En tid har det surrat rykten att ERC skulle komma till Värmland för att för första gången köra en deltävling på svensk mark. Till en början viftade jag bort detta till att enbart vara rykten, men för en dryg vecka sedan blev ryktena allt mer konkreta. Det var därför med stor spänning jag såg framemot gårdagens FIA-möte där både WRC och ERC-kalendrarna för 2023 skulle presenteras samtidigt. Så blev det dock inte, utan sent i går eftermiddag kom besked att beslutet skjuts upp och att vi först om två veckor kan förvänta oss besked. Anledningen till förseningen ska enligt en källa vara att man vill se över logistik och kostnadsläge ytterligare innan man spikar kalendrarna. För en vanlig dödlig ser det som i år väldigt konstigt ut att till exempel  köra på Nya Zeeland, sedan transport till Spanien och så tillbaka till Japan om tre veckor. Sunt förnuft säger att det vore bättre att ha kört Spanien och sedan Nya Zeeland och Japan direkt efter varandra. Min och mångas förhoppning är att FIA för 2023 ska ha fått fram en världskarta så att man med hjälp av denna kan få ihop en smartare kalender.

Åter till ERC och mina ”supervänner” med helt andra ingångar till FIA än jag, delade dock den tänkta ERC-kalandern med mig (fråga inte hur dom hittat den, för jag lyckades inte trots många försök). Här finns då tre grustävlingar i rad av totalt nio tävlingar och det är först då ERC-kända, Rally Poland och Rally Liepeja. Knallen i det hela är den tredje i grusraden, Royal Rally of Scandinavia med tänkta tävlingsdagar 7-8 juli.

Om nu de allt ivrigare ryktena stämmer innebär det att ”Rally-EM” som inte sedan slutet på 70 och början av 80-talet körts i Sverige gör comeback. Då var det South Swedish Rally som var arrangör men det går inte på något sätt att jämföra dåtidens EM-serie med dagens ERC. Då spände serien över mer än 50 tävlingar med olika koefficienter vilket var ett dödfött upplägg. EM fick heller aldrig något genomslag här uppe utan blev en rent kontinental affär. Foto. Tommy Svensson

När dessutom utlänningarna inte tog sig upp till Norden för grusrally, blev det en ren förlustaffär för SSR som efter några år avslutade samarbetet med FIA. Nu kanske det är dags för återstart och behöver jag skriva att det blir två spännande veckor vi har framför oss?

*

Bara att erkänna, WRC 2022 har tappat intresse hos mig efter att Kalle Rovanperä redan på Nya Zeeland säkrade sitt mer än välförtjänta VM-guld. Nu är det enda spännande att se hur Hyundai ska matcha sina båda ”förstaförare”, tvåan Ott Tänak och trean Thierry Neuville? Kanske blir det så att Dani Sordo blir bästa Hyundai i sin hemmatävling och det är inte utan jag håller mina tummar för spanjoren. Såg i går en intervju med Tänak där han fick en rak fråga från reportern om vilken bil han kommer att sitta i 2023. Tänak svarade inte utan tittade på frågeställaren med ett lätt leende samtidigt som han drog fram sin ljusblå Hyundai-tröja. Något som jag tolkar som att ryktena om flytt till M-Sport inte är mer än just rykten. Samtidigt torde ”Tänak stay” underlätta för Oliver Solberg för att få en plats i gänget från Cumbria…

*

I dagens shake down till 57. RallyRACC Catalunya – Costa Daurada 2022 var där en enda förare som körde maximala sex gånger på 4,2 kilometer långa  ”Coll de la Teixeta” och det var M-Sport Fords Pierre-Louis Loubet. I femte körningen satte han en tid med Puman som blev dagens tredje bästa, 1,2 efter Sebastien Ogier som nöjde sig med tre omgångar. Tvåa efter honom var lite överraskande Takamoto Katsuta medan Kalle Rovanperä gick in som fyra. Näst bästa Puma (6:a)  kördes av Gus Greensmith med Jonas Andersson vid notblocket, 2,5 efter Ogier. Var blev då Hyundaierna av? Bäst av de ljusblå var Tänak som elfte bil 12,8 sekunder långsammare än Ogier, sedan kom Dani Sordo direkt efter och så Neuville som sämst i trion,13.2 upp. Anmärkningsvärt var att före sig hade Tänak två WRC2-åkare, Alejandro Cachon, Citroën och Jari Huttunen, Ford.  Till saken hör att shake down stördes av regnskurar och när så Hyundai ensamt valde att köra på hårda däck som man även får lov att lägga till de däck som kan används  vid tävlingen blev det så här.

