Då stämde ryktet, Sebastien Loeb lämnar Hyundai och att därmed troligen Rally Turkey blev sista allra framträdandet i WRC. Tredjeplatsen i Turkiet satte punkt för en 179 VM-tävlingar lång rallykarriär på högsta nivå och som sträckt sig över 19 år. I ett pressmeddelande förklarar Hyundai Motorsport sin besvikelse över att årets säsong blivit punkterad av Corona och där man annars sett Loeb som en viktig spelare i de inställda tävlingarna, Safari och Nya Zeeland. Teamet stänger dock inte dörren utan välkomnar Loeb och kartläsare Daniel Elena tillbaka om ”möjlighet öppnar sig”. Teamchef Andrea Adamo öser lovord för Loebs roll hos Hyundai och kan inte nog poängtera hur viktig hans närvaro varit för att bygga ett vinnarkoncept i Alzenau. 

– Pandemin har tråkigt nog gjort att vi inte kunnat använda Seb och Daniel som tänkt, men insatsen i Turkiet visade att man fortfarande har kvar både fart och stabilitet, menar Adamo.

Verkar inte som att huvudpersonen själv deppar så värst mycket, utan menar bara att man nu nått vägs ände hos Hyundai. Även han beklagar att Corona förstört säsongen och berömmer tillbaka till Adamo.

– Hyundai gav mig den bästa rallybil jag någonsin kört!

Han passar även på att bekräfta samarbetet med BRX och Prodrive 2021.

– Nu börjar ett nytt kapitel med Rally Raid-tävlingar men varken jag eller Hyundai vill ännu inte definitivt stänga ”WRC-boken”!

*

Därmed är säkerligen intresset från Loeb minimalt vad gäller vilka tävlingar som ska ingå i WRC till nästa åren nu börjar det ändå sippra ut lite om hur kalendern kan komma att se ut och med en förhoppning om normal säsong, alltså utan Corona. Antalet ser ut att bli två tävlingar färre eller totalt  12 stopp runt jordklotet. Men fortsatt är Europa centrum för VM-serien där Chile, Japan och Kenya bryter den dominansen. Några saker är jag lite undrande över, bland annat att Turkiet trots allt blir kvar serien även om deras treårsavtal går ut i år. Även lite förvånad över att Rally Estonia får fortsatt förtroende, trots allt var årets tävlingen enbart en nödlösning. Men esterna med Urmo Aava i spetsen gjorde allting så bra att både FIA och promotorn blev djupt imponerade. Så imponerade att man får köra vidare på bekostnad av bland annat Tyskland, Mexiko, Argentina, Nya Zeeland och Australien. Även det faktum att Wales Rally GB inte finns med 2021 är lite uppseendeväckande men här ersätter Irland. Dessutom samarbetar de både förbunden, Irland och Storbritannien om tävlingen som kommer att köras på asfalt. Samma sak för Spanien som tidigare varit ensamma om det spännande konceptet med både grus och asfalt i samma tävling. Men nu säger FIA stopp och därmed blir även detta en ren asfalttävling. 

WRC-säsongen inleds som vanligt med Rally Monte Carlo i januari innan det är dags för Rally Sweden några veckor senare. Här dök en intressant notering och för mig helt okänt, att rallyt till stora delar ska komma att köras i södra Norge? Inget jag har hör ett knyst om och anledningen ska då enligt den brittiska källan vara, att det är snösäkrare där men jag är mycket skeptisk till denna nyhet. Om det är snösäkrare där äng Värmland kan jag inte uttala mig men med tanke på Corona och landets tuffa karantänregler känns onekligen en Norge-flytt mer riskabel än snöbrist… 

Upplägget är också lite märkligt med tre månaders uppehåll innan ”the rallyaction” återupptas i maj med Portugal som värdland.    

1. Monte Carlo: Januari 21-24.
2. Sweden: Februari 11-14.
3. Portugal: Maj.
4. Italy: Juni.
5. Safari: Juli.
6. Estonia: Juli.
7. Finland: Augusti.
8. Ireland: Augusti.
9. Chile: September.
10. Turkey: September.
11.  Catalonia-Spain: Oktober
12. Japan: November.

Även oklart om man ska behålla ”four-day format” eller korta ner till bara tre dagar som nu är fallet. Med detta blir det sex grustävlingar, fyra på asfalt, en vinter och så rysk roulette i Monte med alla sorters underlag. Det bör också tilläggas att jag är mycket skeptisk även till detta upplägg med sex tävlingar på tre månader. Även att Chile skulle få nya chans till nästa år känns också konstigt och detta av två anledningar. Dels är landet hårt Corona-drabbat plus att varken den ekonomiska eller politiska oron minskat sedan i våras.

*

Det blev som väntat Craig Breen/Paul Nagle i den tredje Hyundai i20 WRC till WRC-finalen Rentiess Ypres Rally. Inget konstigt beslut alls från Andrea Adamo då säkerligen irländarens seger i fjol med R5-Polon bara stärkte honom i uppfattningen att Breen är rätt man för jobbet. I de två andra ljusblå bilarna sitter Ott Tänak och Thierry Neuville.

