Ingen tvekan vem som är ”The King of 2WD” när det kommer till ERC och namnet är så klart Emil Bergkvist med Jocke Sjöberg vid sin sida. I Junior-ERC-finalen i tjeckiska Barum Czech Rally Zlín och trots att svenskarna redan var klara EM-vinnare var huvuduppgiften i Tjeckien inte seger utan att köra taktiskt i syfte att försöka få fram Opel-kollegan Marijan Griebel till andra platsen i Junior-ERC. Nu är jag helt säker på att Emil i första hand hade i huvudet att följa planen, problemet var att Griebel inte riktig hade turen på sin sida utan föll tillbaka i resultatlistan. Trots att Emil drabbades av två punkteringar ledde han med 45 sekunder efter första etappen. Något som sedan ökades på dramatiskt sista dagen och i mål var svenskarna i Opel Adam R2 hela 2 minuter och 44 sekunder före tvåan Ralfs Sirmacis, Peugeot 208 R2. En placering som även gav letten silver i J-ERC. För Griebel blev det en fjärde plats och har jag räknat rätt, brons bland juniorerna.
Efter finalsegern som ytterligare befäster det faktum att Emil och Jocke är värdiga vinnare av hela serien konstaterade ”drivern” i #27 Opel Adam R2.
– Detta var en galen helg där vi pressade max på nästan varje sträcka.
– Kunde inte önska mig en bättre avslutning på säsongen, jag är så lycklig, avslutade Emil.

*
Lika lycklig var inte Mattias Adielsson/Christoffer Bäck som hade en bekymmersfri inledning och låg femma efter lördagen. Men sedan hände saker, co-driver Christoffer berättar ”… och i vanlig ordning så vill det sig inte!!! Vi har kört vårt eget race hela tävlingen och endast kört för att få erfarenhet av en av de svåraste asfalttävlingarna i serien. Vi har satt några riktigt bra sträcktider och låg på en stabil 5e plats vilket vi var väldigt nöjda med.
Men på SS11 Så kom vi in i en flat H5- och vips så började bilen understyra och vi va lååååångt ut i skogs kanten och vände. Sedan i nästa vinkel vänster så for hjulet till skogs. Alla pinn bultar är av. Känns så jäkla tråkigt att denna otur inte bara kan försvinna…framförallt när vi hade en sån fin placering på gång. Men vi tar nya tag!”.
Förstår att göteborgarna är besvikna, precis som de inte ska få lov att lyckas i ERC…

*
Även för det norsk/svenska inslaget Steve Røkland och Patrik Barth blev det ”retired”. Först tappade man två minuter på SS3 med punktering och linkade mot målet på sträckan. Då blev han påkörd av Diogo Gago som försökte köra förbi men det bar sig inte bättre än att han träffade Steves bil och for sedan själv av vägen och bröt. Till slut fick även Steve och Patrik bita i samma sura äpple när kopplingen packade ihop.

*
Att någon skulle kunna hota Jan Kopecky och Pavel Dresler i nya vassa R5-Skodan var väl knappast realistiskt och så blev inte heller fallet. I mål var Kopecky 27,3 sekunder före fjolårsvinnaren Vaclav Pech i en Mini Super 2000. Trea slutade mästerskapsledaren Kajetan Kajetanovicz som utökade ledningen då tvåan Craig Breen inte blev bättre än sjua. Som fyra och betydligt tamare än vid segern senast i Estland, ryssen Alexej Lukyanuk som fortfarande slåss om EM-bronset.

*
En konkurrent om detta försvann direkt, fransmannen Robert Consani rullade sin Citroen R5 ”several times” på allra första ”riktiga” sträckan. Inför tävlingen bytte Consani co-driver men denne blev sjuk (något han säkert är glad för i dag) och i sista stund klev landsmannen Benoit Manzo in i Cittran med nothäftet i syfte att ta viktiga EM-poäng för Consani. Paret möttes i Zlin för första gången och sedan bar det iväg. Att sätta sig vid sidan av Consani vittnar antingen om stort mod eller att Manzo varit dåligt påläst? Citroén-åkaren har aldrig kommit mål på de totalt sex starter han gjort i rallyt. Inte så konstigt att han efter att skrotet stannat konstaterade.
– This rally will never be mine!