– Jag känner mig väldigt dum när jag kör sträckan på de här däcken, konstaterade Dani Sordo för DirtFish efter att ha sladdat färdigt.

*

Årets näst sista WRC-tips.

WRC

1. Sebastien Ogier Toyota

2. Elfyn Evans Toyota

3. Craig Breen Ford

4. Ott Tänak Hyundai

5. Dani Sordo Hyundai

Lite korkat att sätta Ogier som vinnare med tanke på att senast han vann i Salou var 2016 vilket jag samtidigt tror innebär lite extra tändmedel för honom och Benjamin Veillas. Mest logiskt vore att ha Thierry Neuville som vinnare då han är van vid att kliva upp överst på pallen i Spanien efter seger både 2019 och 2021 (2020 ställdes rallyt in). Nu tror jag psyket sviker och det blir inte ens ”Topp-fem” för belgaren. 

WRC2.

1. Teemu Suninen Hyundai

2. Kajetan Kajetanowicz Skoda

3. Yohann Rossel Citroén

4. Emil Lindholm Skoda

5. Jari Huttunen Ford

Med totalt 30 anmälda i klassen är det mycket svårtippat.

Den stora frågan är vem som kniper flest poäng av ”Kajto” eller Lindholm och den som gör detta får då guldläge inför finalen i Japan för att kunna passera Andreas Mikkelsen.

 I fjol slutade Suninen tvåa i WRC2 medan Lindholm vann WRC3 med ”Kajto” som tvåa. Samma följd 2019 om än som tvåa respektive trea 2019 då båda körde Polo R5.

*

Lite värdelöst vetande inför starten i morgon klockan 08.33 på elva kilometer långa ”SS1 Els Omells-Maldá 1” och då med tanke på att jag inte har Kalle Rovanperä bland de fem bästa. Skulle han ändå vilja spräcka mitt tips och vinna så är det en trist finsk resultatrad han bryter då det skulle bli 25 år sedan senast en landsman vann. Då var det Tommi Mäkinen som röde hem det då kombinerade grus och asfaltrallyt. Spanjorerna har ingen större lycka i sin hemmatävling och senast en spansk förare vann  var 1995 och då så klart med Carlos Sainz bakom ratten. Skulle Ott Tänak lyckas vinna blir han den andre estländaren som vunnit rallyt något ingen svensk lyckats med. 2004 körde Ford-föraren Markko Märtin hem segern ihop med Michael ”Beef” Park som året efter omkom i samband med en krasch i Wales Rally GB.Foto: Citroen Racing

 Rallyt har en speciell plats hos Kris Meeke då det var här han senast lyckades vinna WRC-klassen. Året var 2017 och bilen en Citroën C3 WRC och noterna lästes av Paul Nagle. Inte bara Meekes senaste seger utan även för Citroën som året efter la ner rallyverksamheten.

*

Nu får WRC-gänget ursäkta, men för mig kommer mer än halva uppmärksamheten i helgen läggas på Tom Kristensson/Anderas Johanssons försök att totalvinna Polska Mästerskapet. Redan klart är att grustiteln bärgats och nu återstår bara finalen med asfalt ”𝗚𝗮𝗿𝗿𝗲𝘁𝘁 𝗥𝗮𝗹𝗹𝘆 𝗞𝗼š𝗶𝗰𝗲”. En final som körs i Slovakien berättar Tom dessutom en relativt kort tävling.

– SS1 startar på lördag vid 13:45 och sista sträckan SS11 startar 12:40 på söndag.

Att seger i både rallyt och mästerskapet är målsättningen är självklart för paret i Kowax 2BRallys gula Hyundai i20 R5 Inför tävlingen leder Tom mästerskapet med 16 poäng före polacken Grzegorz Grzyb, och det är endast han och Tom som har chans att vinna.

– Vår målsättning är att säkra mästerskapet och inte i första hand att vinna tävlingen. Det skulle onekligen sitta fint med två polska titlar, både för mig och Andreas samt så klart för  teamet, säger Tom

– Om jag räknat rätt räcker det med en tredje och även fjärde plats om Grzyb vinner, beroende på hur Powerstage poängen fördelas!

