Breaking news. I dag intervjuade finska tv-bolaget YLE Hyundais WRC2-förare Jari Huttunen. I intervjun framkom (erkänner att min finska inte är på topp) att Jari väntas ersätta Esapekka Lappi hos Tommi Mäkinen och Toyota. Som skäl angavs samarbetsvårigheter mellan Mäkinen och Lappi vilket resulterat att man inte längre pratar med varandra. Inte heller har finnen presterat några resultat att skryta om så kanske det inte är så konstigt om kemin inte stämmer.  Om nu Lappi försvinner så kan man undra var han tar vägen, ett tips från mig, M-Sport!

*

Vet inte om det är korrekt att skriva att rättvisan segrade men oavsett vilket fick Mikaela Åhlin Kottulinsky tillbaka den historiska segern på Gelleråsen. Svenska Bilsportförbundets Disciplinnämnd gav idag Mikaela och PWRC Racing rätt att det var ett godkänt avgassystem som satt på hennes Seat vid segern.

– Vi har aldrig sett det här som något som går att tolka på ett annat sätt än vi gjort, speciellt eftersom tillverkaren av teamets bilar gett oss rådet att använda denna konfiguration, menar teamchef Daniel Haglöf.

– Därför blev vi väldigt förvånade över protesterna i samband med deltävlingen på Karlskoga Motorstadion och ännu mer förvånade över att protesterna ens gick igenom. 

Att överklaga var självklart för PWR och som nu fått rätt, det var inget otillåtet på teamets bilar. Detta gladde Daniel men allra mest att Mikaela får tillbaka sin seger. Huvudpersonen själv delar så klart glädjen.

– Jag har aldrig slutat att se det som en seger, jublar Mikaela efter dagens beslut.

– För mig och teamet har det alltid varit tydligt att vår prestation gav oss det här resultatet, det har inget kunna ta ifrån oss. Men oavsett känns det helt fantastiskt skönt att få det här beskedet. De som tvivlat får nu svart på vitt att jag och hela teamet står som rättmätiga segrare i båda racen!

*

Idag skriver Autsport att Sebastien Ogier troligen är på väg till Citroën för sin sista WRC-säsong som han redan deklarerat blir den kommande. För ”Seb” skulle det vara att sluta cirkeln då det var hos Citroën han började sin karriär och lyckades ta sju segrar innan det blev för svårt att dela team med Sebastien Loeb. 2011 gick han över att köra R5-Skoda för Volkswagen och resten är historia.

Även Citroën-bossen Pierre Budar låter tämlingen övertygande om att det blir teamskifte för Ogier 2019. Han vill dock inte avslöja några detaljer mer än att det blir klart när det blir klart. Malcolm Wilson har inte gett upp fajten att få behålla fransmannen hos M-Sport Ford och medger att det absolut är hans huvudspår inför 2019. Spännande…

*

Kan inte släppa att det är märkligt att man på VM-nivå inte har bättre koll på grejorna än vad man verkar ha. I Turkiet upptäckte FIA-teknikerna vid efterkontroll av J-WRC-bilarna att åtminstone Emil Bergkvist och Dennis Rådström hade icke godkända stötdämpare. Nu var det som tur var ”fusk” på fel håll och M-Sport Poland hade satt i för små oljebehållare till stötdämparna. Något som snarare försämrade än förbättrade. Försämrade gjorde det däremot i plånboken hos Malcolm Wilson då M-Sport fick 30 000 euro i böter för det hela. 

*

I natt hade jag en konstig dröm där huvudrollsinnehavarna i Junior-WRC, Emil Bergkvist och Dennis Rådström figurerade men nu i WRC2. I drömmen satt Bergkvist i sin nya R5-Fiesta hårt uppbackad av M-Sport plus även den svenske Ford-importören och premiären var inför hemmapublken i Rally Sweden. Lite märkligt var det, för i högerstolen skiftades Patrik Barth och Joakim Sjöberg om vid notblocket. Något som FIA märkligt nog gett dispens för?

Startnumret efter hade satts på Rådströms helt nya Skoda R5 som kördes under Even Managements färger och med Johan Johansson vid sin sida som vanligt. Efter detta följde så Fredrik Åhlin som hade fått med Skoda Sverige i båten och redan avverkat en tävling. Premiär för värmlänningen var nämligen i SM-premiären Bergslagsrallyt då det även var full satsning på Rally-SM från Skodas sida. Ett litet problem var detta med Joakim Sjöberg som även åkte med Bergkvist, ett problem som inte löstes under tiden jag drömde…

I Bergslagsrallyt gjorde så även Volkswagen Sweden rallydebut med Johan Kristoffersson bakom ratten på helt nya R5-Polo. Jobbigt år väntade Johan som tripplade med World RX och STCC plus då Rally-SM. Men pappa Tommy hade lusläst tävlingskalendrarna och kommit fram till att det skulle kunna funka. Visserligen fick Johan hoppa över någon STCC-träning som krockade med SM, men med hans kapacitet spelade en träning mer eller mindre ingen roll menade Tommy.

När Volkswagen klev in i det för året tv-sända Rally-SM där sponsorn Tools gjort det möjligt att få med TV4 gav detta inte kollegorna någon ro. Skoda dubblade med Fredrik Åhlin och i bil två satt årets  SM-trea Mattias Adielsson. SM-guldet skulle bara till Skoda resonerade man på huvudkontoret. 

