Simon A. fick en Suzuki i häcken, Andervang fin fyra i Holland, Bäcklundh vann på hemmaplan, Grahn sexa i Finland, Älmhult- Grahn klasstvåa på Jylland, Florin snabbast i Eskilstuna, fortsatt klent i ”Dackefejden”och bilkulturen vann över finkulturen.
Till alla som varit lite oroliga över helgens ”sociala experiment” kan jag ge lugnande besked, allt avlöpte väl och det dessutom kommer att upprepas framöver. Över till Motorbloggen och ett försök att utan ranking summera det som hänt på framförallt rallyfronten. Jag börjar med Simon Andersson/Jörgen Jönsson, Eslöv/Hörby vars äventyr i tyska ”Hunsrück Rallye” blev både kort och tråkigt. Efter en väl genomförd shake down i fredags var duon taggade till max för att förbättra sin andra plats i klassen RC4 i mästerskapet. Men timmen före start öppnade sig himlen och ett veritabelt skyfall startade. Simon startade på den 6,9 kilometer långa superhala sträckan och en bit in kom man i fatt en hemmaförare med Skoda Rally2.
– Vid omkörningen hör Simon inte riktigt ”Jugges” skönsång vid noterna och det blir en liten avåkning. Tyvärr var där för mycket av den extremt sega tyska dyngan så det gick inte och backa upp, och inte en enda åskådare i närheten, förklarar pappa Mats.
Simons Renault Clio Rally4 var helt oskadad men satt ohjälpligt fast medan drygt 50 bilar passerade. #99 missade dock kurvan precis som skåningarna gjort tidigare, men med ännu värre resultat, en komplett rullning. Ännu värre tyskarnas Suzuki Sport landade på Clion, game over även för dom.
– Inte resultatet vi önskade men feelingen var grym i bilen och bara och ta nya tag.Verkar ha varit ett lurigt och svårt rally, efter sex av åtta sträckor har 33 bilar brutit av 112 startande, summer Mats.
Tilläggas kan att brutitsiffran ökade till 41 innan alla sträckorna körts…
Marijan Griebel, Skoda vann rallyt, 22 sekunder före märkeskollegan Julius Tannert, ny Skoda som trea, Dennis Rostek. RC4-klassen vanns av klassledaren Tom Kässer, Peugeot som därmed förstärkte sitt övertag.
*
Tiden när Stig Andervang ofta fick epitet ”kraschkung” på sig är nu definitivt borta. Kan inte minnas när Stig senast bröt av den orsaken och så inte heller i Holland och ”ELE Rally”. Här blev det en fjärde plats för honom med Hyundai i20 N Raly2 och John Findhammer. Man inledde lite försiktigt men körde upp sig tre placeringar under lördagen. Rallyt vanns av Yannick Vrielink i en Ford Fiesta R5.
*
Gamla hjältar är inte eller kanske mer rätt sällan, lätta att rå på. Ett bevis på detta kom när Kenneth Bäcklund med gamla parhästen Tord Andersson vann sin egen klubbs Vara Mk, ”Varvloppet”. Med en Mitsubishi, även detta som i gamla dagar, vann paret tävligen som satte punkt för klubbens 100-års jubileum.
Före start avslöjade Tord att han inte läst noter på nästan 25 år vilket visade sig direkt då Kenneth numera kör med ”norska noter”. I dessa fann en del detaljer som aldrig Tord stött på och när dessutom intercomen krånglade på första sträckan blev det lite knasig inledning. Ändå vann det SM-rutinerad paret sträckan och så även resterande sex sträckor. Detta gav över en minuts marginal till tvåan och bästa 2WD, Victor Bergsander/Chrisoffer Lund, Kulings MS och Volvo 940. Även dom hade marginal (28,9 sekunder) till trean totalt, Joel Norqvist/Lars Andersson Trollhättan och 940. Bäst FWD kördes av hemmaföraren Philip Haag med Fredrik Palm i högerstolen i deras udda Citroën DS3 R3, bara tio sekunder från Norqvist.
*
För Fredrik Grahn/Jonas Magnér blev utfärden över Bottenhavet lyckosam när Skoda-paret körde in som sexa totalt i ”SM Mad-Croc Länsirannikon Ralli”. Efter sju sträckor (sista ströks) stod Teemu Asunmaa som vinnare, ganska logiskt då han vann samtliga sträckor. 51 sekunder efter kom Niclas Grönholm och som trea, estländska ”tävlingsledar-proffset” Urmo Aava med Subaru.
*
I går kördes andra deltävlingen i Dansk Super Rally med ett fantastiskt väder över Sönderjylland och ”AU2PARTS RALLY SØNDERJYLAND”.
Segermaskinen från Team Glad Sport, Kenneth Madsen/Mette Felthaus fick den här gången verkligen jobba för segern då det bara skilde 9,7 sekunder mellan deras Citroën C3 Rally2 och Simon Valentin/Karsten Isaksens Hyundai. Då tappade Valentin hela 5,9 på power stage men klarade ändå att hålla rallyts ”värsting” bak sig.
Då snackar jag om Esben Hegelund/Erik Kristensens Hyundai i20 WRC som trots mycket power under den ljusblå huven ändå var snudd på minuten bak Madsen. Fyra totalt slutade Ib Kragh/Jeanette Kvick Andersson, men två minuter från seger.
Bästa 2WD kördes av Casper Venning/Kristian Birk Hansen med Renault Clio RS R3T, femma totalt och den enda som rådde på skåningen med Älmhults MK som klubbadress, Adam Grahn och Marcus Sundh, Ford Fiesta Rally4. Mellan de här båda körde dock Kim Boisen in med sin vassa BMW M3. Adam körde sin som tvåa i RC4 där storfavoriten Lasse Karlshøj/Isabell Jørgensen Kvick försvann redan efter första sträckan.
Sträckorna var överlag mycket snabba och där Madsen snittade som mest 126 km/t och minst 95,1 km/t. Mörker för Tibros Lucas Helin/Mikael Kjellgren då växellådan på deras DK-optimerade Opel Corsa sa upp sig redan efter första sträckan. Även Erik Christensen fick ge sig kort före målgång. Nästa stopp för DSR är i Vejle den 22 juni.
*
Som vanligt stöttar Pierre Skytt upp när det känns som alltför många tävlingar för mig att avhandla och rapporterar frånEskilstuna Motorklubbs ”EHG Sprinten” som klubben fick mycket beröm för av de 72 startande.
”En som verkligen visade var vinnarpokalen hör hemma var Eskilstuna MKs egen Pontus Florin med Filip Ekvall. Snabbast på de tre sträckorna med god marginal. I sin fina Mitsubishi Evo 8 var ingen i närheten. Det är nästan så att R5 åkarna får skämmas lite. Kanske var det de snabba SS1 och tre där Mitsubishin gick snabbare än de andra.
– Vi åkte Aprilsprinten med bilen, sen kom vi bara en kilometer sist vi skulle göra ett försök, så man kan säga att det bara är andra tävlingen med bilen. Riktigt kul och lättkörd mot Evo 3an vi hade tidigare. Nu får vi se vart vi åker härnäst, säger en glad Pontus efter målgång.
Tvåa totalt blev Gnesta MKs Mikael Holmgren i sin Evo 8. En rutinerad herre som har Mikael Rosvall vid sin sida och flitiga 7-klubbars deltagare. Bara 1,6 sekunder bakom Holmgren kom Kolsvas Hannah Jakobsson med Philip Lindskog vid kartan in på en tredjeplats.
– Det gick bra, fina vägar och bra uppladdning för hemmatävlingen i Kolsva om ett par veckor, säger Hannah.
Jan Björe fick se sig slagen av Hannah även denna helg. Även fast han hade sin goda granne och själv fortåkande VW 1303 S föraren Sune Vesterlund vid sin sida i sin Ford Fiesta R5.
– Ja jag njöt varje meter, sa Sune.
– Tyckte det gick bra men nu ska jag nog inte åka mer, så vet Ni nån som vill ha en sån här R5a så kan Ni höra av Er, tyckte Björe efter målgång.
Men imorgon så kanske du kommit på andra tankar?
– Ja, kanske det, medgav Björe.
Totalt bröt 11 stycken däribland fortåkande C-föraren från EMK, Anton Malm som trots att han genomförde sista sträckan bröt på väg in till slutmålet i sin Mitsubishi. Anton som satte kanontider fick motorhaveri sista tre hundra metrarna på sista sträckan, rullade i mål och trots detta bättrade han sig med tre sekunder. Snabbaste tvåhjulsdrivna bil blev Antti Johannesson från EMK med Ola Bengtsson till höger i sin 940. En Volvo som verkligen fick löpa ut på snabba SS1 och 3. Tvåan var smalare och krokigare men likväl där kunde ingen komma åt Antti. Inte ens Kvarnvingarnas Jari Saarinen som för två veckor sedan kom över en finskbyggd BMW med ultra skön sång i maskin. Tillsammans med Elina Svensson från Strängnäs blev ekipaget tvåa 13,7 sekunder bakom Antti. Snabbaste otrimmade bil kom in på 12e plats totalt var EMKs Niklas Berglund i Volvo original med pappa Jan-Olov Stålberg vid kartan.
Ett roligt återseende i rallyspåret var Pelle Wilén som med sin bortgångne pappa Hans-Olov Wiléns Toyota Starlet från 1979. Pelle fick den färdig och ville hedra sin far som han gjorde på ett fint sätt genom att sluta tvåa i App K klassen.
–Jag har inga ambitioner till att vinna, vi har inget att komma med i den här motorsvaga bilen menade Pelle innan start.
Men med en Svensk mästare som Pelle bakom ratten kan tydligen vad som helst hända. Sjua totalt och vinnare i APP K blev Ola Axelsson med Curt ”Curre” Lundmark vid kartan i sin vassa Volvo 240 kunde ingen rå på om segern men dryga 12 sekunder bakom stannade Pelle med Olle Eriksson i högerstolen. Fyra sekunder bakom Pelle kom Vaxholms Lasse Drotz och Claes Rundlöf in på en tredjeplats.
*
Med mindre än sju timmar kvar innan anmälan stänger för klassiska ”Dackefejden” den 8 juni ser det mörkt ut för Wäxjö MS. Maxgänsen för denna premiär i Smålands DM och andra grustävlingen i ”MAS Rallycup”, var satt till 100 bilar och just nu är det nästan exakt halva antalet anmälda (52). I inbjudan skriver klubben att man äger rätt att blåsa av det hela om färre än 70 ekipage har anmält sig. Vågar någon sätta emot om jag skriver att jag är säker på att man kommer att förlänga anmälan i hopp om att få in en eller två eftersläntrare?
*
Chocken över att FIA och deras specialister på Historiska bilar gick på SBF/HU:s linje gällande godkänd bakaxel på Volvo 240 i Appendix K, har ännu inte lagt sig hos Volvo 240-gänget. En fråga som diskuterats i många år och där olika grupper tvärsäkert hävdat både att det är godkänt med 1031-axel, medan andra lika tvärsäkert menat att enbart 1030 är godkänt. Enklare när jag tävlande med Opel Kadett A där enda godkända extra tillbehöret var ”Kylargardin”, något som jag dock aldrig monterade. Motorbloggen har fått lite frågor från de utanför 240-sfären, vad som skiljer 1030 från 1031. En sakkunnig förklarar.
– 1031 har ett större hus vilket gör att slutväxeln är fysiskt större så även pinjongen och därmed är också hållbarare. Om en 1030 håller för cirka 230 hästkrafter så funkar 1031 upp till 350 hästkrafter utan problem!
Nu är jag så fullproppad med olika information i frågan, att jag vet varken ut eller in. Men att mycket handlar om tolkningar och lite mindre om ren fakta förstår jag. Det stora problemet verkar vara att Volvo aldrig var lika flitiga som t.ex Ford med att homologera diverse förbättringar…
*
I helgen skedde en gigantisk kulturkrock när man i Kristianstad hyllade finkultur med upphaussade ”Kulturnatt” där många kända personligheter i branschen framträdde. I Hässleholm hade man däremot kultur som riktade sig mer mot gräsrötter och då speciellt alla som gillar USA-bilar, alltså ”Power Meet” med efterföljande cruising genom centrala Hässleholm.
Att döma av Kristianstadsbladet/Norra Skåne blev det aldrig någon mach mellan ”finfolket” och ”bilfolket” utan seger på knock out för bilentusiasterna. Bygger detta på ”Synd att det är så lite folk” (Kulturnatt) där Hässleholm kontrade med ”Folkfest” och av bilderna att döma, ingen överdrift.
Hallå igen
Vill bara påtala bästa Tommy de fanns även B&C förare i 2 WD i EHG sprinten som behöver all publicitet dom kan få för att kunna jaga ihop lite pengar
Mvh Jocke Ivarsson ☺️