” placerar jag Kalle Gustafsson/Tom Törngren, Haninge/Eksjö med Fiesta Rally2 och så kanske överraskande för en del, SMK Edas Pontus Tidemand/Jørgen Eriksen. Tror nämligen att Pontus har lite att bevisa inför kommande start i Rally Sweden med JC Raceteknik. Tänker på hans sporadiska tävlande de senaste åren och att då gå direkt upp i vinnarhålet, är inte lätt även om man en gång varit världsmästare…

Publikfavoriter är som vanligt de 28 anmälda i ”2WD” och där jag redan gett min förhandsfavorit, Volvo-åkande Patrik Flodin/Göran Bergsten utrymme. Lite kul är att Göran för första gången utmanas av sin egen son, Theo Bergsten. För honom är det notläsande i östgöten Liam Bergs Ford Fiesta Rally4 som väntar.  I fjol vanns klassen av Haninges Patrik Hallberg/John Stigh som bytte bil under säsongen från Ford till Toyota Corolla. Någon större vintervana vid bilen har inte Patrik förklarar han.

– Vi har varit i Boden några dagar och kört test. Nyttigt, då jag inte kört bilen tidigare på vintern. Målet är att försvara guldet, men det kommer verkligen att bli nu när Flodin är  tillbaka.

Bakom de här två (Flodin-Hallberg) står enligt min ranking främst Toyota-duon, Gävles Patrik Dybeck/David Arhusiander(bilden) plus Hampus och Pontus Jakobsson, Nyköping. Med drivning i andra änden finns då Oskar Sundell/JoakimSöderqvist, Sandviken och BMW, Emil Karlsson/Jessica Larsson, Hällefors med Volvo samt blekingen Jonas Åkesson i par med smålänningen Andreas Sigfridsson vid sin sida i Drive VXO:s BMW. 

Tävlingen har HQ och serviceplats på Boden Energi Arena. Rallyt startar på fredag med invigning och ceremoniell start på Medborgarplatsen i Boden från 17:30. Tre sträckor körs på fredagen, där SS3 avgörs vid Boden Energi Arena. På lördag väntar sju sträckor kring Vitå och Boden, med avslutningssträcka vid Boden Energi Arena klockan 15:20.

*

För en född i de norra delarna av landet är det nog inte så långt från Boden till Umeå, men ändå en bra bit när det kommer till inställningen för rally i respektive kommun. I Boden har Rally SM mottagits med öppna armar medan jag inte upplevt riktigt samma sak från Umeå. En stor del i detta består naturligtvis av alla trista turer med samebyarna i huvudrollen.

Idag la Västerbottenskuriren ut på Facebook något som helt klart provocerat alla som vill se WRC med ”Rally Sweden” i kommunen. Med underrubrikerna, ”En vecka till start – kan Rally Sweden fortfarande stoppas? – Så sent kan svaret komma. – Förstod inte vad de gett sig in på.” upplever många det som att Umeås starkaste mediaröst inte riktigt visar det intresse för rally som förväntas. Nu är artikeln ”låst” så vad där står i den vet jag inte, men att döma av de över 50 kommentarerna på inlägget är det nog ingenting som är uttalat positivt för rallyt. 

Någon raketforskning behövs inte heller för att inse att man från media i Umeå, inte på långa vägar har samma positiva inställning som när rallyt gick i Värmland. Då tävlade Nya Wermlandstidningen, Värmlands Folkblad och inte minst P4 Värmland om vem som var störst ”rallykramare”. En sådan fajt känns det inte som att media i Umeå utkämpar… 

* 

Långt både i tid och avstånd är det från Boden till Älmhult där första grustävlingen i Rally SM ska köras. Igår meddelade Älmhults MK lite förändringar i ”Silverratten” den 3 maj och tävlingsledare Anders Martinsson förklarar anledningen. 

– Intentionen att minimera kostnaderna och SM-styrgruppens rekommendation om en-dagarstävling gör att vi därför ändrar upplägget och tävlingen körs nu enbart under lördagen. Det nya upplägget gör att den administrativa kontrollen, besiktning och
rekognoseringen görs under fredagen. På kvällen blir det jubileumsaktivitet då vi firar vår 60:e Silverratten.

