Som kanske någon märkte blev det ingen Motorbloggen efter Rally Sweden och orsaken till detta stavas Dennis. Alltså inte Rådström utan det där himla ovädret som drog in över Värmland under söndagen och gjorde att en av de två sträckorna fick strykas. Dock kördes Likenäs2 som power stage, men egentligen skulle det varit Torsby 2 vilket gjort att det varit målgång strax efter 13.00. Nu blev det istället en lång transport från Likenäs ner till Torsby vilket försköt hela tidsprogrammet två timmar drygt. Därför var jag inte på hotellet i Karlstad och kunde börja skriva texter till tidningen plus plocka fram bilder förrän runt 17.00. Jobbet var klart runt 21.00 och då var det så att säga, lite för sent för att det skulle kännas meningsfullt med en blogg.

*

Nu är tiden mer på min sida och jag börjar med att påpeka att kombinationen, Rally Sweden, Värmland, FIA och väder står mig upp i halsen så detta ämne tänker jag i stort sett hoppa över helt. Lämnar hela den frågan till Glenn Olsson och hans kompetenta stab som jag har odelat stort förtroende för, att lösa saken på absolut bästa möjliga sätt. Kan dock tillägga att så fort rallyt kom i gång hörde jag inte ett enda gnäll på varken vägar, avsaknad av snö, dubbar eller hur snabbt (läs farligt) det skulle bli i skogarna.

Tvärtom avlöste de positiva omdömena och speciellt minns jag att Mads Østberg, Johan Kristofferson, Oliver Solberg, Tom Kristensson och Ott Tänak var fulla av beundran över allt och alla som trots oändliga motgångar gjort det möjligt att köra tävlingen. Även Tommi Mäkinen var strålande glad när han tackade Glenn Olsson och då inte glad enbart för Elfyn Evans seger…   

*

Inte heller tänker jag idag rabbla resultat från helgen, utgår ifrån att just den biten har ni redan sett och hört till leda. Men måste ändå börja jag med Tom Kristensson som med nya kartisen Jocke Sjöberg tog andra raka segern i Värmland. Därmed är också sviten av pallplatser i J-WRC obruten som ser ut så här, 1-2-3-1-2-1 efter Rally Sweden. Att Tom efteråt var världens lyckligaste kille behövde han inte berätta, detta lyste över hela ansiktet. Fast det kunde slutat riktigt illa när det var dags för prisutdelning i Torsby.

Sekunderna efter att jag tagit den här bilden på Tom och Jocke blåser hela den stora och tunga aluminumbalken som syns över deras huvuden i backen, rakt över folket som stod och väntade på att Evans skulle rulla upp för att motta sina hyllningar. Vi tre klarade oss från att få balken på oss med kanske två meters marginal, men tråkigt nog var inte alla lika tursamma utan två personer träffades och fick föras till sjukhus med ambulans. Riktigt otäckt faktiskt, men lyckligtvis verkade de skadade ändå klarat sig hyggligt.

Tom tillskrev Jocke en stor del av segern och var lyrisk över att det nya samarbete fungerat klockrent, inte ett misstag i # 42 Flesta på hela det svårkörda rallyt. Inte konstigt att Toms mest använda ord under rallyt varit ”perfekt”. Även gänget bakom menade Tom spelade stor roll i segern och tänkte då på Matthias ”Nybe” Bengtsson plus Simon och Mats ”Asfaltkungen” Andersson. Faktiskt hörde jag även Mats mumla något om ”en riktigt coachseger” men jag kan så klart ha hört fel…

*

Pontus Lönnström och Stefan Gustavsson fick en mardrömsstart på sitt J-WRC-år med punktring på första sträckan. Paret kunde dock glädjas åt två sträcksegrar vilket ihop med fyra poäng ändå ger sex poäng som minne av Värmland.

En kvinnlig beundrare annonserade även på Pontus bil genom ett kärleksbudskap på den skitiga bakrutan med mobilnummer och allt. Viktigt att påpeka, det som ser ut som att Pontus är på väg att ringa upp numret, så var det inte så utan tvärtom suddades det ut direkt efter att bilden tagits.

*

Inte bara bristen på snö som vållade de tävlande problem, även den stora delen av publiken som normalt sett drar sin brasved på pulkor fick problem med mer grus än is och snö. Denna lite märkliga kombination av rallyfans från Vansbro och Sjöbo hade dock en bra lösning, veden drogs på säckkärra istället för på pulka.

*

Med tre segrar i Rally Sweden är Äppelbos rallykung Kenneth Eriksson en av rallyts riktigt stora namn. Bara Stig Blomquist (7), Marcus Grönholm (5), Björn Waldegård (5) och Jari-Matti Latvala (4) har fler än Kenneth.  Som vanligt höll han en låg profil där han ganska anonym gick omkring på serviceplats i söndagens busväder.