Nu lägger garanterat Tom allt detta i handskfacket, fokuserar istället på att köra sitt eget race och väljer bort att snegla på konkurrenternas tider.

– Olika scenarier är dock inget vi tänker på när vi startar tävlingen utan då är det fullt fokus på körningen och att få till ett bra flyt och tempo, då brukar det bli bra i slutändan!

*

I den trevliga FB-gruppen ”Rally från förr” är f.d skåningen Ralph Stenbeck en flitig delare av ”gammalt mög” som vissa mer än lite okänsliga i min bekantskapskrets, benämner detta medan jag menar att det istället är mycket intressanta tillbakablickar. I går hade Ralf hittat en startlista från Hässleholms MK:s numera avsomnade ”Snapphanenatta” 1971 och då gjort en reflektion att sist startande i debutantklassen gav sig iväg från nyinvigda Fina Sväng In i Knislinge klockan 00.48. Dessutom om min gissning stämmer, var det en numera lokal Mellanskånsk kändis, Bertil Lindahl och mannen bakom det fantastiska ”Minnenas Museum” i Höör. Bertil och Kjell Jönsson körde VW 1300 och klubben var Malmö AK. Lite längre upp i 32 bilar stora ”C-förare Grupp II”  med #56 hittas ”Tommy Svensson/Claes-Göran Persson SMK Hörby Saab V4”. En tävling som jag faktiskt minns tämligen väl och mest för att den kördes dagen efter att jag muckat från P2 i Hässleholm. Mest för detta och mindre för att vi fick bryta denna fina ”OT-B” som var helt statuslös men ändå samlade nästan hundra startande.  Vårt öde blev en koppling som packade ihop men som man säger, den enes död den andres bröd. När vi parkerade efter målet på vår ”sista”  men inte tävlingens sista som innehöll 12 sträckor, kom klubbkompisen Helge Hermansson i mål med sin välanvända Saab Sport. Helge körde upp vid vår sida och var mycket upprörd men frågade ändå varför vi stod där vi stod. Jag förklarade läget varpå Helge lätt  jublande utbröt.

– Perfekt, då kan jag låna din ratt för min egen är knäckt och det går inte att fortsätta med halv ratt!

I ”Sportaren” satt en billig läderratt som visade det sig, inte tålt påfrestningar från tuff rallykörning utan helt enkelt brutits rätt av vid ekrarna. Såväl undre som övre halvan som enbart hölls i hop av lädret åkte ut, min ratt in i ”Sportaren” och sedan försvann Helge med kartläsare Tore Jakobsson bort i Göingenatten. Kvar stod jag, Claes-Göran och en rattlös Saab, men till slut fick vi lift tillbaka till Knislinge där vi sammanstrålade med Helge efter sin målgång framåt att det började ljusna. Jag fick tillbaka ratten för att sedan linka hem till Hörby med vår kopplingslösa Saab. Att Helge var angelägen om att få låna ratt var inget konstigt då han kom att dela klassegern med en annan Hörby och Saab-förare, Bengt ”Hissa” Andersson/Sven Persson. Inte nog med detta, utan duon kom i mål på samma tid som Halmstads Opel-åkare Kenneth Johansson så tre besättningar överst på pallen. Lite kul är också att kolla på namnen i startlistan och sist ut med starttid klockan 24.00 var den stora skånska rallyprofilen Lasse Mattson från Trelleborgs MK med Saab V4 även han. Noterar även att Roland Brorsson gjorde en av sina få starter med den röda ”T-Saab” som jag sedan blev ”lycklig” ägare till året efter. I B-förare Grupp 1 hade han fått in min nuvarande granne Bengt Jönsson men resultatet är okänt, troligen på nedre halvan…

*

Med detta passar det bra att nämna att danska Nykøbing F. Motorsport bjuder på ”Natteprøver” den 5 november. Fyra sträckor på asfalt som dubblas vilket gör en SS-längd på knappt 30 kilometer. Precis som vanligt är ”hygge” lika viktigt för danskarna som själva tävlandet och därför erbjuds ”aftensmad”, bestående av ”dansk bøf m. bløde løg, kartofler og sovs” för blygsamma 70 kr i pausen efter fyra körda sträckor. ”Aftensmaden” kostar 70 kr och för hela tävlingen vill arrangören ha blygsamma 300 DKR. Med första start klockan 17.00 är det också garanterat att det blir ”natteløb”…

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på:  tommy.svensson@kristianstadsbladet.se alternativt motorbloggen@telia.com