Tyvärr blir det ingen WRC-Focus på Garnisonen och Hässleholms GP morgon berättar Rickard Nilsson som skulle assisterat Jocke Grahn från högerstolen. Rickard berättar.
– Det blir tyvärr ingen start för mig o Jocke, motorn blir inte klar i tid!!
Tråkigt men sant och nu lär fjolårssegraren Rune Danneborg i WRC-Minin få stå som storfavorit. Att hemmahoppet Stoffe Nilsson med helt den nybyggda Subarun ska få till en perfekt asfalt set up på några få dagar är nog att begära för mycket. Med de förutsättningarna att då utmana en snabb norrman i en bil som bevisligen är perfekt på Garnisonens skiftande underlag med gatsten, betong och asfalt är nog orealistiskt. Men nu är Stoffe vinnarskalle all the way så omöjligt är det inte att det blir Subaru överst på pallen, svårt men inte omöjligt.
Med utgångspunkt från väderleksrapporten som lovar torrt och sol, 8-12 plusgrader ska inte dansken Brian Madsen räknas bort i sin stentuffa asfaltracer, Peugeot 306 Maxi. Brian vann här 2011 (på bilden gratulerar tvåan Mats Andersson) och kan säkerligen blanda sig i toppstriden även i år. Så även Mats Andersson med lilla Protonen men banan är i snabbaste laget för 1600-kubikaren och med det hästkraftshandikappet lär inte ens Mats enorma och väldokumenterade skicklighet räcka till. Två outsiders har jag i tankarna, Kinds Kristian Johansson i udda Kit-car Skoda Octavia och ”Rally över gränsen” vinnaren Johan Gren, Hässleholms MK. Johan har fått bra snurr i maskinen på den blå Golfen och kan han bara slipa bort värsta ”grus attacken” kan det skrällas!
Varnar även för rutinerade Michael McBride med DK på Hondan. Michael är ständigt med i toppstriden när det körs rally på andra sidan Öresund och med lite flyt är minst en pallplats inom räckhåll.
Långt ner i startfältet hittar vi tävlingens häftigaste bil som rattas av sonen till Rune Danneborg, Viktor Løsh Danneborg sitter i en ny Citroén DS3 R5. På pappret toppstrid men då Viktor enbart är C-förare med lite erfarenhet är nog pallen lite väl långt bort…
Första start på Garnisonen är klockan 11.00 och två timmar senare är det dags för heat två. Finalheatet beräknas starta klockan 15.00 och några minuter senare får vi se om det blir Mini eller Subaru som körs till seger. Eller blir det rent av en Peugeot?

*
Arrangören av nästa WRC-stopp, Rally Portugal har fått ett angenämt problem, fler anmälda än vad det finns plats till. Undrar när detta inträffade senast i WRC där startfälten istället brukar pendla mellan 40 och 60 bilar. I Portugal är där maxat till 90 och nu har arrangören fått ordna kölista för de som väntar på återbud.
Hela det vanliga WRC-gänget är så klart på plats men den här gången är det WRC2 som är mest intressant ur svensk synpunkt. Med 27 anmälda i klassen får Pontus Tidemand och Emil Axelsson en tuff uppgift med helt nya Skoda Fabia R5. Blir väldigt intressant att se hur Pontus hävdar sig mot sin teamkompis Esapekka Lappi med stor rutin från Skodan, regerande ERC-mästare som han är. Pontus borde inte så här tidigt i fabriksförar-karriären kunna hänga på i Lappis tempo men segern på Nya Zeeland visade att värmlänningen har kapacitet för stordåd.
Min favorit estländaren Karl ”Kalle” Kruuda har äntligen fått ihop stålar tillräckligt för att sjösätta WRC2-satsningen med nya Peugeot 208 T16. Men som vinnare i klassen, knappast. Då har nog Pegga-kompisen Craig Breen större chans till detta, om bilen fungerar vill säga. Ingen större hemlighet att fransmännen haft det motigt i uppstarten med sitt R5-projekt. Fransk förare i fransk bil, antagligen precis så man vill ha det i ”grodätarlandet”, Stephane Lefebvre har redan visat vad han går för och Citroén DS3 R5 har funkat bättre än kusinen Peugeot så här långt. I en likadan Cittra sitter norrmanen Anders Gröndal som haft en bitvis jobbig säsong men nu verkar det ha lossnat och i förra helgens ”NM-runde” Rally Sörland var det enbart Eyvind Brynhildsen som var snabbare än Drammen chauffören.