Frän Alzenau ringde Michele Nandan upp ansvariga för Hyundai i vår avlånga land, satte tummen i ögat och krävde inköp av minst en R5 i20 med sikte på SM. Som förare föreslog Nandan att Svenske Mästaren 2018, Martin Berglund kontrakterades och så blev det.

Detta gav inte ro hos varken Citroën eller Ford, nya R5-bilar beställdes och där fransmännen fastnade för ett oprövat kort i 4WD, Jari Liiten. Kartläsare Mikael Kjellgren försäkrade sturskt att detta skulle Jari och han klara galant och så var förarplatsen i C3 R5 besatt. Ford däremot hade lite svårt att få till rätt kille till Fiestan, därför valde man en tjej och det blev Jonna Eson Brådhe. Ett SM-brons vägde tungt enligt Ford-folket plus att man hyllade tanken på fler tjejer i rally. På Gotland brummades det dock kraftigt över att Johan Holmberg inte fick en plats i det nya Ford-teamet. Ett brum som nådde ända till Stockholm och plötsligt saknades ytterligare en R5-Fiesta borta hos M-Sport i Cumbria.

Med detta nyvaknade intresset för Rally-SM öppnades även ögonen hos Opel och valet föll på redan klart Russelsheim-stämplade Tom Kristensson och Henrik Appelskog. Visserligen hade paret fått till full säsong i Junior-WRC, men nog skulle där finnas utrymme för sex SM-tävlingar också resonerade Tom. Opel spände bågen högt och tog in två Opel Adam R2 och såg samordningsfördelar med två förare från samma klubb, SMK Hörby. Därmed ställdes Victor Hansens R2 Peugeot i garaget och till hans stora glädje fick han och Ida Lidebjer Granberg äntligen ta plats i en Opel.

Att låta ”lillebror” Opel i PSA-koncernen vara ensam herre på täppan i R2-klassen gillades inte av av Peugeot. Plötsligt dök två R2 208 upp från Peugeot Sport och att man satte Jonas Bodin och Sebastian Johansson i dessa var ingen överraskning med deras ”Lejon- bakgrund”.  Ford rullade inte tummarna utan tänkte utanför boxen och lyckades övertala Mikaela Åhlin Kottulinsky att prova på grusåka i Rally-SM. Helt ny R2-Fiesta införskaffades och under långa vinterkvällar lärde sedan storebror Fredrik ut allt han kunde om rallykörning till syrran.

Tråkigt nog fick inte Pontus Tidemand någon WRC-plats under 2019, istället bildade Volkswagen ett nordiskt trebils-team i WRC2. I R5 Polo satte man Pontus och som sällskap fick han bröderna Solberg.

Petter trappade under året ner på rallycrossandet och Henning stärkt av triumfen i Turkiet, gick ”all in” på VM-guld. Det var just då Colin kom in i sovrummet, slickade mig i ansiktet och förklarade att det var frukostdags. När jag då öppnade ögonen var allt tyvärr som vanligt med en gräsmatta som väntade på att bli klippt. Tråkigt nog var det hela bara en ljuvlig rallydröm…

*

Blev lite reaktioner på gårdagens blogg över detta att det fanns röster som menade att det var oturen som fällde Dennis Rådström i J-VM-finalen. Vill bara förtydliga att ”rösterna” inte på något vis är knutna till Dennis eller hans ”fanclub”. Istället är det två av mig välkända ”rallyexpeter” som hörde av sig. Experter  som dessutom brukar idiotförklara mig och helt allmänt betraktar mig som mindre vetande. Alltså inget att bry sig om, men jag tyckte ändå det var viktigt att påvisa fakta som detta att Bergkvist faktiskt hade allra flest sträcksegrar i mästerskapet. Viktigt så att inte ”experterna” låter andra dela deras märkliga syn på rallysporten. 

Vad jag däremot helt missat är att Dennis faktiskt måste vara världens snabbaste B-förare? För så är det, J-VM-tvåan har kört så få svenska tävlingar kanske runt 15 stycken, att han inte har poäng nog för en A-licens. Än roligare är att hans framgångar i världens tuffaste juniormästerskap inte heller är poänggivande för uppklassning enligt SBF:s reglemente…

*

Igår gick det lite för fort över tangenterna plus att jag var lite segare i kolan än vanligt. Jag skrev då att Per Björnsson säkrat sitt åttonde SM-guld i Crosskart uppe i Fryksdalen. Så var det så klart inte utan Per körde sin crosskart på banan i Haninge och det var här guldet säkrades och ingen annanstans. JC Race Tekniks nestor fick även se sin teamkompis 14-årige Isak Reiersen ta guldet i 250-klassen medan Björnson kör i 650.

Därmed är detta rättat och hoppas att de irriterade mailskrivarna (menar inte dig Maria!) är nöjda när jag nu  klätt mig i säck och aska, blottat strupen och bara inväntar nästa attack. Det är sådana här dagar som jag allvarligt överväger om nyttan med att fortsätta detta självplågeri? Att lägga två-tre timmar per dag med att skriva en Motorbloggen som en del klassar som värdelös, känns inte alltid helt stimulerande? Kan väl också erkänna att jag som tur är, fortfarande får ännu fler positiva reaktioner än de magsura. Trots allt har det blivit lite över 2600 inlägg sedan starten så lite har väl bloggen tillfört sporten. Eller är det kanske så att det är nog med detta?