Hoppas inte att vi ser en trend i detta men redan nu har två rallyarrangörer tvingats ställa in på grund av för få anmälda. Lördagen den 12 januari planerades det för rally, med både Tierp Arena Rally och Vintertrofén i Nora. Inget större fel på upplägget med två sträckor som skulle köras två gånger vilket skulle renderat i runt 40 kilometer SS. Men detta lockade uppenbarligen inte rallyåkarna i Närke och Uppland som inte anmälde sig i tillräcklig antal och nu är båda tävlingarna inställda. Vet inte om de aktiva sviker på grund av de trots allt lite högre däckkostnaderna med vinterdäck eller om det är något annat skäl. Oavsett vilket så är det alltid lika tråkigt för en arrangör att ställa in. Dels förlorar man pengar men värst är nog allt nerlagt jobb som nu bara är helt förgäves. Hoppas bara jag slipper höra kommentarer i still med, ” ja men va f-n, jag skulle ju köra men hann inte anmäla mig i tid”. Den kommentaren är bara lite ”too much”…

*

I samma ämne så tickar anmälningarna på till SM-premiären Mekonomen Bergslagsrallyt som nu gått förbi 70 strecket även om där finns fyra ”icke-SM-åkare” anmälda i listan. Lite varningsklockor finns dock och det gäller SM-klassen ”Trimmat 4 WD Övriga”, klassen där WRC och gamla ”Nationell Special-bilar” håller till. I dag, bara tre anmälda att jämföra med de moderna i ”Trimmat 4 WD (R5)” som är nio. Skulle detta hålla i sig är jag minst sagt tveksam till att en så pass tunn klass kan behålla SM-status. I min drömvärld vore det enda rätta att att dela SM i två klasser 2WD och 4WD, plus Junior-SM. 

Men säger någon, du kan ju inte jämföra en R2:a motormässigt med en vass Grupp H-bil och låta dom köra i 2WD i hop? Så klart är detta lite problematiskt, men kanske någon form av handikappsystem skulle jämna ut skillnaderna. Kanske dubbla SM-poäng till förare med FIA-klassade bilar hade varit en sak som jämnat ut skillnaderna. Men även mina motståndare i frågan måste hålla med om att två Svenska Mästare  i rally skulle öka statusen mot dagens fyra.

Likaså kunde juniorerna kämpat om samma SM-medaljer. Två klasser som i dag men i SM-tabellen läggs poängen samman och de förare med flest poäng tar hand om medaljerna. Hade detta gällt 2018 hade Jari Liiten vunnit J-SM med sin otrimmade R2-Peugoet före Pontus Lönnström, vinnare av Trimmat med en Volvo och Pontus Jakobsson med en Toyota i klassen Trimmat. Så frågan är vem detta system, jag förespråkar skulle ge någon fördel? Svaret är, ingen bilkategori däremot hade statusen på ett SM-guld ökat. Frågor på detta?

*

Supertalangen Linus Lundquist är nu i Florida och laddar upp inför Rolex 24 At Daytona med tre dagars test. En start i kraft av vinnare av det brittiska F3-mästerskapet och då han samtidigt vann Sunoco Whelen Challenge. Något som gör att Linus får köra sitt livs första långlopp. Den 26-27 januari körs racet på Daytona International Speedway och där han sitter i en Lamborghini Huracán EVO GT3 hos teamet Precision Performance Motorsports.

– Det är stort att vara här, säger Linus efter ankomst till den berömda racingorten på Floridas östkust. 

–Egentligen först nu det faktiskt börjar sjunka in att jag ska få köra det här loppet. Jag är extremt laddad och kan inte tänka mig en bättre start på 2019 än att äntligen få inleda det här äventyret. 

I går kände han på både bil och bana vilket var omtumlande för den 19-årige Tyresö-talangen.

– Allt är nytt för mig; teamet, bilen, banan, tävlingsformatet, att köra på natten… 

–Jag har aldrig delat bil med någon förut och det längsta jag har kört i ett svep är 20 minuter – här kommer vi att göra stinter på ett par timmar!

Totalt 47 bilar i fyra olika klasser kommer att tävla i hop i slutet av månaden. Linus kör i största klassen GTD med 23 konkurrenter.

*

När Oliver Solberg avslöjade att fått ”låna” pappa Petters Volkswagen Polo R5, förstod man ganska omgående att den R2-Peugeot han använt tidigare hade gjort sitt hos ”The Solbergs”. Mycket riktigt, nu är bilen ute till försäljning och Oliver beskriver den helt korrekt dessutom som ”Race ready! Fantastic rally-winning car”.

Bilen säljs med grus-set up men det finns även reservdelspaket plus asfalt-kit att köpa till om man så önskar. Med bara 10 mil i motorn och ny växellåda känns priset som 470 000 SEK ändå rimligt. Skulle inte förvåna mig om bilen hamnar hos en rallybilsamlare som ser detta som en investering. Tänk att ha en blivande världsmästares (?) första rallybil i samlingen, då blir det nog enkelt att sätta en etta före de 470 000…

*

Mer med Solbergs och i dag ställer Petter Solberg den relevanta frågan.

– Vilka tävlingar vill ni se mig i 2019?.

I fjol körde han flera olika bilar och tävlingar/events, Rallycross, WRC 2 med Polon, Historiskt Rally med sin Escort, Backtävling, Race of Champions och  Gymkhana Grid i Sydamerika för att nämna några. Vet inte om Petter lyssnar på mig men min önskelista ser ut så här.  Först Bergslagsrallyt sedan Rally Sweden i WRC2 med Polon, om Oliver släpper den vill säga. South Swedish Rally så klart och därefter återstoden av SM-serien. Som en liten bonus erbjuder jag fri start i TV-Svängen den 14 september. Jag vet att detta inte är beslutet av styrelsen i SMK Hörby, men kommer Petter så betalar jag personligen anmälningsavgiften. Fast noterna får han själv pröjsa…

*

Då fortsätter Joakim Sjöberg sin spännande berättelse om sitt liv som co-driver: Del 8 2015,  Rally Azorerna, Rally for the brave.

Efter South Swedish Rally satte jag mig ner och försökte analysera varför det gått så bra och kom fram till några punkter. Jag sitter med en bra förare och och och ja det är faktiskt ganska svårt att analysera och bryta ner problem, när allt går bra så att man nästan inte har några problem. Det enda som jag i min ”SWOT-analys” kunde se, var att det bitvis på sträckorna var för mycket information i noterna. Jag fick läsa allt jag kunde plus lite till, det kan faktiskt vara så ibland. Men jag upplevde att det var lite för ofta, så jag och  Emil pratade om detta. Vi kom fram till att försöka ta ner viss information som var mindre viktig. Att ha för mycket information, framförallt sådan som är ganska oviktig (vad är oviktigt?) är att flödet blir ojämnt. Som med flödesteknik (vatten, oljor osv), så blir minsta ojämnhet förödande för flödet. Exakt så funkar inte en co-drivers hjärna, men lite åt det hållet.

Flödet av information kan beskrivas på följande sätt: På rekognosering, föraren ser och säger vad han vill få för information. Co-drivern skriver ner (redan här kan det infinna sig ett litet problem). Åk två så läser Co-drivern informationen så korrekt han/hon kan och föraren gör mindre justeringar. Här sätter jag min tajming, ändrar föraren ”för” mycket kan min tajming bli lite eftersatt. Redan här har informationen skickats mellan förare och Co-driver två gånger och det får inte bli fel! 

Om man har ambition att åka riktigt riktigt fort i ERC eller WRC så har vi nu fått fram ett råämne av noter. Men som dom är just nu kommer vi INTE vinna någon tävling. Först skall allt renskrivas (mer information = mer renskrivning) och bli fullt läsbara i full fart. Återigen, ingen information får tappas bort. Sen som vanligt, videorek 1-4 gånger av varje sträcka, här tillförs, ändras eller tas information bort. Efter detta så skall den sista putsningen av noterna göras och sedan har vi fått fram ett ämne att åka fort på som både förare och Co-driver godkänt. Nu återstår det bara att läsa noterna perfekt, i full fart.

