Med osviklig precision lyckades jag än en gång pricka in jobbhelg samtidig med en WRC-tävling. När det som i helgen dessutom blev finalen jag missade känns det lite korkat att jag för er ska berätta vad som hände i Forum ACI Rally Monza då ni med all säkerhet är mycket bättre pålästa. När Sebastien Ogier/Julien Ingrassia för åttonde gång rullade i mål som världsmästare stod jag istället på sportchefen order och frös i Veberöd för att föreviga hur Åhus HBK firade serieseger med guldhattar och allt.

Nu var det ingen större knall att Ogier skulle köra hem titeln och redan före årspremiären Rally Monte Carlo skrev jag, ”att när WRC-gänget under året kört både hit och dit, tappat tid och vunnit tid så blir det ändå Ogier som till sist står där som vinnare”.

Jag fick rätt och allt annat hade nog varit en sensation även om jag verkligen unnat Elfyn Evans en VM-titel, men nu blev det precis som i fjol, silver för walesaren. Egentligen ingen katastrof, hans tid kommer och att han är med i toppstriden till nästa år är hundra procent säkert. Vad är det då som gör att det återigen blev Ogier som tar emot priset på FIA-galan? Svaret är mycket enkelt, därför att han är världens bästa rallyförare och sätter man en sådan i världens bästa rallybil är det omöjligt med annat slutresultat. Till detta ska läggas till att Ogier nästan alltid har marginalerna på sin sida och begreppet ”poster sur” (stolpe ut ) är okänt för Toyota-föraren.

Noterade att han sista dagen inne på F1-banan klippte en betongsugga med höger framhjul med enda resultat, lite gult färgavskrap på fälg/däck. Ingen kan komma och påstå att Ogier är så skicklig att han lägger en linje som innebär två millimeter touch på betongsuggan, utan här är det ren tur och ”poster dans” (stolpe in).

Hade detta varit någon av de andra i gänget hade samma manöver inneburit minst punktering, men allra mest troligt, att framhjulet slitits bort. Tänker osökt på när Tom Kristensson stack in Fiesta-fronten några centimeter för långt in i en belgisk häck vilket innebar”game over”. Hade detta istället varit världens bästa förare hade det på sin höjd skakat till i ratten innan han fortsatt mot seger. Nu är den historiska WRC-säsongen slut och 2017-bilarna parkeras i olika bilmuseum som dammsamalre.

Kanske någon mot förmodan kommer att luftas i den för 2022 planerade klassen för privatförare i VM men jag tvivlar. Istället är det hybriderna som ska sätta guldkant på rallytillvaron och om inget annat så blir det spännande att se hur nästa år kommer att se ut. Jag blir inte förvånad om det är ett helt annat M-Sport Ford som kommer snabbast ur startblocken i Rally Monte Carlo. Att Craig Breen är ett namn för toppstrid är odiskutabelt,  förutom honom och Evans så kvarstår Thierry Neuville, Kalle Rovanperä och Ott Tänak i utmanarhörnan.

* 

Glömde ett namn, Oliver Solberg som i helgen fick sitt riktiga genombrott med en femte plats som resultat. Stabil körning med bara några små misstag sista dagen och vad som var extra viktigt, en placering han inte fick på grund av att konkurrenter bröt.

Istället var det ”Oliver show” (visst är et charmigt när han kallar delar av Alperna för ”fjällen”) hela vägen även om det blev onödigt spännande inför sista sträcka sedan startmotorn pajat på hans Hyundai. Detta tvingade honom och Elliot Edmondson att putta bilen den halva kilometern till service där felet fixades. Har också för mig att samma problem uppstått tidigare på Hyundai-bilarna vilket gör mig förvånad över att på bilar med en prislapp på 5-6 miljoner, verkar sitta kinesiska lågprisprylar. På en vanlig standardbil är startmotorstrul extremt sällsynt men hos Hyundai verkar det nästan som nästan en punkt på dagordningen.  

Åter till Oliver som gjorde allt som Andrea Adamo kunde begära och faktiskt ännu mer än vad jag trodde, då jag inte hade med ”Petters och Pernillas gutt” på topp-5. Efter målgång avslöjade Oliver dessutom att det blir start direkt till nästa år med debut i Rally Monte Carlo och efter detta Rally Sweden. Umeå var väntat men nog trodde jag att Adamo skulle släppa in i asfaltspecialisten Dani Sordo i premiären men så blir det alltså inte.        

– Monte Carlo kommer att bli speciellt. Det blir första gången vi får visa upp de nya bilarna och de nya färgerna. Att få vara med om det som tredjechaufför blir väldigt speciellt, sa Solberg till SVT Sport.

– Det kommer att bli en tuff tävling, men vi har många tester och mycket förberedelser framför oss nu.

*

Med detta lämnar jag WRC-klassen för den här gången och kan bara konstatera att Jari Huttunen fick den framgång i WRC2 som hans talang förtjänade. Miljöombytet från Hyundai till M-Sport Ford var tydligen det som Jari behövde och även om farten inte räckt till om inte redan klara mästaren Andreas Mikkelsen punkterat så vann han ändå i Fiesta-premiären. Mikkelsen vann över dussinet av de 16 sträckorna och var därmed så klart överlägsen i klassen. Ändå fullt godkänt av Jari med ytterst lite testmil i kroppen före start. Teamet har förklarat att dom sökt en förare som kan göra Fiestan ”rättvisa” och jag tror att dom kan sluta leta. Nu var inte Fiestan bäst av R5/Rally2-bilarna utan det blev WRC3-vinnaren från Italien, Andrea Crugnola som visade att nya Hyundai är en vinnare. Faktum är att Huttunen bara blev femma i ”RC2-klassen” medan slutligen vinnaren av WRC3, Yohann Rossel, Citroën slutade tvåa i helgenoch min favorit och helgens trea, Kajetan Kajetanowicz tappade guldet på allra sista sträckan. 

*

Mina kvalifikationer som WRC-tippare ifrågasätts ofta av mina kamrater, gärna med lite överseende blickar och leenden. Kan väl bara hålla med om att det inte är alltid jag får till det, men helt usel är jag ändå inte. När resultatet av det stora WRT-tipset där delar av svensk rallysport på toppnivå tippar och  när årets alla WRC-tävlingar räknats in, visade det sig ändå att Motorbloggaren stod som segrare. Ett enda poäng mer än tvåan Ingemar Frohm och två mer än tredje placerade Mats Karlsson. Fast ni inte kan se det med era egna ögon, så sträcker jag på mig! 

*

Att SVT:s rallygäng Maria Wallberg, Jonas Kruse och Johan Ejeborg utvecklats är solklart och för mig är ”Vinterstudion” bara blaha mot ”Rallystudion”. Ingen kan heller ärligt klaga på hur mycket tv-tid rally numera får i rutan så klart vill vi gärna ha ännu mer, men ändå vilken skillnad mot bara för något år sedan. Dessutom är det stor underhållning från gänget där samspelet är klockrent när  ”humor-talangen” Kruse ska förklara för tittarna hur förarna kör med ”krossade däck”, något som föranleder höjda ögonbryn hos Ejeborg.

I Monza var Wallberg flygande reporter i serviceområdet vilket hon skötte med bravur och speciellt visades stor fingertoppskänsla när hon ställde frågor till en märkbart stressad Petter efter att Olivers bil inte dykt upp till service. Superproffs är nog bästa omdömet om rallytrion att sedan jag och Kruse håller på samma hockeylag (Färjestad, finns det fler?), ger ju honom enbart en extra guldkantad gloria kring huvudet. Tack gänget för ert jobb och hoppas vi ses 2022!

*

Till nästa år lär det inte bli trista datumkrockar mellan WRC och ERC då det blir samma promotor för båda serierna. Nu hamnade ERC-finalen Rally Islas Canarias i skymundan av Monza. Återigen visade Alexey Lukyanuk att han är ”Kung av Kanarieöarna” genom sin fjärde seger i tävlingen. En odiskutabel vinnare då han var snabbast på 16 av de 17 asfaltsträckorna. Med Alexey Arnautov i Saintelocs Citroën slutade paret nästan en minut före hemmafavoriten Efrén Llarena/Sara Fernández. Trea blev polacken Mikolaj Marczyk som tappade EM-silvret till Llarena och slutade med två poäng mer i slutställning. Klar vinnare var som bekant redan Andreas Mikkelsen. En som inte haft flyt med sitt nya kontrakt som förare för MRF är Nil Solans.

En tung avåkning på sista sträckan avslutade en strulig säsong för Nil som dock tog sig mål men med kraftigt ”ombyggd” Hyundai. I Junior-klassen lyckades inte Sami Pajari uppfylla målsättningen med ”The Double” alltså vinna juniorklassen i både VM och EM. I finalen var Jean -Baptiste Franscheschi allt för svår även om Renault-åkaren bara blev trea. För Pajari i en Fiesta krävdes seger för att drömmen skulle uppfyllts och att bli tvåa räckte inte. I helgen var Anthony Fotia vinnare av ERC Juniors. 

*

Lyfter på kepsen och säger stort grattis  till SMK Hörbys Julia Thulin som av Svenska Rallyförbundet utsetts till mottagare av deras ungdomsstipendie för 2020. Med motiveringen, ”För ungdomlig entusiasm, beslutsamhet och hårt arbete. Hon har i tidig ålder utvecklats för att tävla både nationellt och internationellt, och i en lång rad olika bilklasser.”.

– Resan jag har gjort under dessa få år är något jag har drömt om, berättar Julia och lägger till.

– Jag är så tacksam för alla som utvecklar, stöttar och pushar mig dit jag är idag. Ett speciellt tack till alla chaufförer för att jag fått förtroendet i deras rätta sits under dessa år. Längtar efter att se vad framtiden kommer att ge. Låt oss göra detta!

Att Julia är en synnerligen välförtjänt mottagare är odiskutabelt vilket inte minst hennes tre raka inteckningar i SMK Hörbys vandringspris som ”Årets Co-driver” är bevis för. Ett pris som nu slutat vandra och står permanent hemma i Julias välfyllda prisskåp.

* 

Mer om duktiga tjejer i högerstolen, då Ida Lidebejer Granberg som lotsade Christer Hedlund till klasseger i EM-finalen för historiska bilar, Rally Costa Brava.

I den nya gröna Ford Escorten slutade paret på 12:e plats totalt vilket är jättebra i debuten med tanke på att exakt 50 bilar nådde slutmålet i Girona. Helgen kantades till en början av lite barnsjukdomar på den ”Phil Mills-byggda bilen”, land annat byttes både tändning och bränsletillförsel. På F1-banan i Barcelona lyckades paret allra bäst med en 11:e tid totalt. Då sinkades man dessutom genom att behöva köra om fyra bilar på banan.

– Vi är supernöjda med resultatet samt vår prestation under veckan, summerar Ida.

– Helt ny bil, nytt underlag (asfalt) samt helt nytt samarbete, då det var första gången vi tävlade ihop.

Ida avslöjar även att det var en bagatell som orsakade helgens strul.

– På sista sträckan kom vi fram till att problemen kom varje gång vi startade värmen på vindrutan, för att få bort imma! 

Fyra placeringar sämre totalt nådde Sierra-debuterande Anders och Ingrid Johnsen. Efter en trevande start klättrade familjen Johnsen under  dagen stadigt uppåt. Rallyt vanns av Escort-föraren Jesus Ferreiro före holländaren Mats van den Brand i BMW M3. Utan ett tidstillägg på över minuten hade det vari han som vunnit rallyt. Bästa nordbo blev Birger Gundersen på tionde plats, även han med BMW M3 och direkt bakom slutade landsmannen Valter Jensen.

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: