Då är WRC Safari Rally Kenya till ända eller som jag väljer att kalla helgen, ”Circus Safari”.

I grunden håller jag med de som i likhet med Jonas Kruse menar att världens bästa rallyförare måste behärska alla underlag och typ av vägar. Men samtidigt har jag lite svårt att se sportslig rättvisa när de yttre förutsättningarna skiftar så enormt mycket från bil till bil. Till exempel att rallytvåan vid tillfället Kalle Rovanperä tvingas bryta på SS7  med alla fyra hjulen på Toyotan snurrande i luften efter att ha fastnat i så djupa spår att bilen svävade fritt.

Många mer än han längre bak i fältet drabbades av samma eller liknande problem och endast ”Rally2-regeln” som utnyttjades av 14 ekipage gjorde att antalet bilar i mål ändå blev någorlunda acceptabelt. 26 bilar fick tid på sista sträckan vilket betyder att nästan exakt lika många försvann under rallyts gång.  Till exempel är plötsligt  91-årige Sobieslaw Zasada borta och det märkliga är att han fanns med på SS17 men inte på SS18. Kanske inte så konstigt i och för sig, men när han inte heller finns med i listan över brutna blir jag lite frågande var veteranen tagit vägen? Nej jag har lite svårt att se vitsen med den här typen av bilslaktartävling som så drastiskt skiljer sig från alla andra WRC-tävlingar och för mig är det mycket bättre att erbjuda Safari plats i kommande VM för ”Off Road Rally”.

Mest lider jag med Hyundai och då allra främst med Thierry Neuville som återigen fick bryta med segern inom räckhåll. Fyra sträcksegrar och en liten men ändå stabil ledning inför SS14 förbyttes till katastrof när plötsligt höger bak säckade ihop totalt. Utan service var det bara att ge upp och bilden på Thierry sittande vid vägkanten säger precis allt om känslan som genomsyrade honom och hela Hyundai. Tredje rallyt i rad där det borde varit koreansk seger men där bilmaterialet ville annorlunda.  

– Hjärtskärande att behöva bryta så här och jag känner mig oerhört besviken både för egen del, men ännu mer för teamet, förklarade belgaren efteråt.

– Alla gjorde sitt bästa och har jobbat stenhårt så det finns ingen att klandra för detta. Nu måste vi fortsätta att ”push” resten av året…

*

Det blev i Kenya som WRC 2021 kom att avgöras och att någon annan än Sebastien Ogier blir ny världsmästare känns för mig helt orealistiskt. Med halva serien körd har Toyota-föraren 34 poäng ner till Elfyn Evans medan Neuville har 56 poäng upp till #1 Yaris WRC. Ott Tänak gjorde sitt jobb men när elrutan slutade fungera försvann även hans dröm om att kunna slå Ogier i slutändan,64 poäng kör man inte in hur enkelt om helst.

Att Takamoto Katsuta skulle vara femma i VM-tabellen och bara tre poäng efter Tänak var det nog få som trodde i vintras. Nu var japanen bara futtiga sekunder från att kunnat stå överst på pallen, men första andra platsen misstänker jag att Katsuta ändå ser som en seger. I Märkes-VM bromsades katastrofen upp något och Toyota ökade ”bara” på ledningen med tio nya friska poäng.

*

Även om det inte ens är i närheten av vad Neuville fick utstå så lider jag med M-Sports Adrien Forumaux. Nu vann han visserligen sitt livs första sträcka i WRC men någon nitisk funktionär lyckades upptäcka att Adrien på något vis avvek från banan mot slutet och ett lämpligt straff för detta menade ”Clerk of the course” var tidstillägg med tio sekunder.

Sekunder som flyttade ner honom från fjärde till femte plats och upp till nya fyran Gus Greensmith skilde nu 0,1 sekund. En tiondels sekund som måste känns oerhört sur för unge Adrien. Nästa stopp för WRC-gänget är om tre veckor i Rally Estonia och där faktiskt enda likheten är de tävlande och deras mekaniker. Den yttre inramningen är helt annorlunda och jag vågar nästan ta gift på att varken Rovanperä eller någon annan bryter för att man kör fast mitt på vägen… 

*

I fjärde rundan av Ungerska Mästerskapet ”Mecsek Rallye” tog Mads Østberg/Torstein Eriksen en stabil seger efter att ha vunnit exakt häften av de tio sträckorna. Den här gången fungerade parets Citroën C3 Rally2 från TRT Europe Kft utan problem och då blev segermarginalen till  Robert Bútor i WRC-versionen av  C3, 25,9 sekunder. Mer rättvist är att jämföra med trean Anrdrás Hadik som körde R5-Fiesta och var 33,6 efter norrmännen.

