Tog inte lång stund innan det kom klara besked var någonstans Sebastien Ogier och Julien Ingrassia låter Citroën C3 WRC känna på den svenska snön. Det är i trakterna kring Malung som testerna pågår viskade en fågel i mitt öra. Inte mycket har dock trängt ut från Ogiers läppar om hur han tycker att C3:an känns på på snö. Efter att ha studerat några filmer från testerna skulle jag vilja säga att uppförandet påminner en del om hur det såg ut när en Opel Rallye Kadett  pressades av någon skicklig chaufför typ Anders Kulläng eller Bus-Ove Eriksson. Ni som var med på ”the good old days” förstår direkt vad jag menar med att C3:an gärna viftar lite med baken precis som Rally Kadetten gärna gjorde. Så klart kunde Citroën-teknikerna ha valt en sämre förebild än detta, men för att vinna Rally Sweden behövs kanske en annorlunda set up än den Kulläng använde…

* 

Efter andra platsen i Rally Hadeland bekymrade sig Mads Østberg en hel del över hur hans nya C3 R5 uppförde sig på de sex snöiga sträckorna. Han konsterade också att han, Torstein Eriksen och ingenjörerna hade en hel del att stå i inför starten i Värmland nästa torsdag. Nu hade Mads dessutom det tvivelaktiga nöjet att starta som andra bil med all plogning detta medgav. Mest nöjd efteråt var han med sträcksegern på sista sträckan även om den var knapp, bara 0,8 sekunder bak Eyvind Brynildsen. Men som helhet kändes det ändå inte helt hundra för Mads som kommenterade efter lördagen med  ”Feeling uncomfortable in the car”. Med detta i åtanke känns hans avslutning knappast hoppingivande för alla som gärna ser Mads och Torstein som vinnare av WRC2 Pro i Rally Sweden.

– Två veckor känns nu som väldigt kort tid!

Det var då detta och nu är det snart nere i en vecka innan ”den franska snöflingan” ska vara fullt vinterfärdig för att mäta musklerna mot till exempel efter Rally Monte Carlo-debaclet, revanschsugne Skoda-föraren Kalle Rovanperä.

*

De flesta WRC-tävlingarna har någon sträcka där rallybilarna hoppar och  Rally Sweden finns två. Det mest berömda av dessa är så klart ”Colins Crest”på Vargåsen-sträckan där tusentals människor trängs för att få en glimt av vem som vågar mest, alltså hoppar längst. Ganska många år sedan jag valde bort själva ”Colins” just på grund av det enorma publikhavet. Istället har det blivit andra delar av Vargåsen som fått besök. Senast är det ”målhanget” med den snäva högern mot mål som jag tyckt vara ett bra ställe.

”Colins” är inte ensamt om att bjuda på hopp i Värmland, även nerför Hagfors skidbacke bjuds det på rejäla flygturer. Det högsta jag skådat här utan att tillgripa mätverktyg, var det som Henning Solberg och Ilka Minor presterade med den svarta WRC-Fiestan för något år sedan. 

Ett annat berömt hopp finns i Rally Mexico på sträckan ”El Brinco” och som år blir något extra för att kunna få rallybilarna att flyga ännu längre än tidigare. Bortemot 50 meter hoppas (lite vitsigt där) mexikanerna att bilarna ska hoppa framför rallygalna hemmafans. På ”Colins” innehar fortfarande norrmannen Eyvind Brynildsen längdrekordet med 45 meter vilket sattes 2016 med en R5-Fiesta.  De senaste åren har Mads Østberg gått inför detta med längdhopp och svarat för de längsta skutten både 2017 och 2018. Det nya hoppet i Mexiko däremot har aldrig tidigare använts då det är byggt på helt nya delar av ”El Brinco” så där är det svårt att jämföra längd.

*

I Rally Sweden Historic blev det exakt 50 ekipage som fick lov att starta medan tre förare fortfarande får leva i ovisshet på väntelistan. Först ut av de lyckliga är Hans-Åke Söderqvist/Rickard Forsell med sin BMC Cooper S medan hans själsfrände och den utan tvekan mest meriterade i fältet den drygt 80-årige finnen Rauno Aaltonen kommer runt tio bilar längre bak. Med ”Hundkoje-segrar” i såväl föregångaren till Rally Finland, ”Tusen sjöars Rally”, RAC-rallyt och i Monte-Carlo är där ingen som är närheten av 81-åringens meritlista. Minst lika späckad lista med segrar har hans kartläsare Hans Sylwan som åkt massor av internationella tävlingar med såväl Stig Blomquist som Per Eklund. På bilden poserar Cooper-trion  (Forsell saknas) som är anmälda av ”Söderqvist Engineering Sweden AB”. 

Noterbart i mina ögon, bara fyra förare fins i listan med 4WD-bilar, Mats Karlsson och Janne Pettersson kör båda Audi quattro medan tvåa tidigare vinnare Mats Jonsson (bilden) och Kenneth Tomasson litar på det japanska. Båda kör Mazda 323 där då Jonsson kör en nyare variant med 1800-motor.

Annars är det knappast något spännande startfält om man helt inriktar sig på att hitta udda bilar. Om man till exempel jämför med Rallye Monte Carlo Historique och Legends Boucles de Bastonge där det vimlar av allt från små Fiat till Ford Mustanger. I Värmland däremot är det mer som att jämföra utbudet med bilar ungefär som att kolla på en storköpsparkering en lördag.  Här står de tätt parkerade olika folkhemsfraktare som Volvo, Kia, Passat, Toyota och dessutom, de allra flesta i någon nyans av spännande öststatsgrått.  Samma sak i startlistan till nästa helg, massor av Volvo 240, några olika Opel-modeller plus så klart Ford Escort som bland annat körs av familjen Solberg, Petter och Pernilla.

Det som sticker ut lite är Arne Rådströms helt nybyggda men ändå ”Rådströms-orangea” Volvo 262:a. Jag måste även nämna Västeråsaren Ola Axelsson och den kartläsande hockeyprofilen Curre Lundmarks likadana Volvo 260 fast med två extra dörrar. Likaså sticker även Kjell och Peter Franssons gula VW 1303S ut i fältet precis som en ljusblå Volvo P1800E med Jörgen Einar/Pierre Jildemark i den trånga hytten. Nu är jag ingen större Saab-fantast men visst hugger det lite i rallyhjärtat att bara en enda tvåtaktare finns bland de femtio. Cay Fredrikson/Staffan Lindberg värnar uppenbarligen mer rallykultur än vinnarkultur och kör en Monte Carlo 850 från 1966. Faktum är att Saab som en gång totalt dominerade startfälten bara finns med i tre versioner i år.  Monte Carlon har jag redan nämnt som så kompletteras med en V4:a  i händerna på Sten Säfström som har en annan ”Säfströmare” i högerstolen med förnamn Jan. Vet inte om det är luften i Sigtuna som är speciellt Saab-vänlig för både tvåtaktaren och V4:an kommer härifrån. Sist med en bil ”Made in Trollhättan by trolls” är f.d rallycross-profilen från Uppsala Anders Norstedt med Frank Smit till höger. Paret åker med en betydligt vassare Saab, en 900Turbo 16. 

Det internationella inslaget i den historiska delen är också lite avslaget bara tio ekipage utan svenska flaggor på rutorna. Av dessa dominerar norrmän och finländare med en enda icke nordbo, britten Ian Beveridge som kör ”UK:s” svar på Volvo 240, Ford Escort.

Den här delen av rallyt startar från Torsby på fredagsmorgonen den 15 februari klockan 08.50. Dagen efter är man tillbaka till ”Service park in Torsby” strax efter klockan 13.30 och då har åtta sträckor körts, på totalt 13,3 mil.

*

I morse var det skånsk vinter när den är som sämst, grått, grått plus tungt regn och två plusgrader.  Samtidigt med detta väderfenomen upptäckte jag en ny modern finess på bilen. Med en knapptryckning på fjärrkontrollen till låset är det möjligt att hissa ner alla fyra sidorutorna samtidigt. Kan också berätta att det efter att jag upptäckt finessen och med hjälp av ett antal frotéhandukar, blev det både rent och tämligen torrt i hytten. Enda problemet var förarstolen som var fortsatt lite fuktig, men även här hjälpte det med en handduk så jag slapp komma till jobbet våt i häcken. Kan någon förklara för mig varför någon dj-la tekniker lagt ner energi på att hitta på detta? När känner man ett behov av att kunna hissa ner alla sidorutorna när du står utanför bilen ? Jag vet i alla fall när jag inte känner behovet…