Att Oliver Solbergs seger i ”Delfi Rally Estonia” skakade om rallyvärlden är odiskutabelt. För oss i ”rätt ålder” var segern som hämtad ur saligen avsomnade Rekordmagasinet, en ”grabb/sporttidning” ofta med historier om killar som ur tomma intet bara klev fram och gjorde succé i olika sporter. 

Här hade Olivers seger varit som klippt och skuren där han kom i sin Rally1-debut för Toyota. Bara ett par dagar test och med målsättningen från teamet att komma i mål med hel bil så skulle han mäta sig mot hela VM-eliten. Inte hela, Sebastien Ogier slapp att bli frånkörd då han valt bort Estland. Nu tror jag inte att det spelat någon roll om han varit med eller inte, för den här helgen var Oliver och Eliot Edmondsons från början till slut. Tvåan, hemma och storfavoriten Ott Tänak erkände att inte ens utan sitt misstag på SS9 (körde på ett hinder i en chikan och fick motorstopp) hade inneburit att han utgjort något rejält hot mot värmlänningen. 

Har under dagen kollat runt lite på olika rallysajter och att de utan undantag innebär stående ovationer för #99. Att alla  är imponerad över hur 23-åringen tacklade sin Rally1-chans bakom ratten är genomgående, men det som jag tycker känns ännu större, är när Oliver lyfts fram som lite av frälsare för hela WRC.  Att rally på VM/EM-nivå nuförtiden är betydligt mer profillöst än under ”The Golden Years” (innan 00-talet) går inte att snacka bort. Intervjuerna där FIA dessutom effektivt lagt munkavle på förarna, är ofta rena sömnpillret. Undantaget är Ogier/Rovanperä som ibland kan säga något kul, men när kom där till exempel något minnesvärt över Elfyn Evans läppar?  

Men här kom Oliver (plus hela familjen Solberg) som ett ljus i tunneln och spred äkta segerglädje, tårar och känslor som man sällan eller aldrig ser nuförtiden. Nedkokat så menas det att Oliver står för en ny era och det ansikte som WRC behöver i dagens stenhårda konkurrens om mediautrymme. Kanske världens tyngsta rallyröst, Colin Clark är inte snål med sina hyllningar i sin kolumn hos DirtFish. Colin skriver där: ” Den mest anmärkningsvärda prestationen jag sett på 25 år av bevakning av den här sporten. Kontexten för den här segern gör det hela ännu mer otroligt. För lite mindre än tre veckor sedan förberedde sig Solberg för att ta sig an tävlingen i en Rally2-bil. Ändå, med bara två dagars test, kliver han upp i Rally1, dominerar tre världsmästare och ärligt talat, får det att se enkelt ut. Solberg har alltid haft farten men har använt de två och ett halvt åren sedan hans skamliga avskedande från Hyundai, till att finjustera de många andra aspekter som behövs för att bli en mästare. Kom ihåg mina ord, det här är ingen överraskning och pressen är nu på Toyota att skriva ett heltidskontrakt med honom och få honom tillbaka där han hör hemma så snart som möjligt.

Frågor på detta?

*

Igår nämnde jag hur glad jag var över att Robert Virves lyckades ta sin allra första WRC2-seger inför alla hemmafans. Vad jag då inte visste var att Skoda-föraren hela fredagen kämpade med en trilskande mage. Efter SS6 avslöjade han att han var långtifrån bra, men ändå lite bättre än under morgonen.

På kvällen försökte sjukvården hjälpa Robert och under lördagen kände han sig bättre.

– Inte hundra procent, men stor skilland mot igår…

Att under de förutsättningarna klara att fokusera på  sträckor som i hans fall pendlade mellan 111,5 km/t och upp till SS12 med 121,3 km/t i snitthastighet, är verkligen imponerande…

*

Tickar på sakta men säkert med anmälningar till ”KR Snapphanerallyt” som körs den 8-9 augusti. På torsdag klockan 18.00 stänger legendariska tävlingsledaren CG Wilke i Hässleholms MK anmälan där räkneverket idag står på 48 tävlande. Som vanligt är det 4WD-åkarna som visar minst intresse och här är man sex anmälda i vardera klass med fyrhjulsdrivna-bilar. Störst är som vanligt 2WD/Trimmat med 19 bilar, tätt följd av hårt omdiskuterade ”Standard” med 16 bilar. Att dess framtid är hotad känns ändå lite konstigt då man redan är fyra bilar mer än vad 4WD kan visa upp. Samtidigt vill man från Rally SM öka intresset för RM och i detta är det lite uppförsbacke. En anmäld, Jesper Larsson Odenmalm från Kristianstad. 

”Ford-fantast” Wilke som i år leder sitt 23:e SM-rally är som alltid optimist och ser sällan problem, utan mer möjligheter konstaterar.    

– Det känns väldigt bra i år. Vi har haft ett stort gensvar från både markägare, publik och förare. Och det är alltid lika kul att bygga ett rally som både ska hålla sportsligt hög klass och ge något extra till åskådarna.

CG fortsätter.

– Vårt mål är alltid detsamma, att leverera ett arrangemang där alla känner sig välkomna. Oavsett om du är funktionär, förare, kartläsare eller publik ska du vilja komma tillbaka. Det är det viktigaste för oss!

Totalt 12 sträckor där de fyra första på fredagen inne på klassisk HGP-mark, Garnisonen är identiska. Dagen efter innebär skifte från asfalt till grus där en av nyheterna är SS6/10, en väg som inte använts på över 30 år.

– En väg vi bara kört en enda gång, men som många minns. När vi hörde av oss till de boende fick vi ett jättepositivt gensvar. Det känns extra kul att kunna lyfta fram en riktig raritet, säger Wilke.

Dessutom är det här jag och mina kompisar i SMK Hörby ska ansvara för målet under ledning av rutinerade Bertil Gunnarsson. Just nu kollar han på mitt uppdrag och där det som vanligt från honom innebär att sätta mig ”där jag gör minst skada”.

Inget ”Snapphane” utan ”Hovdala” som traditionsenligt passerar Hovdalaslott med det berömda ”gatstensvägbytet”.

– Den sträckan har blivit ett signum för Snapphanerallyt och ett återkommande samtalsämne. Det är en perfekt avslutning – teknisk, utslagsgivande och vacker, menar Wilke.

Start, mål och service är förlagt till Hässleholmsgården (bilden), där rallyts HQ också är baserat.

Foto: Rally SM