Det rådde lite turbulens kring de båda finska WRC2-åkarna Teemu Sunninen och Jari Huttunen vilket resulterade i att Sunninen gick från M-Sport Ford till Hyundai medan Huttunen gjorde en motsatt resa.

För Sunninen blev det en smärre vinstlott då han fick ta över att Tänaks WRC-i20 i ACI Rally Monza och gjorde där en stabil insats med en slutlig sjätte plats. Även Huttunen fick till det när redan klara WRC2-vinnaren Andreas Mikkelsen punkterade blev det för Fiesta Rally2 första segern. Hela hösten har det varit i stort sett allt ljus på Rally1-bilarna för nästa år medan WRC2 för samma säsong, fört en tillvaro mer i skymundan. Ett faktum som gör att ingen av de två har koll på vad som händer 2022 men i en intervju hos DirtFish hymlar ingen av dem, att de helst stannar kvar där de var i Monza, alltså Sunninen hos Hyundai och Huttunen i M-Sport Ford.

Enligt artiklen är dock Hyundai fortsatt intresserad av Huttunen och i Andrea Adamos huvud är han kvar i Alzenau trots Fiesta-körningen.

– Jag väntar på att Jari ska ringa mig för att berätta att han inte längre är en Hyundai-förare, sa Adamo till DirtFish.

Av Huttunens egna ord lär det dröja innan Adamo får något telefonsamtal från Finland, istället håller han tummarna för att det kommer ett från Richard Millener hos M-Sport. 

– Hoppas verkligen att jag kan stanna men i dag vet jag inte, konstaterade Monza-vinnaren ärligt.

Redan för detta gick Millener ut med önskan att få lägga till en förare i teamet som kunde göra Fiestan rättvisa. Alltså lite av illa dold dolkstöt i ryggen på Sunninen, Adrien Forumaux, Martin Prokop och inte minst Tom Kristensson som alla körde bilen i årets WRC2. Nu fick Huttunen en betydligt lättare resa till seger då det i finalen bara var fyra startande i WRC2-delen. Kollar man på hela Rally2-fältet så nådde han enbart femte platsen och upp till snabbaste Andrea Crugnola, Hyundai som körde i WRC3 skilde en och en halv minut. Millener valde dock linjen att detta ändå var ett stort steg framåt för Fiestan och menade att Huttunen bara haft kort tid att känna på bilen. Om jag inte är helt felunderrättad har detta varit en röd linje genom hela WRC2-säsongen för M-Sport, väldigt lite tid för test och förberedelser. Huttunen själv trodde inte så mycket på Fiestan före start men efter första testerna ändrade han uppfattning.

– Den var inte alls så illa som jag trodde, däremot annorlunda att köra vilket gjorde att jag fick ändra körstil…

Nu ska han ändå inte ropa hej då Millener hävdar att där finns fler kandidater för teamets WRC2-satsning till nästa år. Några sådana namnges inte och när jag söker i databasen under håret, vet jag inte vem som skulle kunna vara aktuell som är snabbare än Huttunen. Andreas Mikkelsen är så klart en, men har nu knutit ännu tajtare band med Skoda Motorsport så han lär knappast vara aktuell. Mads Østberg är en annan, men känns så etablerad hos Citroën att ett byte inte kan anses motiverat ur norsk synvinkel. Kollar man vidare i årets WRC2-gäng finns ingen som på pappret är vassare Huttunen och Milleners våta dröm att hitta en förare som både är snabbare, men också med välfylld sponsorbörs blir nog svår att uppfylla. Med andra ord, jag tror att Huttunen lugnt kan se tiden an som M-Sport-medlem.

Mer komplicerat hur Hyundai väljer ”line up” i WRC2 för 2022 när nu Oliver Solberg är tänkt att köra med Rally1-bilen. Tyst har det varit kring Ole Christian Veiby som fick hela året spolierat av en tuff FIA-avstängning men ändå hann med start med WRC-i20 tillsammans med Jonas Andersson veckorna före WRC-finalen i franska Rallye Terre de Vaucluse. Här var paret snabbast men så upptäckte någon att 2017-bilar inte var tillåtna, istället för seger blev det uteslutning. Hur hans 2022 kommer att se ut har inte alls nämnts men med Even Managements goda kontakter med Hyundai blir jag inte förvånad om Veiby kan vara en del av ryggraden i WRC2. Med vilken kartläsare är dock oklart då många pekar ut Andersson som klar för WRC med M-Sports Gus Greensmith?

Till nästa år så hopas jag att det blir mer stabilt deltagande men framförallt fler förare i WRC2. Visserligen har 19 förare tagit poäng under året men bara runt hälften har jag en känsla av har verkligen kämpat om medaljer i klassen. Merparten har istället gjort inhopp och kört färre än fyra tävlingar av de sju tillåtna. Lite skillnad mot WRC3 där 113 har förare har gjort starter medan bara 70 fått en VM-poäng eller fler. Här skulle kunna finnas några lämpligt snabba  WRC2-åkare som Alexey Lukyanuk, Yohann Rossel, Kajetan Kajetanowicz(bilden), Emil Lindholm och sist men inte minst snabbe finnen Teemu Asunmaa. Tror ingen av dessa gjort bort sig varken i en Fiesta eller en i20…

*

I dag kom vintern på allvar till Hörby och som vanligt blir jag ”imponerad” av de till skillnad mot mig själv som väljer ”moderna” dubbfria däck. Att kasa runt i halkan utan dubb är inte min melodi även om många under åren försökt förklara fördelen med dubbfria däck. De har inte lyckats övertyga mig om fördelen att inte kunna bromsa styra eller ta sig fram när det är halt på vägarna. Idag inställde jag mig för vacinspruta nummer tre och på vägen hem postades ett gammaldags, högst omodernt födelsedagskort till min fullt moderna 84 årige moster.Foto: Tommy Svensson

I en omodern postlåda med ett omodernt frimärke gick hälsningen iväg och jag fortsatte mot hemmet. Gatan dit avslutas med en liten stigning och längst upp stod en fet SUV med stor stjärna på bakluckan och utgick jag ifrån, en lika stor där fram. Jag stannade bakom men då där inte kom någon trafik i korsningen förstod jag inte riktigt varför ”stjärnan” stod still. Efter några sekunder såg jag de vilt spinnande framhjulen (trodde alla SUV:ar hade 4WD men uppenbarligen inte) som förtvivlat försökte hitta grepp, men förgäves. Backljusen tändes och bilen rörde sig neråt vilket jag också tvingades göra. Ett 20-tal meter längre ner blev det stopp och så provade föraren på nytt men med samma klena resultat. De moderna däcken kämpade väl men mot skånsk vinter stod de sig slätt och återigen tändes backljusen. Det var då en av mina sämsta sidor kom fram, istället för att backa blinkade jag vänster och gled istället lite demonstrativt upp jämsides med ”stjärnbilen”. Jag stannade och hissade ner min högerruta och så gjorde även den strandade föraren fast på vänster sida.

– Dj-la halt idag och vad f-n sysslar kommunen med, snöröjningen är under all kritik, kom där från förarstolen i irriterad ton följt av.

-Lika bra vi backar hela vägen ner för det går ändå inte att komma upp, för dj-la halt!

Från min sida kom då det flotta erbjudandet.

– Har du en bogserlina så kan jag dra upp dig om du vill?

När detta var sagt så trampade jag på gasen och lät mina omoderna dubbdäck utan minsta problem ta mig hela vägen upp. Plötsligt var stjärnan i fronten väldigt, väldigt liten medan min övertygelse om dubbfria däcks värde blev större …

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se.