I samband med rallyt så valde Mads och Torstein att ta ställning mot det ungerska förslaget att begränsa livet för HBTQ-personer i landet. Med ”Regnbågsflaggan” på sina hjälmar och även på bilen vid starten (den fick plockas bort efter detta, då reglerna inte tillåter politiska budskap) ville man visa de utsatta grupperna sitt stöd. Till VG förklarade Mads sitt ”statement”.

– Jag önskade att visa var jag står även när jag är i Ungern, något som känns viktigt för mig. Vet att jag har många ögon på mig här och då känns det bra att skicka ut ett sådant här budskap!

Rallysegraren avslutade med en önskan att människor speciellt ungdomar, ska ha klart för sig var i den här frågan rallysporten står. Efter helgens rally ligger Mads nu trea på 82 poäng men med långt kvar till ledande András Hadik, 44 poäng skiljer. Lite kortare till Skoda-åkande tvåan, Miklós Csomós där det bara skiljer fyra poäng.

*

I samband med rallyt kördes även Historiska EM en deltävling i Pécs men tråkigt nog utan svenska framgångar. På sträcka fyra försvann Lars Söderström/Felicai Grundtman Ogeheim efter mekaniskt trubbel med deras Ford Sierra Cosworth. Två sträckor längre kom Anders och Ingrid Johnsen innan växellådan i deras Porsche packade ihop. Då hade det redan börjat bråkats på sträcka 3 där man tappade 45 sekunder till slutsegraren ”Zippo” i en Audi quattro och sedan var det helslut tre sträckor senare.

*

I lördagens deltävling i ”Dansk Super Rally” och DM4, ”Sydjysk Rally” med elva sträckor utanför Esbjerg på Jyllands västkust visade  återigen Kristian Poulsen/Ole R Frederiksen att duon i de rödvita R5 Polon är en pålitlig segerkombination. Med hjälp av fem sträcksegrar blev det fjärde raka segern i mästerskapet och så klart med fortsatt totalledning. Den som utmanade hårdast var Martin Johansen/Dan Johannsen i den i sammanhanget lite föråldrade Peugeot 208 T16 R5. Nu brydde sig inte Martin sig om detta utan gick i mål bara 9,9 sekunder efter den modernare Polon. Stenhårt bakefter när Marco Gersager/Carina Möller med Skoda R5 hade 0,7 sekunder upp till ”Peggan”. Därefter ett lite större hopp till fyran Ib Kragh/Ditte Kammersagaard med senaste version av Skoda, ändå dryga halvminuten fram till Polon. För ”halvsvensken”och Kristians bror, Roland Poulsen/Niels Jørgen Iversen var det årsbästa med Skodan vilket innebar femte plats. Var det tätt mellan Gersager och Kragh så var det ännu tajtare för Roland. Futtiga 0,4 sekunder hade han upp till fjärde plats eller än surare, bara 1,1 sekund till pallen. Åttan Simon Valentin/Peter Egholm med Hyundai hade också kunnat lägga sig i fajten om tredje platsen utan sitt tidstillägg på 30 sekunder. Med detta bortplockat hade sluttiden varit några tiondelar före Gersager…

Bästa 2WD blev Kim Boisen/Emilie Mopse Bosien med BMW M1 i klass 4 medan Jacob Lund Madsen/Morten Storm Andreasen, Suzuki körde hem klass 3 (bilden).

Nya segern innebar också att Suzukiparet fortsatt är med i toppstriden i Dansk Super Rally. Den här gången fick Mikkel Njor/Karsten Isaksen ge sig i RC4 och nu slutade paret med nya Opel Corsa Rally2 som tvåa efter Kasper Nyman Andersen/Claus Kammersgaard i Renault Clio R3T. 

Enda helsvenska ekipage var Lunds Håkan och Pamela Oddshammar som körde stabilt på de luriga asfaltsträckorna intill ”Vesterhavet”. En total 18:e plats och tolva i klassen blev resultatet för den svenskflaggade R5-Fiestan. 

Återigen blev det en nolla för Suzuki Motorsport Danmarks snabba par Kenneth Madsen/Mette Felthaus med den spanskbyggda Suzuki Swift R+.  Förra gången var det lite för hög fart i en vänsterkurva som fällde Madsen vilket slutade i en häck och med knäckt styrning. Nu packade mellandiffen ihop nästan direkt och mörket är nu kompakt för Kenneth och Mette i jakten på en DM-titel. Nu är det paus i DM-serien i två månader on nästa rally körs på Lolland-Falster samtidigt med South Swedish Rally här hemma, alltså den 27-28 augusti.

*

Äventyret i Italien och ”San Marino Rally” slutade via lite träd i ett dike för Stig Andervang/Robin Eriksson. Med bara 200 meter kvar till mål på sträcka sju tog det slut för Skodaparet. Då hade man tappat mycket tid på morgonen genom att tvingas köra i dammet från framförvarande bil då startmellanrummet bara var en minut, trots att man blivit lovade två minuter av tävlingsledningen.

Det var efter omseedningen man skulle försöka köra in förlorad tid som det gick överstyr berättar Robin.

– Vi gjorde en attack på den långa sträckan men det slutade vid sidan av vägen i en snabb höger där vi även var långt ut första gången sträckan kördes. Vi knäckte två träd innan det tog stopp i buskaget.

Robin avslöjar också.

– När vi sedan startade upp bilen så låg 4:an i så farten var det inget fel på, eller den här gången var det nog ändå det…

Rallyt vanns av Hyundai Italias rutinerade Umberto Scandola en halv minut före Fabio Andolfi, Skoda medan WRC2-åkaren Bruno Bulacia Wilkinson slutade trea, exakt minuten efter Scandola. När rallyt tog slut för Stig och Robin höll man trots tappad tid ändå en stark 14:e plats i rallyt som innehöll hela italienska rallyeliten. Upp till ”Topp-10” skilde knappt 25 sekunder men till pallen var det större gap eller lite mer än en minut.

– Detta har varit dom absolut mest krävande sträckorna för bilen som vi någonsin åkt, med stora stenar och bitvis mycket dåliga partier vilket innebar stor risk för  punktering och en tekniskt krävande tävling, summeras det från den vita Skodan.

Att Robin inte överdriver står helt klart när det rapporteras om 35 brutna av de drygt 80 startande. 

– Man kan däremot inte klaga på vyerna och det otroligt vackra landskapet under tävlingen, detta kommer verkligen vara ett minne för livet trots det tråkiga slutet!

*

Att förlänga anmälningstiden för rallytävlingar verkar inte vara till någon större nytta och för Rally Anderslöv finns fortfarande bara 42 namn i listan. Kanske är det så att man istället är lite lättade över att antalet inte sjunkit de senaste dagarna, utan nu verkar vara konstant till i morgon klockan 18.00 när repet dras. Inte heller till den årliga rallyhappeningen på Svampabanan i Tomelilla på udda rallydagen, fredagen den 9 juli är det rusning. Så här långt och med exakt en vecka kvar av anmälningstiden, finns futtiga 14 anmälda. Här kan inte det klena intresset skyllas på höga ”Coronaavgifter” då Tomelilla MK inte begär mer än resonabla 1000 kronor för att få köra totalt 10,5 varv på rallycrossbanan.

*

Idag gick en av våra absolut största musikprofiler bort, Vittsjöboende Per-Åke ”Peps” Persson. Tror inte någon svensk är ovetande om vem karismatiske skåningen är med sitt långa hår/skägg och skånska sångstämma och att han lämnar ett stort tomrum efter sig är självklart.  Mitt första minne av Peps som då bodde i Tjörnarps stationshus om jag inte minns fel  var när han och bandet Down Beat Crowd besökte Hörbys alerta popklubb ”City Nobs” i mitten av 60-talet. Då var det blues som gällde för Peps och när han sedan spelade in första skivan ”The week Peps came to Chicago” 1972 var jag faktiskt med på ett litet visserligen ytterst litet, men ändå ett hörn. Med sig till Chicago hade han sin gamle kompis och tillika sportreportern på Mellersta Skåne där jag då jobbade, Olof Nordin. Hans uppgift var att fotografera under trippen och bilderna skulle sedan finnas med på LP-omslaget och när Olof kom hem med en massa filmrullar blev det så min uppgift att framkalla och göra svartvita kopior som sedan hamnade på LP:n.

Därefter blev det reggae och så småningom blev det så att rebellen från Tjörnarp blev vad man brukar kalla folkkär, ett epitet han aldrig eftersträvade. Sista gång jag hade förmånen att träffa denna musikaliska ikon var 2014 när han skulle ge några utsålda spelningar på hemmaplan med sitt gamla ”Blodsbandet” i  Vittsjös gamla godsmagasin. I samband med detta fick vi en av de på slutet alltmer sällsynta möjligheter till ett reportage och här var Peps på ett strålande humör vilket nya hundkompisen ”Eddie” kanske bidrog till.

Kanske nynnar nu Peps på en annan skånsk ikons klassiker, ”Får man ta hunden med sig in i himlen” och på den frågan är jag säker på svaret, klart att man får. Peps blev 74 år.

*

 

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se. Mobil : 0705-28 55 33.