Nog kan man säga att Pontus Tidemand och Emil Axelsson kopplat segergrepp i Internationell Rally Whangerei. Efter andra dagens tävlande leder ”The swedish star” som Pontus beskrivs med hela fyra minuter före hemmaföraren Michael Young i en Subaru. Skodakompisen Gaurav Gill har tappat och är över fem minuter efter Pontus.
Total 48 bilar lämnade Whangarei på morgonen, sju i den internationella klassen och resten i NZ-Mästerskapet. Här är Ken Block ledare och är faktiskt lite snabbare än Tidemand med sin Fiesta. Blocks Ford är försedd med ”jätteturbo” som är godkänt där borta så de fyra tiondelar han är snabbare känns inte som utklassning precis…
Vädret har inte alls varit somrigt utan mest blåst, dimma och regn och Pontus förklarar också att han inte tänker ”pusha”.
– Med vår ”pace” tror jag att vi kan köra på säkerhet så vi kommer att ”stay where we are”!
Nu har Pontus varit förskonad från problem, Gill har t.ex haft diff-strul på Skodan så han var mycket nöjd så här långt.
– En mycket bra eftermiddag, ja hela dagen har varit fantastisk så vi har verkligen njutit där ute, menade Pontus vid etappuppehållet.
Rallyt avslutas imorgon med sex sträckor.

*
Inte heller i deltävling två av ADAC Opel Adam ADAC Hessen Rallye Vogelsberg 2015 gick det Pontus Åhmans väg. Fram till sträcka fem flöt det på bra och Pontus med co-driver Johan Johansson låg stark sjua i klassen men redan på sträcka sex var rallyt över för svenskarnas del. Uppgifterna är knapphändiga men så mycket förstår jag att någon form av avåkning drabbade Pontus. Dessvärre ingen lindrig då kartis Johan ligger på sjukhus och på Facebook skriver Pontus.
– Vi mår bra efter omständigheterna efter vår lilla miss på SS6. Johan ligger med fraktur i ryggen men enligt planerna ska han vara på hemmaplan om en vecka.
Leder klassen gör dansken Jacob Madsen(bilden) med två sträckor kvar att köra och detta gör han bara sju sekunder före Yannick Neuville (Thierrys lillebror). På tredje plats favorittippade hemmahoppet Julius Tannert över minuten efter Madsen.

*
I nya norska sprintrallyt Hurumsprinten har man nu avverkat tre körningar på den drygt fem kilometer långa snökantade sträckan. Leder gör favorittippade Eyvind Brynhildsen med Anders Fredriksson vid noterna och detta överlägset. Överlägset då främste utmanaren Frank Tore Larsen aldrig fick chansen att bjuda motstånd då han kraschade redan i första körningen med sin Fiesta. Desto mer glädjande är att det är svenskt på andra platsen genom Mattias Ledin i R2-Peugeoten. Visserligen 46 sekunder efter men så har Mattias bara två framhjul som driver till skillnad från Eyvinds RRC-Fiesta. Tätt bakom svensken ligger en 4WD-åkare Sveinung Mitseim med en Subaru. Efter sträcka två var det även svenskt på fjärde plats genom Markus Theorin men vad jag se så har inte smålänningen kommit i mål på sträcka tre. Istället klev Sindre Furuseth fram med R2 Twingon och ligger nu fyra. Steve Røkland hade oturen att komma direkt efter Larsens krasch som ställde Fiestan tvärs över vägen och inte en chans för honom att ta sig förbi. Tappade runt fem minuter på kuppen och är borta från toppstriden så vida man inte ger honom någon sorts konstruerad tid. Något som vi vid det här laget vet är extremt känsligt…

*
Värmlands Folkblad har snackat lite med Svenska Rallyts VD Glenn Olsson som glatt kan berätta att omsättningen ökade i år.
– Vi ökade omsättningen från 18 till 21 miljoner och ser ut att göra ett plusresultat. Vi har haft en positiv omsättningsökning i fyra år nu, berättar han för VF.
I fjor gav rallyt en miljon kronor i vinst men om det blir lika mycket i år vågar inte Olsson säga. Däremot kan han berätta att det var fler åskådare i Värmlandsskogen och bara biljettintäkterna gav en ökning på över miljonen. Att rallyt är populärt visar att Rally Sweden snart nått 120 000 ”gillare” på Facebook och 20 000 följare på Twitter.
– Det finns mätningar som visar att värdet av vårt nyhetsvärde internationellt var fyra, fem gånger större jämfört med Falun-VM i skidor. Rally är stort globalt och det gör vårt utgångsläge fantastiskt, säger Olsson.
Men som vanligt är där två sidor av myntet och VM-statusen hänger löst efter 2016 menar Olsson. Kraven ökar från FIA och VM-promotorn.
– Varje år innebär en fördyrning och jag är väldigt spänd på vad som kommer att ske när vi ska börja förhandla om ett nytt avtal, risken är att det blir en eller två miljoner dyrare igen, fruktar han.
– Vi är en liten spelare internationellt och har det billigaste VM-rallyt i hela kalendern tack vare att vi har så mycket ideell hjälp!
Olsson menar att det som håller kvar Rally Sweden i WRC-kalendern är att man är duktiga på att utveckla.
– Inte för att vi är ett bra land att sälja bilar i eller ett nostalgiskt värde. Vi såg ju hur viktigt nostalgi var när Grekland petades, menar Olsson.
Boende för rallyteamen och åskådarna fick man kritik för i år och den här frågan har lite av prioritet inför framtiden. Men att bygga ”lyxhotell” i trakterna kring Hagfors måste man nog beteckna som ren utopi.
– Vi är trots allt en lite udda fågel i VM där trenden är att tävlingarna avgörs mer och mer i och kring större städer.
Nu jobbar han och staben kring rallyt med nästa års bana som ska presenteras för FIA innan sommaren. Någon dramatisk förändring mot årets upplaga är inte att vänta menar Olsson.
– Vi hoppas ha någon ny sträcka men vi är ganska låsta kring hur flexibla vi kan vara.

*
Idag har det varit vårstädning i och kring klubbhuset. Med kännedom om mina högst begränsade färdigheter med krattor och andra dj-ulska uppfinningar beslutades det att jag istället skulle städa inomhus. Inte städa precis utan mer få ordning på våra skåp där allehanda skit samlats under åren och detta klarade jag faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv. Massor av gamla roadböcker och annat har nu gått för återanvändning men så hittade jag en papplåda med gamla foto och sedan var det kört.
En av de översta bilderna var oerhört komprometterande och nästan direkt förödande för mitt varumärke. Bilden visade mig körande en Ford och ni förstår själv hur omskakande detta var. Okej lika bra att lägga korten på bordet.
I början av sjuttiotalet, tror egentligen att det var 1973 erbjöd klubbens ordförande Mauritz ”Macke” Elofsson sig att fixa en riktig gammaldags ”Stubbaträning”. Utanför sitt torp hade Macke en hyfsat stor stubbåker och det dröjde inte länge innan vansinnet hade tagit fast form, nu skulle det köras ”Stubbarace”. Både Roland och jag förstod att en sådan övning inte var något som var speciellt nyttigt för en bil, han med sin nya gula Opel Ascona och jag med hans f.d Saab V4. Men samtidigt var vi jättesugna på att vara med, så vad göra?
– Bakom Bil&Traktor (Saab-handlaren i Hörby) står en Ford Anglia till salu, berättade Roland.
– Vi köper och preparerar den för åkern.
Har för mig att vi betalade runt tusenlappen för ”Björklunds fina Anglia” som säljaren utryckte det. I garaget strippades engelsmannen på inredningen och sedan gav vi den lite racestuk genom att plocka av grillen. Pricken över i blev Ford BDA målat med svart färg i fronten.
När det var dags för race var vi inte ensamma, förutom två dussin riktiga rallybilar fanns där även någon som hakat på vårt tänk. Med facit i hand så är det ingen som helst tvekan utan att vi tänkte rätt. För bland rallybilarna rullades det och sprängdes motorer och annat icke särskilt lustbetonat som ändå var tanken med vårt lördagsnöje. Roland och jag turades om att köra Anglian och målsättningen för oss båda var solklar, bilen skulle på taket innan festen var över. Men se det var nästan helt omöjligt, även om man friskade på i böjarna så nog f-n trillade Anglian ner på hjulen igen. Bäst lyckades jag ändå till slut, tittar man riktigt noga på bilden kan man ana jord i taklisten och den hamnade där sedan jag lyckades lägga bilen på sidan. Bättre lyckades vår kompis, satsade på en trubbnos-Saab som vältes rejält och landade långt uppe i ett stenröse….
Efter racet gick Anglian till skrot men vi missade lite med avregistreringen vill jag minnas. Något som Roland som stod som ägare årligen blev påmind av genom Vägverkets krav på registeravgiften. Inga problem, drabbade ingen fattig…