I´m back!
Äntligen avslöjar f.d. WRC-föraren Thomas Rådström sanningen om benbrottet i samband med Safarirallyt för tretton år sedan. Den officiella versionen från Ford-teamet var då att Rådis snubblade i hotelltrappan och föll så illa att benet bröts. Nu var det ju så att hemma i ”Herr Jantes förlovade land” var där ingen som trodde på varken Ford eller Rådis. Alla visste ju hur det gått till Rådis var full gick och snubblade, så enkelt var det. Själv trodde jag aldrig riktigt på de svenska dödgrävarnas version utan valde att tro/hoppas att det var den där f-bannade hotelltrappan som ställde till det för Vännäsåkaren…
Nu i sina memoarer som kommer ut i dagarna, väljer han ”att komma ut ” och berätta sanningen. Det var nämligen så att försteföraren i Fordstallet Colin McRae kom i bråk med några lokala förmågor och i tumultet föll McRae så illa att han drog med sig Rådis som bröt benet. Fordstallet ville inte ha dålig publicitet på McRae utan tvingade istället på svensken den ”officiella” versionen. Lojal som han var tog Rådis skiten vilken han nu hållit tyst om sedan 1999. Nu vet ”Jantarna” alltså hur det verkligen gick till, f-n också inte heller den här gången fick dom rätt!
Läser att tävlingschefen för WRC-rallyt i Nya Zeeland Chris Carr använder Ramona Karlssons uppmärksammade brand som språngbräda mot ännu mer sofistikerade säkerhet/spårningssystem. Han berättar att bara minuten efter att branden uppstod, larmade den efterföljande bilen om olyckan. Nästan i samma ögonblick, medan tjejerna fortfarande irrade kring runt den brinnande bilen kom helikoptern som larmades dit från HQ i Auckland.
Nu vill Carr utveckla systemet ytterligare och vill att FIA stöter in 80 000 pund för projektet. Han menar att man aldrig ens kan diskutera värdet av allt bättre system, de måste helt enkelt ständigt förbättras. Tror inte att man kan ha någon annan uppfattning om detta…
Har fått lite olika påstötningar där man antytt att ”Ramonas olycka” inte kan ha skett på det vis som berättats. Tvivlarna menar att det är omöjligt att kasta sig ut ur en rallybil i farten. Bara fartvinden gör att det i princip är omöjligt att öppna dörrarna och än mindre krångla sig ut med bälte och över alla rören till skyddsburen. Jag kan hålla med om att det verkar svårt, å andra sidan vad skulle Ramona vinna på att dra en vals om händelseförloppet?
Min kompis Bengt ”Bengan” Arvelid från Kristianstad har kört sitt sista race. Bengan var framgångsrik i både Formel Ford, SM-trea 1973 och senare i Formel Super Vee där han tävlade i samma team som Keke Rosberg sedermera världsmästare i F1. Karriären var minst sagt brokig men ganska kort, hjälmen lades på hyllan redan 1976. På de här åren hade Bengan dock hunnit med mera äventyr än vad andra gör i ett helt liv.
Har fått mig till livs massor av mer eller mindre fantastiska historier från de europeiska racingbanorna. Vissa har jag skrivit om i bloggen andra har absolut passat bäst att berättas muntligt, utan för många vittnen…
Min favorit var när Keke, Bengan och ytterligare en förare skulle provåka Nurnburger-Ring inför en Super Vee-tävling. Keke körde i sin privata Datsun 240Z, Bengan i det minimala baksätet och den tredje killen vid sidan om finnen.
– Testet skedde i vansinnigt tempo med vilda fyrhjulssladdar mest hela tiden, berättade Bengan för mig
I baksätet satt han och funderade på den korta framtid som återstod, helt övertygad om att de skulle åka av banan och krascha. Då mitt i en vild sladd, vände sig Keke med en hand på ratten och den obligatoriska ciggen i mungipan till Bengan i baksätet och frågade på sin sjungande finsksvenska.
– Har du eld Bengan!
Efter racingåren fortsatte dock Bengan att syssla med motorsport i olika former. Han var bland annat promotor för Formel 3-åkaren Bengt Trädgårdh, ordnade motormässor och hade sitt finger med i massor av olika bil/racingprojekt. Allt Bengan gjorde gjordes med ett fruktansvärt gott humör, ständigt med busglimten i ögat. På slutet tärde dock sjukdomen allt mer på den glade tennisfantasten. Sista gången jag pratade med honom kändes det genom telefonen att det inte var så bra. Han styrde då snabbt över samtalet till alla gamla racingbilder som han förvärvat och nu jobbade med att sortera in i arkiv. Till detta ville han ha lite hjälp men längre än så kom vi aldrig.
Jag kommer att sakna dig, dina historier och framförallt din personlighet Bengan. Hoppas du hittar någon asfaltstump i himlen så att du kan dra en repa. Naturligtvis bara för skojs skull, för som du alltid brukade säga citerande legenden Stirling Moss. ”Racing is young men´s business” .
Bengan blev 63 år.