*
Norrmannen Petter Kristiansen tog sig runt med sin Skoda Super 2000 och slutade som 15:e totalt, placeringen före bäste 2WD-åkare, Emil Bergkvist.

*
Med tanke på att TV-Svängen upptog mitt fokus till hundra procent i helgen känns det därför som en skänk från ovan att min ”stringer” i mellansverige Pierre Skytt lämnar rapport från EMK-Kannan.
En kort rapport från EMK Kannan och dom underbart vackra Sörmlandsskogarna. 20 mil totalt 4,7 mil SS hade raggats i hop av Tävlingsledare Anita Pentell och hennes starka funktionärsstab. Vägar som för några år sedan var totalt otänkbara att få låna har man nu lyckats att få åka rally på!. Det blev spännande figther i många klasser under dagen som blev tuff mot materialet. Ovanligt många rullade eller körde av, men med tanke på dom utmanande vägarna och täta striderna drevs allt till sin spets idag. Suzuki Cupen, eller 1300 rally cup som den heter idag togs hem av hemmasonen Daniel “Fräsen” Eriksson med bisittare Pelle Wilén med närmare 30 sekunder. När prisutdelningen dröjde tog Ola Strömberg över och delade ut Cupens priser som bestod i Potatis, pengar och Chips samt en exklusiv kyss till Fräsen. Ola som själv hade laddningsproblem blev lite blygsamt efter  just i dag men höll låda och skapade trivsam stämning i skogen och i depån.
I den två hjulsdrivna klassen för A-förare lyckades en lite förvånad och glad Fredrik Eriksson från Hälleforsnäs (Katrineholms MK, Svensk Juniormäster 2003) vinna med sin gula Golf. Den tuffa och evigt svängande Bälgviken – Svalboviken tappade Fredrik bromsarna men tog i som om det inte fanns någon morgondag på sista sträckan och vann. Riktigt tufft och snyggt kört.
Mitsubishi R5 med Bengt Abrahamsson bakom spakarna såg ut att vara en vinnare trots hårt motstånd från både Ingemar Svensson och Algot Öberg. Algot ledde en kort stund i början men tappade och halkade lite efter ett tag då Bengt satsade på ett mycket snyggt sätt ända tills en snurrning på sista var ett faktum. Algot höll Ingemar efter sig och vann med 8 sekunder. Seger i GrN i  SM Askersund, hemmaseger idag och vem vet vad som händer nästa helg i Linköping? Tävlingsledaren Anita Pentell berömde och gratulerade Algot som i sin tur lovordade hemmaklubbens arrangemang.”

*
Så över till skånskt rallys moder TV-Svängen som i går kördes för 51:a gången i följd, en svit som jag menar kräver en viss respekt. Inte ett enda år sedan 1965 har SMK Hörby ställt in tävlingen och inte ens när det egentligen var proklamerat tävlingstopp i samband med Högertrafikomläggningen 1967 blev det tävlingsfritt. Klubbens sekreterare Kjell Lundgren lyckades efter ”viss övertalning” förmå handhavarna hos länstyrelsen att släppa på den stenhårda hastighetsbegränsningen på 70 kilometer som beslutats gälla hela september 1967.
Att Stoffe Nilsson med Esmeralda Gyllenswärd till slut stod som vinnare hade inte gett några stora pengar tillbaka på Oddset, det är väl snudd på att man blivit skyldig pengar istället om man satsat på Stoffe? Sex raka sträcksegrar gav åtta segrar, sju i rad för Stoffe. Ett enda misstag gjordes och detta i tävlingens allra sist kurva.
– Klev på gasen lite för tidigt och sladdade ut med vänster bak över en stor sten utanför vägen (Lars Mårtenssons sten på Stänkelösa min anmärkning) men som tur var studsade det bara till, berättar Stoffe.
Hans och Esmeraldas största problem kom först efter tävlingen, var skulle vinst-tv:n placeras. De två kom inte fram till någon riktigt bra lösning vilket inte är så konstigt.
– Stoffe har fortfarande två ouppackade tv-apparater där hemma, avslöjade Esmeralda.