Med detta blir rallystarten först på lördagen och detta tidigt, redan klockan 08.00 ger det förhoppningsvis stora startfältet sig iväg för att sedan återvända efter väl förrättat värv, klockan 16.00.

-– I och med det ändrade upplägget blir det totala längden på tävlingen 281 kilometer fördelat på nio SS varav tre körs två gånger, totala SS-längden blir cirka 88 kilometer. Tidplan och inbjudan kommer snart att publiceras och anmälan öppna den 1 mars, avslutar Martinsson. 

*

I början av veckan restes lite frågetecken efter att det meddelats att Skoda Motorsport skulle minska stödet i WRC2 och där främst till nära knutna Toksport WRT. På Skoda Motorsports hemsida kunde man dock läsa delvis motstridiga uppgifter, till exempel, Škoda Motorsport kommer att fortsätta sin intensiva kundsupport i båda dessa mästerskap (WRC-ERC), och i detta avseende kommer teamen också att se några trevliga nya funktioner som kommer att bidra till att förbättra deras konkurrenskraft.”.

Trots detta verkar det lite oro i lägret och till exempel väljer Gus Greensmith/Jonas Andersson att byta från Toksport till spanska RaceSeven. Hos Toksport är nu Robert Virves, Fabrizio Zaldivar och så sent som i tisdags presenterade Emil Lindholm. Som skäl för bytet till RaceSeven säger Greensmith.

– Ett team som har fullt fokus på mig!

Britten har även testat Toyota Yaris GR Rally2 och upplevde bilen som både snabb och stabil, men i slutändan tror/hoppas Greensmith ändå att Skodan passar honom bättre…

*

I fjol segrade belgaren Michel Dremer i ”Rallye Monte Carlo Historique” och i min värld utan större problem då han och Jennifer Hugo valt Opel Ascona B som tävlingsredskap. I årets upplaga ville Dremer ha en större utmaning och ge lite handikapp till konkurenterna och valde istället köra med en Alfa Romeo Giulia TI från 1965. Detta hjälpte föga utan Dremer/Hugo försvarade segern och för att understryka styrkan, vann man även sista sträckan mellan ”La Bollène-Vésubie – Moulinet” (22,6 km), via berömda Col de Turini.

Nu kan man inte få specialpriset för”Historic Monte-Carlo Power Stage” två gånger och den prestigefyllda klocktillverkaren TAG-Heuers pris gick till tvåorna Andrei Ponomarev/Victor Polyakovarev. Med seger två år i rad funderar nu Dremer på vad för handikapp han borde lämna för att göra tävlingen lite mer oviss. En fågel viskade mitt öra (jag lovar inte att detta är sant) att han 2026 ska använda en Volvo 240 för att jämna ut oddsen, alternativet enligt fågeln i mitt öra är Polski Fiat 126…  

Det lyckades inte för danskarna Kim Kjaersgaard Frandsen/Kristian Flensbak Jørgensen att slå sig in på Topp-10 med Golf GTI. Men det var väldigt nära och paret som tävlade ihop för första gång, slutade elva efter en felkörning i dimman. Näst bäst blev Kenneth Kruse Simonsen/Otto Kristensen, Lancia Fulvia med en 15:e placering totalt. Trots att Ole Einar Kristiansen/Ronny Sjoelset körde Opel Manta från 1982 lyckades man inte nå toppstrid. 52:a av de 188 ekipage som kunde fira målgång i Monaco, plus bästa norrmän var ändå okej. Lite tyngre för svenskan Anna Sylvan som försökte hålla reda på snittiderna i tyskan Patricia Lamberts udda Fiat Moretti 850S. Näst sist och med 308 250 straffpunkter gentemot vinnarens 1490. Tänker, om inte Dremer hittar någon 240 eller Polski Fiat, så kanske Fiat Moretti är ett alternativ…

*

Hä avslutas Motorbloggen och nu är det fullt fokus på SMK Hörbys 65:e årsmöte i kväll.

Mycket att tänka på till exempel om smörgåstårtorna till 50 personer är tillräckligt, har jag fått med även gluten och laktosfria alternativ? Alla handlingar till mötet är dock under kontroll och som ni förstår är det lite oro i kroppen, alltid lika rädd att få kicken…