*

Trist för Oliver Solberg med punktering på sista sträckan men ändå inget som sänkte hans ständigt glada humör.

– Skit så klart, men det kommer fler rallyn, var kommentaren från Oliver när jag försökte beklaga det inträffade.

Istället var hans lyckligaste ögonblick i rallyt när han på Torsby Sprinten passerade sin värmländske kompis Johan Kristoffersson och klättrade upp på pallen med 1,1 sekunds marginal. Knappt han kunde prata med sin Skoda-ingenjör när han rullade in till nattvila, men glad var han…

*

På samma sträcka hoppade Johan Kristoffersson riktigt bra och landade lite tungt på vänster fram. Försökte under överinseende av Pontus Tidemand kika in genom luftintaget för att se om något skadats men lyckligtvis var allt OK.

*

På serviceplatsen sprang jag på ett av Skånes SM-hopp, Hässleholms Johan Green och Kevin Athley till höger. Den sistnämnde tog min statushöjning från smålänning till skåning på ett ödmjukt sätt och lovade försöka bli en riktigt bra representant för den rödgula flaggan under året. 

*

Min ”tipssegrare” i WRC3, Emil Lindholm/Mikael Korhonen lyckades inte hålla Jari Huttunen bakom sig utan slutade tvåa. En placering han var mycket nöjd med och som han menade var helt perfekt inför resten av säsongen i TGS-Skodan. Noterbart under helgen var att Lars Stugemos genom Sunnyside Experience/Fkcancer# stöttande förare Lindholm och Kristensson motsvarade förväntningarna. En vinnare och en tvåa är inte alls illa…

*

I fjol missade hemmafavoriten Dennis Rådström och Johan Johansson J-WRC-segern när ma hamnade i diket vid Hagfors. I år är det ERC som är fokus men ett VM-rally utanför husknuten är så klart omöjligt att hoppa över. Nu tog RMS-paret revansch och blev bäste R2-åkare och jublade över detta.

*

Trots klen vinter var det inget större fel på underlaget där jag stod på  nya ”Nyckelvattnet”. Höll faktiskt riktigt bra och min åsikt är nog att det just här såg ut ungefär som det brukar, varken mer eller mindre grus spåret efter några bilar.

Noterade dock att inhoppande Hyundai-föraren Craig Breen inte alls lyssnat på varningarna om att inte gena på grund av risken för punktering…

*

En sak som inte många förstod, varken tävlade eller publik var detta med att stryka SS1 på Färjestad. Nu kördes ”Karlstad Arena” som en extra shake down och utan ”head to head” som planerat. Istället menade många att sträckan kunde körts som tänkt med skillnaden, bara en bil åt gången. FIA kunde gett tummen upp för fyra extra däck så hade rallyt fått ännu en sträcka till de nio som nu kördes. 

Så blev det som bekant inte utan nu blev det bitvis lika spännande som att se målarfärg torka. Dock inte när Jari-Matti Latvala körde utan då var det full attack med den privatanmälda WRC-Yarisen. Tyvärr fick han sedan problem direkt på fredagen och bröt sedan på grund av ett fel orsakat av den mänskliga faktorn. Mäkinen och Toyota Gazoo Racing tog på sig feltet och erbjöd som kompensation start på Sardinien för Latvala och Juho Hänninen. Snyggt!

*

Säger också tack till alla er i rallyskogen som i helgen erbjöd mig korv, hamburgare och dricka av allehanda slag. Även om jag inte är direkt anorektiskt lagd så finns det dock ett stopp när mer mat inte får plats även hos mig, men tack ändå. Sedan är det också väldigt roligt att träffa så många bloggläsare som jag gör under ett Rally Sweden. Nästan så jag blir lite skrämd över vilket genomslag mina enkla rader har hos motorpubliken. Men så är det uppenbarligen och då böjer jag mitt huvud i ödmjukhet inför detta faktum och ska fortsätta att försöka förvalta era förväntningar på bästa möjliga sätt.

*

Avslutar denna lite röriga summering med helgens största knall, Kalle Rovanperäs formidabla attack på sista sträckan. En attack som förde honom till första pallplatsen i WRC och detta i sitt andra försök. Att det sedan var Toyota-kompisen Sebastian Ogier som drabbades av Kalles explosion gjorde så klart inte saken sämre. Att 3,9 sekunder gör skillnad syns också tydligt på Kalle och Sebs ansiktsuttryck.

Vågar också lova att innan året är slut har Kalle vunnit sin första WRC-tävling och innan han fyllt 25 år är han också världsmästare. 

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson.