Inte bara för att detta blev Thierry Neuvilles och Nicolas Gilsouls första seger i Rallye Monte Carlo som Hyundai-duon blev historiska. Man bröt nämligen även en lång serie sedan 1999, av enbart finska och franska vinnare av det mest klassiska av alla VM-rallyn.

Att Neuville skulle vinna stod helt klart när söndagen startade även om han då bara låg trea med Elfyn Evans och Sebastien Ogier framför. Vann så dagens första sträcka och släppte sedan aldrig greppet utan tog alla tre följande sträckvinster av bara farten. Satte punkt med att även ta de fem bonuspoängen på sista sträckan vilket innebar nio sträcksegrar för Hyundai i20 Coupé WRC #11. Men inte utan att man framför tv:n satt med hjärtat i halsgropen när tv-kameran filmade den trasiga fälgen på höger bak vid starten på SS16. Nu höll både däck och fälg och en mer välförtjänt segrare har jag svårt att föreställa mig. Med bonuspoängen har Neuville 30 poäng medan förste och tuffaste motståndaren Ott Tänak står på noll. Vet att detta är alldeles för tidigt för att börja spekulera om guld efter första deltävlingen, men tror ändå att vi fick en indikation på hur året slutar.

Att Neuville var överlycklig vid målgången var självklart. När pappa kom med skumpaflaskan var det nästan så att han inte fick möjlighet att fånga in och krama sonen. Men denna glädje var dock inget mot vad teamchef Andrea Adamo bjöd på inne hos Hyundai nere i Monaco. Han dansade på borden, kramade alla och med tårar i ögonen lyckades inte WRC:s reporter få ett enda vettigt ord ur italienaren. Det enda Adamo sa var.

– Merci!

Sedan kan man ju tycka att det var synd om Elfyn Evans som bara var 14,3 sekunder från sin andra WRC-seger. Men söndagen var inte walesarens dag då han tappade tid både till Neuville och Ogier. 

– Kan inte påstå att jag varit så glad i dag, det klickade inte och jag vet inte riktigt varför, menade Evans vid slutmålet men som helhet ändå ansåg helgen varit mycket positiv.

Jag vågar redan här och nu lova att det inte dröjer länge innan det är Evans och Scott Martins tur att stå överst på pallen.

Neuville och Ogier körde in på exakt samma tid på sista sträckan vilket gav 12,6 sekunders skillnad efter sexton körda sträckor. Fransmannen var nöjd med insatsen, nytt team, ny bil och så tvåa direkt var en klart positiv start på 2020.

– Finns lite vägar för att få ut mer från den här bilen, men jag har verkligen njutit!  

Även Neuville tyckte självklart att detta var ett perfekt sätt att starta säsongen.

– Vi har haft en otrolig känsla i bilen och jagat den här segern ett tag men idag visade vi vår kapacitet, en härligt start på året! 

Sebastien Loeb stod inte riktigt att känna igen, avåkningar och bitvis ”slow pace” gjorde att det bara blev en sjätte plats till slut. Något som Esapekka Lappi och Kalle Rovanperä gillade då båda passerade den sjufaldige Monte-vinnaren mot slutet och blev fyra respektive femma. Om jag stack ut hakan och lanserade Neuville som VM-vinnare redan nu så gör jag samma ska med att Lappi kommer att vinna någon gång under 2020. 

En sak har redan M-Sport Ford vunnit nämligen tävlingen om vilket av WRC-teamen som har snyggast strajpad bil. I mina ögon är där ingen som slår Ford Fiesta WRC vad gäller ”good looking”.* 

Jag kan även tycka att mitt tips från i torsdags var hyggligt eller? Hade det inte varit för Loeb så hade topp-fem haft rätt namn, alltid något…

1. Sebastian Ogier

2. Thierry Neuville

3. Sebastien Loeb

4. Elfyn Evans

5. Esapekka Lappi 

*

Mads Østberg/Torstein Eriksen vann WRC2 med C3 R5 och trots tre minuters tidsförlust på fredagen var man i en klass för sig. Över tre minuter till tvåan Adrien Fornaux bevisar klasskillnad och då kostade Mads även på sig att showa med en ”donut” strax före mål på sista sträckan.

– Vi kom hit för att vinna vilket vi också visade att vi kunde, menade Mas.

– Var snabbare än alla andra, vinner klassen och leder mästerskapet, klart jag är ”Happy”!