För att återkomma till historien, för mycket information kan vara direkt ohälsosamt (crash). Vi åkte till Azorerna som ledare av Junior ERC och ERC 3 (R2 klassen) med gott självförtroende. Dietmar (temachefen) hade förvarnat oss.

–  När ni rekar, tänk på vilken höjd ni är på. Allt över 500 meter över havet kan bli dimmigt snabbt.

Jaha tänkte jag, säkert bra att tänka på men ibland så lyssnar man inte. Azorerna är en Ö-grupp som tillhör Portugal, vulkanöar och således ganska kuperade, ungefär så mycket visste jag innan rallyt. Självklart hade jag kollat på lite incar osv, men dessa förmedlar sällan rätt känsla av naturen.

Vi rekade alla sträckor och för att försöka beskriva så var detta de mest utmanande sträckorna jag någonsin hade upplevt. Från vrålsnabbt, till smalt, bökigt och direkt livsfarliga partier. När det går upp, ja då går det rejält upp. När det går ner, ja då är det som en svart pist uppe i fjällen. På vissa ställen är vägen cirka 1 – 3 meter under allt annat. Känns som att åka rally på vintern med jättestora snövallar, men dessa vallar är jord, lera och stenar. Dessutom har vi självklart de kända partierna uppe på vulkanens kant, ett troligt utmanade rally helt enkelt.

Började ganska okay, låg trea efter etapp 2 och kände att vi var med bra, då vi också körde på en annan däckstrategi mot alla andra. Skulle kunna sätta på två helt nya däck inför sista loopen där resten fick välja mellan de bäst använda de hade. Startade ss 12 i total dimma, hmm det var ju detta Dietmar hade förvarnat oss om. Så på raksträckorna hade vi inte med referenser, ex buskar, skyltar eller träd. Mycket intressant när man inte ser mer än ca 20 – 30 meter framför sig, för fort skall det gå i alla fall!

Vi klättrade till plats två efter ss 13, sen ville det sig inte mer. Både på ss 14 och ss 15 gjorde vi ganska dåliga tider. På ss 16, rasade växellådan och satt fast på tvåans växel. Usch, jobbigt minne. Fick avsluta tävlingen på tvåan och tappade självklart massor med tid. Men det blev en 4:e plats i alla fall. Starkaste minnet från detta var när vi skulle in till slutmål, cirka sex mil transport på 47 minuter… dvs närmare 90 km/h i snitt, på tvåans växel. Vi låg nog närmare 90% av tiden på varvstoppet för att hinna till sista TK:n. Kom dock i tid men med bara en minuts marginal. Så för nästa del, kommer jag paketera ner mer tävlingar i varje del. Jag tror ingen är intresserad av att läsa ca 25 delar från mig. Nästa del är fortsättningen på 2015 fram till 2016. 

*

Trots allt närmar vi oss en heligt helg för oss som är ”torra bakom öronen”, trettonhelgen. Vad juldagen är för dagens ungdom var 13-afton samma för min generation (med allt vad detta förde med sig…). Vad kan då passa bättre än en riktigt klassisk Opel-Spaning förmedlad av co-driver esset Kristian Lindberg som hittat en kul annons. Tänk att man 1978 vågade använda rallyframgångar i marknadsföringen men Opel Danmark dom vågade. Hängde ut snabbe Jens Ole Christiansen efter segern i DM-tävlingen ”Honda Rally” på Sønderjylland. I annonsen ställde man sig frågan?

– Har Opel bara bästa bilen eller bästa föraren? Eller…?

Svår fråga fast egentligen inte, inte för oss som fattar lite. Copyrightern som gjorde annonsen var dock inte riktigt på tå, att kalla legendariske Jens Ole för Jens Otto känns inte så respektfullt…

*

Trevlig helg!