*
I Junior-VM kör Ole Christian Veiby som i Rally Sörland gjorde sin allra första rallyrullning med R3-Cittran. Ole varvar WRC3 med Rallycross och siktar säkerligen på pallen i Portugal. Samma sak med Teemu Suninen som är under f.d WRC-åkaren Toni Gardemeisters beskydd. Teemu tippas som nästa finne i WRC och kör än så länge i TGS-teamets Skoda. Dock inte här då välkända italienska Oreca satt honom i en likadan Citroén som Ole Christian.

*
Nästa helg den 9 maj är det dags för Øresund Rally med start i Roskilde där borgmästare Joy Mogensen släpper flaggan klockan 10.00. Här väntas en ”heftig dansk-norsk-svensk dyst” i det 24 mil långa rallyt som går via Ringsted och till mål i Ramsømagle. Bland favoriterna är norske vinnaren från 2012  Terje Nilsen i en VW 1303S och de två senaste årens segrare, far och son Lars och Simon Hjorth i en Triumph Tr4A från 1966.
Bästa danskarna i det historiska Rally Monte Carlo, elfte placerade Toni Hansen ställer också upp med sin Audi 80. Störst segerchans bland svenskarna har Anna och Hans Sylvan i en Porsche 924 turbo.
Øresund Rally är en Regularitytävling där det gäller att hålla 50km/t i snitt över de 24 milen. Tävlingen ingår i FDM DASU Classic och NEZ arrangemanget Regularity Championship och beräknas locka runt 50 mer eller mindre klassiska rallybilar.

*
I kväll klockan 18.00 avslutas anmälningen till Midnattssolsrallyt, just nu 151 ekipage i listan, alltså ett mer än maxantal. Bland de sista finns gamle Dalatuffingen Peter Friberg pappa till ”Citroén-Robin” i en Saab 99 Turbo.

*
Om man för skåning med förflutet i rallyskogen i slutet på 70 och början av 80-talet säger ”Bagaren” så är det inte alls troligt att man tänker på dagens ”Bagare”  Thord ”Todde” Johansson, bagare från Tollarp och 940-åkare. Istället är chansen mycket större att tankarna går till Gunnar ”Bagaren” Gunnarsson som tävlande för Tomelilla MK (har jag för mig i alla fall) med en med dåtidens mått, häftig Ford Escort. Nu har Bagaren vaknat till liv och skriver ner några intressanta tankar,” Hej Tommy. Jag heter Gunnar Gunnarsson och körde rally för en del år sedan, bl.a. med en Escort BDA. Jag har tänkt att åka en tävling till innan jag blir för gammal och har möjlighet att lösa ut min licens i år. Jag har en del funderingar på rally och dess utveckling.
Jag började ca 1976 med en V4 i std.B, inga stora pengar kostade det. V i körde i jeans och t-shirt dock med hjälm. Klassindelningen var enkel som du säkert vet A,B,eller C förare St. B, St. A eller Special, enklare kunde det inte bli medan nu det är en uppsjö på Bilklasser. Vi tävlade på Michelin M S 100 som dög bra.
Vidare så är det problem med vägarna, tänk förr då kunde man tävla nästan varje helg i Skåne eller Blekinge. På vår och höst medan det nu är det en handfull tävlingar på ett helt år här nere. Det hade kanske inte varit fel att prova med asfalt rally igen, vägkostnaderna borde bli lägre. Går det i Danmark,Tyskland, England mm.borde det funka i Sverige. Nu kostar ju en startavgift i en DM -tävling flera tusen i värsta fall. Du har kanske bättre idéer? Hälsningar från Gunnar ”Bagaren” Gunnarsson.”
Nej Gunnar jag har inga bättre ideér, dina funkar!

*
Med tidig blogg som ska räcka ända fram till lördagkväll när Hässleholms GP är färdigkört, bjuder jag på min Motorkrönika från Kristianstad Open i förra veckan. Du som redan läst kan istället gå ut och demonstrera med parollen ”Mer motorsport åt folket”!
Trevlig 1maj.

*

När jag fick körkort i sjuttiotalet första skälvande månader fanns det i Hörby fem bensinmackar, ett ganska normalt antal för en ort av den här storleken. Fyra var strategiskt placerade utmed ”Riks 15” som då passerade rakt igenom centrum medan den femte riktade sig till trafikanter på väg till/från Sjöbo/Ystad. Lite off side så att säga låg alltså Texaco ensam (som hette Caltex när jag var ännu yngre) medan det längs ”huvudstritan” fanns Gulf, Shell, Esso och slutligen BP på vägen ut mot Kristianstad.

Trots att jag var hårt präglad av att ägaren till Texaco-macken var familjens granne och att far alltid tankade här så blev det BP när min första Saab skulle födas med bensin. Egentligen ganska naturligt då det var hos Agne och Klas på BP som ”rallykillarna” höll till. De riktigt ”tuffe pågarna” som mer körde Opel Kapitän och liknande kände sig mer hemma på Gulf medan Shell, Esso och Texaco lockade en kan man säga, mer normal kundkrets.

Gemensamt för alla fem var dock att de var vad man då kunde kalla ”full service-mackar”. Det vill säga förutom pumpar med bensin, diesel och två-taktsbränsle fanns även ett hyggligt sortiment av de vanligaste grejorna som brukade krångla på dåtidens bilar. I den lilla butiken (alla fem hade väldigt små butiker) fanns så klart olja, tändstift, fläktremmar, glödlampor, vindrutetorkarblad. Till detta kunde även läggas ett sortiment bilvårdprylar, vax, polertrassel och annat som på den tiden ansågs oumbärliga i bilistens vardag. Som lite extra bonus fanns även en minmal hylla bakom disken med vuxengodis, vanligtvis Dajm, Japp, Centerrullar, Kexchoklad och så klart Läkerol, Tenor och Figaro halstabletter. Höll på att glömma det mest obligatoriska, tuggummina Toy och Juciy Fruit. Lite kall dricka kunde man även med lite tur hitta som Mer, Fest-is, Merry och så klart Coca Cola var de mest gångbara.
Vad man däremot absolut inte kunde hitta på macken var kaffe, grillad korv, salladsbar, postutlämning, fullt sortiment med grillutrustning, strandstolar, hyrfilmer, livsmedel plus allt annat av det som idag innebär basutbudet på ”full service-stationer”. Således idag inga problem att fylla magen eller det allra nödvändigaste för fritiden. Värre kan vara att hitta fläktrem eller glödlampa bland all korv och sallad. Skulle du dessutom behöva hjälp med att rätta till någon bagatell på bilen så är detta oftast helt omöjligt. En stationsföreståndare jag träffade som för inte så länge sedan beklagade utvecklingen. Han avslöjade att detta verkligen inte var vad han tänkt sig när han började i yrket på åttiotalet.
– Jag gillar att hålla på med bilar och träffa folk men att detta skulle innebära att jag idag istället sysslar med att vara salladsblandare, korvgubbe och Barista (kaffeexpert) hade jag absolut inte räknat med.
Den lätt luttrade ”korvgubben” tillade.
– Strejkar en av bensinpumparna är det inga större problem, hjälp kommer någon gång under dagen. Men gud hjälpe om kaffemaskinen krånglar, då måste servicen komma som blixten annars går det helt åt h-e!
Även om nu bensinkedjorna utan undantag gärna skryter om allt de hjälper dig med vid ett besök så är det egentligen inte så mycket bevänt med servicen. Att uniformsklädde Agne, Stig, Rolf, Gustav och allt vad de hette fyllde tanken, putsade vindrutan, kolla luft och olja var så självklart att ingen ens tänkte på det. Idag däremot lämnar ingen personal gärna butiken, korvarna kan ju så lätt brännas vid. Begreppet service har i dag också en helt annan innebörd än förr och vem som egentligen bestämt detta är för mig lite oklart.

Tror dock inte själv att det är kunderna som valt att hellre köpa mjölk på Statoil istället för på Coop. Inbillar mig istället att det är smarta ”slipsnissar” som bestämt färdriktningen vilket för mig som bilist innebär en väg rätt ner i källaren.
Har alltid varit lite stolt över att sedan 1972 varit kund hos Shell, en gång landets både största och tror jag, äldsta bensinkedja. Här hemma blev Esso och BP omdöpt till Statoil på åttiotalet medan Gulf och Texaco skyltades om till Preem. Shell-snäckan däremot stod bergfast kvar och red ut stormarna. Men nu vacklar även mitt Shell och på ”min mack” fick ägaren valet att göra om till automatstation eller skylta om. Klokt nog valde han inte det ”moderna” sättet att sälja bensin genom en dötrist automat utan valde istället att även i fortsättningen bli bemannad, men med Gulf skyltar. Därför nostalgiker som jag är, är numera Shell-kortet utbytt mot ett blått/orange och ni ”slipsnissar” ett litet råd. Glöm aldrig att det bara skiljer två bokstäver mellan utveckling och avveckling…