Nu blev det lite lättare när Ole Christian Veiby/Jonas Andersson på andra plats efter 13-sträckor gick lite ”wide” på SS14 och slog sönder bakdelen på sin Hyundai. Extra bråkigt då bilen blockerade sträckan vilket gjorde att den fick strykas.

Nu blev inte Østberg bästa R5-bil tack vare tidstappet på fredagen utan detta blev istället sympatiske Eric Camilli som också vann WRC3 med en systerbil till Mads. Ända sedan jag träffade och fick bra kontakt med Eric när han och Petter Solberg gjorde debut med R5-Polon i Spanien har jag gillat honom. Ödmjuk och med bägge fötterna på jorden så den här segern unnar jag verkligen fransmannen.

*

Att kalla Oliver Solbergs första WRC-tävling på asfalt för något annat än succé är omöjligt. Utan avåkningen på SS10 med stukad bakdel på Polon så hade utan tvekan svensken med irländske kartläsaren Aaron Johnston varit på topp tio-listan. Här tappades runt 18 minuter och räknas detta ifrån sluttiden så sitter ”nia totalt bland R5-bilarna” som en smäck för Oliver.

* 

För Sean Johnston och Alexander Kihurani blir Rallye Monte Carlo 2020 ett oförglömligt rally. Seger i RC 4-klassen med nästan fyra minuters marginal till tvåan, är bevis nog för att Sean är ämnad för än större uppgifter framöver. 

*

Sent i går dök där upp uppgifter på både franska och brittiska rallysajter gällande Rally Sweden och statusen på vädret. Att det är dåligt med snö och is i Värmland är ju ingen hemlighet men mer oroväckande var att det även påstods att både Toyota och Hyundai ställt in tester för deltävling två i WRC. För att ytterligare spä på oron för rallyts genomförande berättades även att FIA på måndag den 27 januari ska släppa ett ”statement” om Rally Sweden. Något som då skulle kunna handla om allt från utökat antal däck som får användas, till kortad bana och skräckscenariot att rally skulle ställas in precis som det gjordes för 30 år sedan.

Nu tror jag inte så mycket på larmrapporterna utan betydligt mer på Svenska Rallyts VD Glenn Olsson som varit på plats i Monte Carlo för att  diskutera problemet med vinterbrist. Glenn har haft möte med såväl teamchefer, FIA-folk samt  inte minst WRC-promotorn Oliver Ciesla. Där har Glenn berättat. 

– Vi har fortsatt en del is o snö på SS på höga höjder, i övrigt frusna grusvägar  Tjälen är just nu mellan 20-30 cm i vägarna. 

Glenn har gemensamt med alla inblandade också studerat väderprognoserna och konstaterar.

– Kommande veckor går mot kallare temperaturer och även en del snö så vi kan se fram emot hårda och snabba vägar. 

Vid minusgrader berättar Glenn är vägarna genomfrusna och någon oro finns inte för vägskador, särskilt med tanke på erfarenheterna från 2016.

– Möjligt också att teamen får tillgång till fler däck för att kompensera däckslitage.

Han fick även ett tips av Toyotas teamchef Tommi Mäkinen som kan vara värt att prova.

 –Han tyckte vi alla skulle börja dagen med en snödans framöver, #snowdancechallenge!

Med detta stänger vi dörren för vidare väderspekulationer fram till åtminstone slutet av veckan…

*

Brittiska Catie Munnings är ensam tjej i Junior-WRC 2020 och vid sin sida i Rally Sweden får hon svensk co-driver, Ida Lidebjer Granberg.  Efter några år i ERC med en Peugeot från Sainteloc Racing och med norska Veronica Engan som kartläsare, tar Munnings klivet över till J-WRC och Ford Fiesta.

– Känns som en fantastisk möjlighet för mig och jag är övertygad om att vi kommer att ha väldigt kul och göra ett bra jobb tillsammans, berättar Ida.

*

I går hade Södra BF sin version av SBF:s ”Bilsportgalan”, här kallad minst sagt oglamoröst ”Bilsport Konferens Syd” och på programmet stod, konferens, pris/utmärkelseutdelning plus lite god mat och motorsportsnack. Södra har även anammat moderförundets tänk med att låta så lite information som möjligt sippra ut från tillställningen.

Har snokat runt lite och hittade förutom alla ”vanliga pristagare” även några som utmärkt sig lite extra.