*

Före Belgien är det Italien och Sardinien som väntar på WRC-gänget och för oss i vår del av Sverige med huvudfokus på Tom Kristensson och Joakim Sjöberg i Junior-WRC. Utan tvekan årets viktigaste tävling för paret efter det olyckliga motorraset i Estland med en enda futtig poäng med sig hem (sträckseger SS2). Från ledning till tredje plats för Hörbyföraren som nu tar nya tag och som vanligt väljer att aldrig se tillbaka utan enbart framåt.

*

Idag släpptes Jari-Matti Latvalas självbiografi där det lär avslöjas massor av okända turer ifrån den finländska ikonens karriär. Tyvärr finns enbart boken så här långt på finska och det är bara att hoppas på en svensk version innan tomten packar sin säck…

*

I helgen är det återigen dags för Tomelillas racingbröder Jimmy och Joel Eriksson att kliva in i bilarna för race den här helgen på Sachsenring. För Jimmy är det en kär återkomst då det var här han tog sin allra första pallplats 2019.

–Vi hade väldigt bra fart där i fjol och banan passade Mercedes-bilen bra så det är klart att vi hoppas på en repris, även om vi vet att det blir tufft, menar Jimmy.

Säsongen i ADAC GT Masters har inte blivit så bra som Jimmy hoppades med en elfte plats i tabellen. Detta genom poäng i samtliga tre körda tävlingar.
– Vi har varit stabila i racen i år, men inte på den nivå där vi borde vara, menarJimmy.

Motigare har det varit för BMW-åkande lillebror Joel som tog årets första poäng på Hockenheim som så här långt ligger på 15:e plats.

– Vi har sagt att det är små steg framåt som gäller i år, och teamet gjorde ett väldigt bra jobb på Hockenheim senast, konstaterar Joel.

Förväntningarna inför Sachesenring är också lågt ställda då Joel menar att bana inte är optimal för BMW:n.

– Vi jobbar målmedvetet för att ta nästa lilla kliv framåt och se till att maximera det paket vi har. Lyckas vi fullt ut kan vi utmana om poäng igen!

*

I dag den 1 oktober är det onekligen en verklig bemärkelsedag, det är nämligen exakt 50 år sedan jag klev in på tidningen Mellersta Skåne för att göra min första arbetsdag som fast anställd. Redan två år tidigare ”sommarjobbade” jag på tidningen som hade centralredaktionen placerad i Hörby. Därefter blev det Eslöv och Skånebild som behövde en ”Fotoelev” vilket blev jag och något som varade i knappt två år innan det blev ”Mellerstan” 1970 10 01. Den lilla lokaltidningen med redaktioner i förutom Hörby även i Eslöv och Höör hade då funnits sedan slutet av 1800-talet och med en trogen skara prenumeranter, som mest knappt 7 000. Tiden och den med statligt presstöd finansierade konkurrenten Skånska Dagbladet kom dock i kapp och 1986 gick ”Mellerstan” i graven efter att ”Skånskan” köpt upp den från ägaren Kristianstadsbladet. Lustigt nog var detta också den 1 oktober och samma dag satte jag ner min fot på ”Bladets” fotoavdelning där jag sedan fördrev tiden i 33 år som anställd och efter detta som ”inhoppare”.

Lite konstigt men jag minns faktiskt mina första fotojobb på Mellerstan. Det allra första var att ta bild på byns ”starke man”, Ford-handlaren och tillika ordförande i nybildade Hörby FF, Bo Hammar. Med ett förflutet som PR-man för speedway i Västerås och deras VM-tävlingar var Hammar en udda fågel i lilla Hörby. Snabbt skaffade han sig ett gott rykte där byns dignitärer till en början bugade och knäböjde underdånigt och det var alltså denna store man som lilla jag skulle porträttera. Vad jag minns var det inga problem alls med bilderna vilket däremot inte blev fallet för Hammar, som några månader senare ”hamnade i finkan” efter ekonomiska oegentligheter.

Någon dag senare var det mer spännande när brandkåren ryckte ut för att släcka eld i en av kommunens då tämligen nyinköpta sopbilar. Bilens chaufför deltog själva i släckning iklädd både kavaj och vit skjorta, onekligen mer stil på den yrkeskategorin förr i tiden.

Någon helg senare var det nära att jag försvunnit i dyn ute på Rönneholms Mosse efter att en flock kor rymt och ställt sig ute på den blöta mossen. I hasorna på räddningstjänsten trampade jag fel bland tuvorna och försvann ner till livremmen i den svarta dyn. Dock var det snälla brandmän som vände och drog upp mig på fast mark innan huvuduppgiften, att fånga korna. Då hade även traktens bönder börjat ”rodeon” som jag lyckades fånga på bild. Som ni förstår skulle jag kunna skriva hur mycket som helst men nöjer mig med att konstatera att 50 år är lång tid även om det ibland känns som att vara igår…

*

Avslutar med att i dag gratulera Kalle Rovanperä som fyller 20 år och som nu med fog kan påstå sig ”vara torr bakom öronen”. Grattis Kalle!

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se