Värmlands Folkblad har grävt lite djupare kring omständigheterna med Pontus Tidemands plötsliga kartläsarbyte. Av detta drar jag slutsatsen att det inte alls är Emil Axelsson som bestämt sig för att bryta tvåårskontraktet redan efter ett år. Istället skedde detta efter beslut från Even Management. Till VF säger Emil.
– Jag gick in i det hela med en plan på två år, men nu blev det som det blev. Det är bara att önska alla lycka till.
Erik Veiby hos EM säger att man inte kom ”överens” med Emil och att han hade ” fokus på andra utmaningar i livet”. Då blev Jonas Andersson en bra lösning som själv menar i artikeln att han får ”en stabilare plattform, inte minst ekonomiskt, med en tillsvidareanställning”.
Erik Veiby förklarar lite inför det som han menar blir Pontus absolut viktigaste år i karriären. Veiby säger att nu förväntas han levererar ännu bättre än 2015 även om detta var ett riktigt succéår.
– Vi kommer att lägga en noggrann plan för dem i en tvådagars workshop inom kort där vi går igenom vad som ska bli bättre och vad de ska fokusera på. Vi ska lägga upp planen för hur vi ska vinna WRC 2.

Samtidigt med detta rusade Emil till Paris från testerna med Mads Östberg för att tillsammans med Pontus ta emot pris på FIA-galan i går kväll. Priset fick man för segern i Asia Pacific Mästerskapet.

*
När Mads Östberg bestämmer sig för vem han ska vid sin sida i Rallye Monte Carlo om en dryg månad är ännu inte bestämt. Dock jäktar beslutet och som det ser ut nu verkar valet stå mellan Axelsson eller Ilka Minor som åkte test i fredags.

*
Tomelillas Jimmy Eriksson fortsätter att imponera när han kört GP2-test i Abu Dhabi och var där näst snabbast av alla ”debutanter”. Ett par hundradelar kvickare var italienaren Luca Ghiottos. Jimmy testade för två olika team, först Trident Motorsport och sedan Arden International där det tråkigt nog blev lite avkortat sedan han blivit påkörd av en konkurrent.

Inte kunde jag tänka mig att det skulle bli så här bra när jag i samband med Grande Finale på Åsumring 2007 tog den här bilden. Här syns Jimmy till höger sedan han blivit tvåa i Formel Yamaha. Vinnaren är till vänster Kristianstads Morgan Thörnquist och i mitten temachefen Roy Dahlquist.
Även Gustav Malja avslutade testet positivt och var ungefär en sekund efter japanen Nobuharu Matsushita som kört hela säsongen i GP2 och var snabbast av samtliga förare.

*
För oss som inte har näst intill nörd-stämpel vad gäller Rallycross så har onekligen årets EM-serie hamnat rejält i skuggan av VM då tävlingarna körts samma helg. Nu blir det ändring på detta från och med nästa år och då körs VM och EM delvis i olika tävlingar. I fem av VM-tävlignarna kommer även EM att ingå och detta i Belgien, Norge, Spanien, Lettland och så glädjande nog även i Höljes.

*
I helgen har den franska 25-åriga ”isracing” tävlingen Trophée Andros premiär. I alpbyn Val de Thoréns går första tävlingen och tråkigt nog kör fransmännen all info kring detta på sitt eget språk. Så mycket kan jag lätt konstatera att franska och Svensson inte är kompatibla därför har jag inte så mycket att rapportera. Dock finns där många spännande bilar i den här serien och så här långt verkar det som att Renault Clio varit vassast.

*
På plats i Paris var så klart även hela Volkswagen-gänget för att ta emot priser, inte bara i WRC utan även rallycross och annat där VW-loggan figurerar. Då kan det var lite intressant med lite fakta kring deras insats i WRC 2015. VW-teamet har vunnit 159 av årets totalt 231 sträckor. Tolv av de tretton power stage vanns av en Polo-åkare. Den totala längden specialsträckor i år har varit 1183,2 mil och snabbast av alla över dessa har varit en Polo WRC.

