För tillfället känns det som Stellantis Group är de som står för förnyelse inom rallysporten. I veckan lite som blixt från klar himmel, presenterades Lancia Ypsilon Rally2 HF Integrale. En bil som ska ta upp fajten i WRC2 med i första hand Toyota och Skoda. Nämner inte Citroën C3 Rally2 då det verkar bli den som får stryka på foten när Stellantis skiftar fokus och låter Citroën istället gå in i min värld, helt anonyma och intressanta Formula E. Där ersätter man Maserati och cirkusen kan enligt insatta källor, innebära att Lancia kör med om inte ett riktigt fabriksteam i WRC2 2026, så med samma upplägg som för dagens Citroën-åkare, bröderna  Rossel, Yohan och Leo. Citroën har använt välkända PH Sport i ett försök att vinna WRC2, vilket inte lyckades då Oliver Solberg var alldeles för vass.

Nu finns ingen plan att skrota Citroën C3 Rally2, tillverkning av reservdelar och support fortsätter som vanligt. 

Knappt har man hunnit smälta detta innan nästa Stellantis nyhet landar. Lika blixtrande från klar himmel kommer information att man vill satsa stort på den nya billiga klassen under dagens ”billigaste” Rally5. ”Stellantis Motorsport Rally Cup” som vänder sig mot ungdomar har redan i år samlat över 150 starter. Opel Corsa Rally 6 ihop med tyska ADAC satsar på att locka in yngre förare i rally med en ”billig”, i stort sett standardbil. Upplägget känns igen från när Carleric Johansson för snart 40 år sedan startade Volvo Original Cup något som utan tvekan varit en utkastad livlina för svenskt rally. Utan denna vet jag faktiskt inte var vi varit i dag. Ett sidospår och bara önska lycka till för Opel, men som vanligt är jag skeptisk till när ord som ”billig” blandas in i  svenska rallyprojekt. Prislappen på en tävlingsklar Opel Corsa Rally6 landar på runt 400 000 kronor eller om jag fått rätt information, ungefär vad en rallyklar kaross till Volvo 940 Grupp HB kostar. Så istället för att en 20-åring ska börja laga rost på en redan utrangerade Volvo går det att direkt börja tävla med en Corsa. Så enkelt är det så klart inte, först måste det finnas en tävlingsklass för bilen eller allra helst en egen cup som för VOC. Manegen är krattad behövs bara att Opel importören Wismo Automotive visar lite intresse för att sälja bilar via rallyframgångar. En ”Opel Corsa Rallycup” med Calle Carlberg som dragplåster vore för mig en bra start…

*

September är en hysterisk rallymånad och där då även SMK Hörby med TV-Svängen är en del av hysterin. På lördag körs sex rally runt om i landet och med totalt lite över 400 anmälda. Störst är faktiskt TV-Svängen ingående i Sydsvenska Mästerskapet, DM för Södra och Småland samt inte minst Volvo Euro Cup med efter återbud, 115 bilar. I andra ändan av skalan hittas ”TEAB-racet” på Orust med nio anmälda (?) där ändå arrangören planerar att köra.  ”Supercupen” har svårt att hålla jämna steg med ”Svenska Rallycupen” och i Tierps ”Wez-Mek Pokalen” kom SC  upp i 71 tävlande. Nu är det i slutet av säsongen vilket märks jämnt över och inte ens SRC med VÖMK:s klassiska ”Marknadsnatta”den 27 september dessutom med hela ingående fyra olika DM, har fullt. 

*

I Danmark körs på lördag ”Dansk Super Rally 4” med ”Rally Midtsjaelland”. Även på andra sidan Öresund kan märkas en avmattning nu på hösten och till Viby kommer strax under 60 för att köra tio asfaltsträckor.  Lite av comeback är det för Marco Gersager (bilden från HGP) som för några år sedan avslutade en tämligen framgångsrik rallykarriär och gick över till racing. Nu är det rallydags igen med VW Polo R5 och i den sitter även ”svenskvana” Ditte Kammersgaard som tidigare åkt med bland annat SMK Hörbys Victor Hansen. Hela eliten är på plats med Kenneth Madsen, Simon Valentin och även Ib Kragh med nyreparerad Hyundai efter senaste brandtillbudet.

Enda blågula ekipaget är Tibros Lucas Helin där återigen Mikael Kjellgren intar högerstolen i Opel Corsan.  

*

Rallytemperaturen går stadigt upp i Hörby inför lördagens TV-Svängen och där det nu dessutom utlovas sol och uppemot 23 plusgrader. Fast i morse när jag med hjälp av Lars Servin parkerade ”Silver-Kadetten” på ett av torgen var det ösregn och jag som både tvättat och polerat skönheten…

Så här på upploppet tänkte jag vara lite egoistisk och berätta lite om mitt eget TV-Svängen. Första riktiga uppdraget var som vägvakt på ”Kyle-sträckan” 1968 vilket även blev min roll året därpå. 1970 när jag nyss fyllt 18 år, var jag dock sträckchef på ”Soptippa-sträckan” utanför Höör. Att jag var tveksam till en så tung utmaning för mig som gröngöling, är självklart men klubbens tunga namn Kjell Lundgren slog bort alla farhågor.

– Det är väl för f-n inga problem, du är väl läskunnig och räkna kan du väl också!

Det blev så och mot min egen förmodan, uppstod inga problem vilket innebar samma jobb i både 71-års SM-tävling och så även -72. Här tog dock min roll på fältet slut, för 1973 var det debut i TV-Svängen vilket var väldigt stort. I min röda Saab V4 Grupp1 hade jag dåvarande sambo Mona Ernstsson som kartläsare och framför oss låg en 20 mil lång bana varav tio mil SS. Från själva tävlingen minns jag inte så mycket mer än att det var ganska risigt väder med bitvis tungt regn. Ett ”moment” har dock etsat sig fast både i minnet och på bild. I slutet av ”Linnekullasträckan” går det brant ner mot en nästan hårnål höger, vilket med en V4:a Grupp1 innebar runt 120 kilometer när det var dags att börja bromsa.

Minns att jag var lite sen och i vad jag trodde var sista minuten, beredde jag mig för att åka rakt fram genom en banderoll. Mona tyckte nog jag tvekade, för plötsligt ryckte hon handbromsen och min plan gick i stöpet. Upp på tvåhjul så högt att jag var säker på en rullning, men här hade jag någon annan makt på min sida. En Saab i denna position innebar nästan alltid tak eller sidlägg men plötsligt och till min förvåning landade ”MA22100” på hjulen. Lätt chockad drog vi vidare när Mona konstaterade.

– Tur att jag räddade dig med handbromsen… 

Med #63 på dörrarna och så lång bana med sen start, var det målgång långt efter midnatt. Inte ovanligt på den här tiden att prisutdelning var söndagförmiddag och så även för TV-Svängen som hade denna på Stora Hotellet. Dit kom jag och Mona i den fulla förvisningen att vi var tvåa i B-Förare Grupp1. Före oss hade vi snabbe Trelleborgaren Jan-Olof Andersson i en vass Opel Rally Kadett Sprint. Att blir tvåa efter honom var en fin fjäder i min gröna AGV-hjälm, inget snack.

– Grattis till klassegern, hördes plötsligt bakom mig där jag stod med förvånad min.

– Ni vann, Jan-Olof fick transportprickar efter en räknemiss av kartläsaren, upprepade gratulanten.

Så var det och segern skrevs med tre sekunders marginal till Trelleborgarnas stora ilska. Att de inte var glada var uppenbart och i synnerhet kartläsaren var full med adrenalin, när han högljutt klagade över tidstilläget hos Lundgren. Han i sin tur blängde tillbaka och fräste.

– Lär dig först att räkna innan du skriker, vi har gjort rätt och du fel, så enkelt är det!

Minns att ingen i Opeln gratulerade oss till segern vilket jag på sätt och vis kan förstå, men en resultatlista ljuger som bekant aldrig. Till saken hör att segern var viktig då jag hamnade på Topp10 i RM (DM hade skotats) och detta i konkurrens med erkänt snabba smålänningar. Topptrion med Nässjös Olle Syrén överst körde alla BMW 2002Tii. Först på fjärde plats kom en Opel,  dessutom med Roland Brorsson bakom ratten, En sanning som jag alltid försökt  förtränga. Detta blev faktiskt enda starten, de andra åren var det i tävlingsledningen jag jobbade innan det var dags för ”time out” bakom ratten 1978.

Efter en årsfest i klubben 1997 stod jag plötsligt som ägare till en ”Chamonix-weiss” Opel Kadett A från 1965. Med denna börjades andra halvlek av karriären, som sedan fortsatte med en likadan ”Laupiz-Blau” efter ett  högst ofrivilligt skogsbesök i Gylleboskogen som ändade livet på den vita.

Totalt åtta starter i TV-Svängen vilket gav fyra klassegrar.