*
Tvåa slutade Joachim Grahn och Rickard Nilsson som verkligen försökte med WRC-Focusen. Att rå på Stoffe på ”hemmaplan” är inte lätt menade Jocke.
– Tror inte att ens SM-åkarna hänger med honom på TV-Svängens sträckor, här är han grym, menade Jocke som ändå inte gett upp.
– Vi ska ta honom här men då måste jag först få mer mil i bilen och det märktes att det var fyra år sedan vi körde TV-Svängen senast…
Jag kan tipsa om två saker som inte ska finnas med i ett vinnarrecept för TV-Svängen. För det första Jocke och Rickard måste man ”slow down” i hårnålen på första sträckan. Nu vet jag att Jocke är mycket involverad i lantbruksfrågor men att undersöka grödan mitt under tävlingen är där inte tid till (bilden). Likaså är halmbalarna utställda för stoppa gening i kurvorna. Inte heller här finns anledning till närmare undersökning av fuktighetshalten i balen, ännu mindre att ta med prov på halmen till mål (Rickard Nilsson visar)…

*
Trodde faktiskt inte att Rickie Borgström för dagen med Mikael Johansson, Älmhult som ”kontorschef” skulle rå på FWD-maffian men redan på SS1 visade Rickie vem som var hetast. Sedan följde han upp sträckvinsten med ytterligare topptider för att avsluta med en brutal urladdning påSMK Hörbys svar på ”Ouninpojha”,  Stänkelösa och sedan var det klart.
– Fy f-n va gott, förklarade Rickie vid målet.
– Äntligen stämde allting och dessutom med Mikael för första gången som kartläsare!
Blixtinkallade Mikael gav mig en liten gliring över att jag bara tippat den blå 240:an som fyra.
– Än en gång fel Tommy och dessutom inte en repa på bilen…
Tvåan David Bellborg erkände att han aldrig var riktigt nära och när dessutom intercomen krånglade till Kalle Lexe försvann både noter och sekunder.
– Jag är ändå nöjd och Rickie är alltid snabb, när han håller sig på vägen, konstaterade David vid sidan av sin nyriktade (!) Golf efter rullningen i Snapphanerallyt.
Trea kom Pierre Fransson/Daniel Mörn Edorsson, Vimmerby som körde jämt och utan några riktiga ”dippar” men ändå 22,7 efter i mål. Fyra slutade Snapphanerally-vinnaren Johan Green som hade en småstrulig lördag ihop med Mats Jönsjö.
– En punka, visserligen försvann inte luften helt men tillräckligt för att störa så att jag inte vågade hålla i, förklarade Johan som även han berömde Rickie.
– Idag var där ingen som hade någonting alls att säga till om, han körde dj-ligt bra!

*
Lite som visan om tio små ”mörkhyade” barn var det i klassen A 2WD. Av mig segertippade hemmaföraren Joacim Kristiansson fick bryta med motorras på sträcka fyra, låg då två tätt efter Rickie. DM-ledaren Hans Johansson kunde säkrat guldet i Hörby men negligerade min och Rolands omsorgsfulla ”bandning” kring den luriga och ”målade” stenen ( dock belägen 30-40 cm utanför vägen) på sista sträckan. Idealspåret höll Hasse så att pinnar och bandning flög all världens väg och så finalen, höger framhjul i stenen. Fick bannor av Hasse över mobilen.
– Du hade varken bandat eller målat stenen till vänster, där drog vi det framhjulet…
Trean i DM-toppen, SMK Hörbys Fredrik Nilsson hade bromsproblem hela tävlingen, något han tyvärr glömde i starten på SS5, Kagarp. Han förklarade att bakbromsen strulade de första metrarna men sedan gick det bättre. Några hundra meter efter starten på femman kom en lurig ”V 2” och så var det där med bromsarna…
Även för Volvoåkarna Magnus Johansson, Lars Mårtensson och Bengt Rangtoft blev det en ”0” i resultatlistan, dock utan att ha lämnat vägen.

*
Två DM-guld säkrades och dessutom av klubbkompisar till mig, Thobias Svensson i Grupp E och Tom Kristensson i VOC. Lite kul kommentar på sträcka ett där jag placerade mig i den kluriga hårnålen för lite fotografering. Vid sidan stod två ”gubbar” från trakten och inte riktigt vad man kallar genuina rallyfantaster. Jag lyssnade på deras snack och när det var tid för Tom och Timmy Bertnsson konstaterade den ene av de två.
– Nu kommer han Tooooom från Höörby, han ska ve en dj-el på att köra läste jag i tidningen.
”Tooooom” kom med rent skolboksexempel på hur en hårnål ska passeras med en VOC:are, dock inget som imponerade på gubbarna.
– F-n det var ju inte värre än när prästen är på väg till högmässan, var deras analys av landets i dag utan konkurrens snabbaste VOC:åkare.
Inte lätt att var predikant i egna församlingen…

*
Som vanligt skulle man velat göra ett inlägg för varje startnummer men det är ju omöjligt noterar dock. Kjell Fransson, Vimmerby med den gula Folkvagnen, 35:a totalt och en tid som varit gångbar även i A2WD. Köra bil kan Kjell, men duscha i vår klubbstuga utan att sätta igång larmet var svårare…

*
Tim Pettersson Växjö är på gång, klar vinnare i B 2WD med sin 240:a. Nia totalt och med en tid som gett honom fjärde platsen bland A-förarna. Som pricken över ”i”, bästa 2WD-åkare på sträcka fem, 0,8 sekunder före Thord Johansson. Han i sin tur gjorde sitt bästa resultat på lång tid, femma i klassen.

*
Dramatik på SS1 där Olofströms Hannu Saikanmäki fick motorstopp i hårnålen. Publiken försökte putta i gång Escorten som tackade med att fatta eld. Något som dock släcktes snabbt av besättningen.

*
Lyckligast, eller en av i alla fall var Peter Andersson som trodde att han skulle åka förbil med Lars Servin. När så 240:an inte gillade idén fick han i alla hast hopa in i Bengt Bengtssons gula Opel Ascona. Vet inte om det var den upplevelsen eller att overallen ”krympt i tvätten” som gjorde att han åkte som han sa, ”nercabbat”. Blixtlåsen sprack och overallen var vidöppen…

*
I det luriga vägbytet på SS4 Ylleröd ställde sig Thorleif Olsson och fick då bra bilder på mina klubbkompisar nyinflyttade Ludvika-åkaren Christian Gustavsson i Golfen och Martin Nilsson,mer homogen Hörby eller Satserupbo.
– Inga större problem, där ju fler hjul i marken, konstaterade Christian.
För Martin var det kartläsare Johan Svensson som trädde in.
– Martin är en mycket skicklig chaufför, han redde ut detta utan minsta problem, berömde Johan och tillade.
– Han klarade även ett träd på sista sträckan!

*

Hässleholms trogne Subaruåkare Mikael Wehlin har lyssnat, eller läst på Motorbloggen att grönt på rallybilar är kass. Inför TV-Svängen kasserades de gröna dekoren på Subarun och ersattes av blått. Klart snyggare…

*

Var ju en ganska intensiv debatt på Facebook före tävlingen om huruvida vägarna i TV-Svängen var bra eller dåliga. Efter åt kan man bara konstatera att en av de sträckor lyftes fram som ”dåliga, var SS5 Kagarp, där sätter alltså en B-förare med startnummer 59 bästa tid i 2WD-klassen. Sista klassen (Ok, Höörs Hampus Ströbek var sist i Ungdomsklassen) var C-förare grupp E och där kom samtliga i mål även om Hörbyåkaren Andreas Andersson valde att bryta innan han nådde Hörby. Andreas letar just nu ny bränslemätare till 940:an…

*

Inte heller mycket efterlämnat skrot i skogen från årets tävling. Knappt ens lönt att köra till tippen!

*
Därmed sätter jag punkt för lördagens övning och konstaterar än en gång att söndagens ”räfsning” och vägåterställning är vad som i veckotidningar brukar beskrivas som livskvalité. Blåsorna i händerna är synbart bevis på hur kul vi har det och tycker mest synd om alla som inte får uppleva gemenskapen/glädjen med att vara en i gänget. Åldersspannet 69-16 år vittnar om hur väl motorsporten fungerar och upplysningsvis, det är inte jag som är varken 69 eller 16…