*
Då andra plikter kallar denna urtrista, gråa, regniga och minst sagt blåsiga lördag så håller jag här. Som lite bonus skickar jag med min Motorkrönika som fanns i senaste numret av Kristianstad Open. Det kan ju vara så att inte alla Motorbloggen-läsare har förmånen att ha läst mina tankar kring den här ”Måndags-Saaben”…

Kan inte påstå at jag är någon flitig läsare av de biltester som finns i olika motortidningar, men det händer och då oftast tester av ”vanliga” bilar. Att läsa om nyaste Porschen eller Mercedesen med prislappar på över miljonen ger mig absolut noll. Så mycket har jag ändå läst mig till att det i dag inte verkar finns några riktigt dåliga bilar om man med dåliga menar kvalitet på själva produkten.
Annat var det förr då bevisligen många bilar var rent ut sagt skräp, ofta togs öststatsbilar som Wartburg, IFA eller Moskwitch som exempel. Även bland mer etablerade märken fanns det ”skitbilar” som då ofta benämndes som ”måndagsexemplar”. Själv har jag råkat ut för två sådana här bilar, senast (kan man hoppas på sista gången?) var i mitten av 00-talet och då en tysk ur ”Premium-klasse”. Redan när jag hämtade den nya bilen vägrade bagagerumsbelysningen att fungera. Under de två år och 12 000 mil jag sedan körde med ”måndagsbilen” uppstod fel allt från att vindrutetorkarna pajade en regnig jobblördag till att motorn bara stannade. Tilläggas kan att när bilen lämnades efter de två åren fungerade fortfarande inte belysningen i kofferten, verkstaden lyckades aldrig lösa gåtan.
Detta förbleknar ändå mot min allra första riktiga strulbil, en Saab 99 av 1975- års modell. Lämnade en likadan Saab fast ett år äldre i inbyte sedan den börjat krångla och där en brand under instrumentbrädan var droppen. Nu blev bytet lite ur askan i elden för den nya tufft indiskgula Trollhätteprodukten var en katastrof från allra första början. Inbytesbilen var en amerikansk LE-modell med tio hästkrafter mer än nyförvärvet. Efter några dagar tyckte jag att de tio extra hästkrafterna innebar väldigt stor skillnad, nya bilen var väldigt trött samtidigt som bensintanken tömdes i rask takt. Verkmästaren på Saab provade bilen men delade inte uppfattningen utan förklarade.
– Du måste köra in bilen några hundra mil innan den släpper, var hans råd.
Jag ”körde in” Saaben och blev under tiden omkörd av allt från gamla två-takts Saabar, rostiga Amazoner plus annat otyg och allt till mina kompisars stora nöje. Att säga att jag var nöjd med bilen var en mild underdrift och inte blev det bättre när jag en dag kom in i garaget och upptäckte en stor pöl under bilen. Det visade sig att kylaren sprungit läck, bogsering till verkstaden och ny kylare. När mekanikern skulle provköra bilen efteråt gjorde han en sensationell upptäckt.
– Du där var ingen större fart i den bil, förklarade han när jag kom för avhämtning och berättade vidare.
– Jag kollade förgasaren och där var inte många rätt i den så den är också bytt, men det går på garantin…
Vilken skillnad nu fick jag ut en riktigt pigg Saab och plötsligt lekte livet igen, dock inte så länge. Två-kanske tre veckor senare var jag på bio i Malmö och när vi skulle åka hem, tyckte jag kopplingen kändes konstig. Efter några stopp vid rödljus kunde jag sedan knappt frikoppla och få i någon växel. Rullade åt sidan, lyfte på motorhuven och som förväntat upptäckte jag ingenting. La i treans växel, startade bilen och linkade mot Hörby i beskedlig fart. Nytt besök på verkstaden där det konstaterades att kopplingslamellen packat ihop och byte var nödvändigt. Vi snackar om en bil som då rullat mindre än 500 mil.
Med ny koppling fortsatte vi sedan vårt äktenskap Saaben och jag. Lite småfel som att bakljusen slutade lysa och att bakaxeln var så dåligt hopskruvad att bultarna lossnade noterades knappt. Vid första servicen 1000 mil, upptäcktes att kylaren läckte igen men nu gjorde även vattenpumpen sällskap och båda tävlade om vem som om kunde släppa ut mest vatten. Allt åtgärdades på garantin och så var vi på rull igen fram till att en svetsfog i avgassystemet släppte och allt rasade i backen. Sedan fortsatte bilen att krångla fram till jag i förtid bytte bil och efter en sådan här upplevelse är frågan så klart helt naturlig, vad blev det för ny bil efter det här måndagsexemplaret? En Saab 99 så klart, men en blå och som skäl anger jag en vid tillfället svårartad Saab-sjuka. Något år senare träffade på min gamla krångelbil, parkerad i Malmö. Vid ratten satt en kille i 40-års åldern och jag var tvungen att berätta för honom att det var min gamla bil HWA 604 och ställde också lite ondskefullt frågan.
– Har du haft några problem med bilen sedan du köpte den?
Killen sken upp som en sol.
– Inte ett enda fel under de här femtusen milen, helt klart den bästa bil jag någonsin ägt, du måste ha skött den ordentligt…