Väldigt kul att min egen klubb SMK Hörby fick ta emot tre tunga utmärkelser och främst då Tom Kristensson som förärades med ”Årets Bilsportman 2019” för andra platsen i Junior-WRC. Men även på ledarsidan märktes klubben där flitige tävlingsledaren Mia Nilsson blev ”Årets Ledare” medan Bertil Gunnarsson hedrades som ”Årets Eldsjäl”. För att ytterligare understryka att dagen blev lite av SMK Hörbys dag så fick både klubben och Lars Servin hedersomnämnande.

Dock blev man inte ”Årets Klubb” som istället och extremt välförtjänt hamnade i Blekinge.  Asarums MS/Olofströms MK svarade för SM-finalen Rally Blekinge vilket även i mina ögon var en kanontävling alltifrån de fina sträckorna, serviceplatsen i Karlshamns hamn till kvällens avslutning. Robert Goude blev den lycklige som fick föra hem priset till ”Sveriges Trädgård”. Fanns säkert fler utmärkelser som jag inte vet mottagare av och inte heller lyckats hitta trots flitigt letande…  

*

Igår fick jag ett mail med en fråga som kanske många instämmer i, vad är skillnaden mellan de olika klasserna i WRC, World Rally Championship eller på svenska, Rally-VM? Ska försöka bena upp problemet och börjar med ”WRC”. Här kan enbart fabriksteam köra och då med värstingbilar som på pappret lämnar strax under 400 hästkrafter. Men enbart på pappret i verkligheten är där nog mer än lite till. Till detta kommer även sofistikerad transmission och fjädring. WRC2 körs med R5-bilar som till utseendet är väldigt lika WRC-bilarna men med runt 100 hästkrafter mindre, enklare transmission/fjädring och inte minst mindre aerodynamiska spolilers. Dock inte så att det är billiga bilar, runt tre miljoner är prislappen på en Citroën C3 R5, Skoda Fabia EVO, Volkswagen Polo GTI R5, Ford Fiesta MK2 eller Hyundai i20 R5 som är de bilmärken man kan välja på.  I WRC2 är det också mer eller mindre fabriksunderstödda team som tillåts tävla, alltså lite ”WRC-ligth”. I princip enbart Hyundai och M-Sport Ford som själva tävlar i klassen medan Citroën tävlar via nära knutna team som PH Sport där Mads Østberg kör. WRC3 använder exakt likadana bilar men klassen är endast öppen för förare i privatteam. I alla tre klasserna koras en ”världsmästare” vid årets slut och i WRC3 får man enbart anmäla sig till sju tävlingar i klassen under året, varav sex räknas.

Sista WRC-klassen är Junior-WRC som dock bara kör fem av de 13 deltävlingarna. Här tävlas det med enhetsbilar från M-Sport Poland och då Ford Fiesta R2T. Åldern på föraren är begränsad till det året man fyller 29 år. Detta gör att fjolårets tvåa Tom Kristensson kör här för sista året då han fyller 29 år inom kort. Finns dessutom ”RGT Cup” som är öppen för GT-bilar och där det nästan uteslutande körs med Abarth 124 Rally RGT. En klass som inte röner något större intresse.

Sedan delas alla klasserna upp i tävlingarna i RC1-RC5 där RC1 står för WRC och RC2 är sammanslagna WRC2 och 3. De vassaste 2WD-bilarna är R3-bilar och körs i klassen RC3 medan de vanligare R2-bilarna körs i RC4. RC 5 innehåller tävlingens långsammaste bilar där det blandas nationella R2/FIA-klassade R1-bilar. Vet inte om jag lyckades reda ut begreppen och egentligen är detta rena barnleken att förstå. Lite ironi, men om man jämför med klasserna i en svensk DM-tävling är WRC-klasserna egentligen skitenkla om man istället kikar på till  exempel TV-Svängen 2019, här körde totalt 23 tävlingsklasser. Då snackar vi om att det börjar bli rörigt men det får man ta då det trots allt är Distriktsmästerskap…

*

Anders Grøndal/Marius Fuglerud blev som väntat snabbast i Lyngåsprinten. Den blå R5-Fiestan var över en minut före nya C3 R5–åkaren Trond Sveinsvoll/Jørgen Nordhagen. Dom i sin tur hade det tajtare, bakåt och bara tal sekunder efter kom Roger Rustand/Anita Hvambsahl, Fiesta. Fyra i klassen slutade Joakim Roman/Alexander Glavsjö. Återigen imponerade R2-förarna i Norge och Ole Nore Jr/Veronica Engan gick in som klassvinnare men även sjua totalt med Opel Adam R2.   

*

Avslutar med att påminna om måndagens rallysnack mellan Lars-Erik Olsson och mig i podden Hagfors Kanalen.

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson.