Blir allt tydligare att både Rally New Zealand och Rally Japan åker ur WRC-kalendern för 2020. I bakgrunden är det såklart Corona som spökar men den riktiga anledningen är i dag både ekonomiska och logistiska. Med kanske bara att precis det antal tävlingar som krävs för VM-status blir av så (sju stycken) så hävdas det från flera håll att två ”fly away” tävlingar tar för stor plats både tidsmässigt och i allt snävare budgetar.

Tanken från kritikerna är att istället förlägga resten av säsongen till Europa. Här är det idag planerat för Finland, Turkiet, Tyskland och Wales. Kanske kan det om NZ och Japan ställs in även göras plats för Rally Italia Sardegna som för tillfället  enbart står som ”postponed”. Med detta upplägg plus de tre redan körda tävlingarna klaras den av Yves Matton och FIA uppsatta tanken på sju deltävlingar för att medaljer ska kunna delas ut.

Kan dock tänka mig att Toyota Gazoo Racing väldigt gärna vill visa upp sig på hemmaplan och säkerligen inte gör vågen över nytänket. Ryktet säger också att en flytt av Rally Finland blir allt mer verklighet eftersom myndigheternas är verkar vara långtifrån att öppna upp landet. Som tidigare ryktats, är det september eller oktober som kan bli aktuellt för Finlands del. Om det inte ställs i helt vill säga, för enligt arrangören är det i princip omöjligt att utanför semesterperioden skrapa ihop 4500 funktionärer…

*

Fortsätter på gårdagens linje och tänker tillbaka på svunna tider och South Swedish Rally. I början av 80-talet blev det tradition att bjuda in till pressträff några dagar före rallystart. En viktig del av träffen var att låta pressen få åka med någon elitförare som var anmäld att köra efterföljande rally. På den här tiden var jag inte riktigt lika åkrädd som idag, så utan större betänkligheter intog jag diverse högerstolar. Tänkte jag kunde delge några av dessa ”härliga minnen” och börjar med friske värmlänningen Sören Nilsson. Året var 1983 när Sören var ”fabriksförare” för Team Datsun Sweden och skulle åka rallyt med en fabriksbyggd vass Bluebird Turbo och till viken man var inbjuden att ta plats i denna dag.

Minnet är lite grumligt, men jag vill minnas att något krånglade på tävlingsbilen, så den fick enbart agera fotomodell ute på Söderslätt. Men televerkaren från Kil var fast besluten att ändå hålla sitt löfte oavsett om han hade rallybil att tillgå eller inte. Med sig hade han en representant från importören Philipsons som åkt ut i sin tjänstebil och som turligt nog var civilversionen av Sörens rallybil. Med hjälp av värmländsk övertalningsförmåga lämnade representanten över nycklarna med en förmaning att Sören inte skulle gasa för hårt. 

– Inga problem vi tar det lugnt, bara så pressen får en känsla av hur det är att åka rally, lugnade Sören.

Vill minnas att jag var nummer två i kön och när det var kartläsarbyte steg Ystad Allehandas rallygröne reporter ur bilen, mer än lite knäsvag.

– Fy fan vad han körde, stönade han i mitt öra.

Nu hade jag en helt annan rutin av rally än kollegan, så jag bara log lite överseende hur fort kan det bli med en lite småtrött gungande standard-Datsun tänkte jag för mig själv. Inne i bilen var Sören på ett strålande humör och förklarade direkt att han nu visste hur vägen svängde och vilka kurvor som var lite ”dumma”. Jag spände på mig rullbältet och tog tag i kurvhandtaget ovanför dörren och gjorde tummen upp till SSR-segraren 1977. Innan jag går vidare så kan jag avslöja att Sören inte alltid håller sig till sanningen och någon lugn körning blev det inte tal om.

Sträckan började med en lång raka, en svag höger på slutet, över ett skymt krön med ett hus och därefter en kraftig vänster om jag minns rätt. Därefter var det typisk ”slättaväg med 90-gradare” på båda håll innan vi vände på en gårdsplan dryga kilometern efter start. In gick det hyggligt även om jag skänkte en tanke på den stackars Philipson-killen som lånat ut bilen allt medan den skånska regnblöta leran sprutade längs Datsunskärmarna. In på gårdsplanen och ett perfekt ryck i handbromsen och vi var på väg tillbaka med full gas, Philipson-killen var glömd för länge sedan.

– De där böjarna efter start var faktiskt lite dumma från det här hållet, informerade Sören mig medan vi närmade oss krönet med det lilla huset. 

Det som var en kraftig vänster på väg in, var nu en nästan kraftigare höger och Sören kände precis i ingången, att farten nog var lite, lite för hög. Men inga större problem för en rutinerad värmlänning, upp med bilen på tvären och kurvan klarades med lika delar tur som skicklighet. Men det blev värre i den svagare kurvan som kom efter krönet, då japanerna inte alls anpassat väghållningen för sådana här äventyr.

– Helvete, hördes det från förarsidan medan armarna gick som lärkvingar runt ratten.

Här hjälpte varken tur eller skicklighet, istället tog bilen sikte på diket i yttern där den borrade ner vänsterbak med ett efterföljande högt skrammel.

– Där var det nära, utbrast Sören skrattande när vi körde mot målet med en bil som trots allt verkade fungera som den skulle trots dikeskänningen.

Vid målet stod bilägaren och såg allt annat än glad ut när vi passerade honom och i bakspegeln såg Sören att han började promenera in på sträckan med snabba bestämda steg. Genom den nedvevade rutan ställdes frågan till de församlade. 

– Var skulle han gå? 

En SSR-kille tittade på Sören med ett stort leende och besvarade frågan.

– Jag tror han är på väg in för att hämta stötfångaren…

Under tiden hade jag fått loss bältet och klev runt bilen för inspektion och gissningen var rätt, för någon stötfångare hade inte den tidigare så snygga Datsunen. Inte nog med att denna var borta, en hyfsa buckla i bakskärmen plus en intryckt tröskellåda var synliga bevis på ”hur lugnt ” Sören kört. Huvudpersonen konstaterade enkelt medan ha tittat på mig.

– Den var dj-ligt dum den där böjen, det sa jag ju redan före eller hur…

Tyvärr blev det inget lyckat SSR för Sören och Anders Olsson i högerstolen, utan i resultatlistan stod att läsa ”Retired”.

*

Nästan lite kors i taket, ingen information om något inställt har nått mina ögon/öron idag, kan det vara ett trendbrott? Istället lite ljusare nyheter från Belgien som är ungefär lika hårt drabbade som vi av Corona. I februari kördes senaste rallytävlingen där, Rally van Haspengouw och pessimismen har varit stor då man fruktar att få ställa in hela mästerskapsserien. Nu ser man dock lite ljus i tunneln och en intensiv höst väntar rallyåkarna i Belgien.

Först ut den 4-5 september är Omloop van Vlaanderen avgöras och en knapp månad senare körs East Belgian Rally. Bara en vecka efter detta är det dags för landets mest kända rally, Ypres Rally för att sedan ha Rallye du Condroz och Rallye de Wallonie i november. Långt hopp till finalen Spa Rally som körs luciahelgen.

*

För några dagar sedan fick jag ett mail från en besviken rallyåkare som anmält sig till Corona-inställda BRC-premiären ”Rally Anderslöv”. Den ”besvikne” skrev. ” Har en del synpunkter på deras sätt att agera när vi var 150 anmälda och de ville att vi skulle betala direkt så de första hundra anmälda som var betalda skulle få köra! 

Sen kommer smällen när de ställer in och att de behåller 500 kr på startavgiften. Det innebär att de som anmäler sig och inte betalt slipper betala. Men vi som anmäler och betalar i tid blir bestraffade med 500 kr/ekipage. Detta innebär att klubben erhåller mellan 50 000 – 75000 (min 50 000  100 bilar x 500=50 000). Enligt mig är detta fel då det uppmanar till att betala i sista minuten. Ingenting händer och jag har ifrågasatt varför de erhåller så mycket pengar vilket enligt SBF:s regler inte är godkänt. Min slutsats blir att man ska betala i sista minuten så kommer man lindrigare undan, vilket känns helt fel i mina ögon. 

Arrangerande Trelleborgs MK har fått ta del av mejlet och svarar så här genom tävlingssekreterare Anders Anderholm. ”Den 15 mars beslöt Trelleborgs MK i samråd med domarordföranden och enligt RY 2.4 Force Majeure och efter rekommendationer från Folkhälsomyndigheten att från och med 11 mars är det förbjudet att ha offentliga sammankomster med fler än 500 deltagare, att återbetala 1 000:- av anmälningsavgiften. Om Trelleborgs MK istället beslutat att trots allt genomföra tävlingen och blivit tvingade att på tävlingsdagen ställa in tävlingen, hade detta blivit avsevärt dyrare och då hade troligen ingen återbetalning kunnat ske. Samtliga anmälda har fått information om ovanstående via Resultatservice den 15 mars.

Trelleborgs MK har haft utlägg för:

– tillstånd hos Länsstyrelsen och Södra BF. 

– lokalhyra och väghyra.

– iordningställande av vägarna för att de skulle vara i bästa skick när tävlingen genomförs.

– anmälningsfunktionen i samband med anmälan.

– diverse förberedelser inför tävlingen såsom tävlingskartor, roadbook, program, skyltar och information till boende.

Alla som anmält sig till tävlingen den 4 april har förtur till nästa gång tävlingen genomförs och då till reducerad avgift.”.

Kan bara säga att jag har full förståelse för såväl den ”besvikne” som arrangören Trelleborgs MK. När det blir sådana här helt oförutsägbara händelser,  då är det svårt att skipa fullständig rättvisa…  

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se Tommy Svensson