Då kom första WRC-anmälningarna till Rally Sweden och det blev Hyundai som blev först av de fyra VM-teamen att anmäla. Ingen överraskning att nya basen Andrea Adamo håller kvar tänket från Michel Nandan och anmäler Thierry Neuville, Andreas Mikkelsen och Sebastien Loeb.

Mer överraskande är att Hyundai inte kommit med något namn för WRC2 Pro, behöver inte betyda något alls men samtidigt så blir jag lite undrande. I fjol till exempel  kom Jari Huttunens anmälan till WRC2 samtidigt med WRC-åkarnas så vad händer egentligen?

*

Såg en lite kul Tweet i dag med följande lydelse, 

”Yves Matton failed to sign Ogier for 2018 –> sacked

Michel Nandan failed to sign Ogier for 2019 –> sacked

Malcolm Wilson failed to sign Ogier for 2019 –> resigned

Tommi Mäkinen said he doesn’t even want to sign Ogier –> keeps his place forever”.

Nu stämmer det ju inte helt då Malcom Wilson frivilligt lämnat över chefsskapet för rallydelen hos M-Sport. Men onekligen funderar man lite över Tweeten där minsta gemensamma nämnare verkar heta Ogier…

*

Ryske ERC-vinnaren Alexey Lukyanuk har ännu inte presenterat sina planer för 2019. Enda livstecknet så här långt är när han tillsammans med flera andra bland annat Mattias Adielsson, testade franska Saintéloc Racings nya C3 R5. Nu hävdar teamet att man inte ringde upp ryssen som tänkbar förarkandidat till satsningen på Rally-EM utan för att få ett bilbetyg från ” a top line driver”. Att fransmännen verkligen menar allvar med sina ERC-planer är nog inget att tvivla på, frågan är bara vem som motsvarar deras förarkrav? Kanske inte bara detta, utan även vem som har mest sponsorer med sig in i C3:an. Lukyanuk stänger dock ingen dörr för ett bilskifte från Fiesta till Citroên.

– Vem vet  hur allting kan utveckla sig, konstaterar Lukyanuk kryptiskt.

*

Om drygt tre veckor det premiär för Rally-SM med Mekonomen Bergslagsrallyt. Som vanligt när det handlar om vinterrally är vädret snackisen nummer ett. Men Ludvikas stora SM-hopp Tobias Johansson lugnar i dag om någon till äventyrs skulle vara oroliga. 

– Många frågar hur det ser ut efter några dagars töväder? Minus tre i luften och minus fem i marken, ser bra ut, konstaterar Tobias belåtet.

Han vill till och med ha lite mer tö och sedan kyla innan den 26 januari för att istäcket ska bli ännu tjockare på sträckorna. Ser också ut som att någon lyssnar till bönen då det från mitten av nästa vecka blir både snö och kyla, ner till minus sju på fredag den 11 januari. Anmälan stänger den 13 januari och idag finns 69 anmälda. Senast att anmäla sig är Patrik Flodin/Göran Bergsten med Skoda Fabia R5. 

*

En som också är anmäld hit är fjolårets J-WRC-tvåa Dennis Rådström/Johan Johansson och som inom kort förväntas ge tummen upp för sin tredje säsong i J-WRC. Inför detta värmer Torsby-föraren upp rejält. Först  nu på lördag i North  Rally Boden, nästa helg på hemmaplan i Torsby och Finnskogsvalsen.  Sista finslipningen blir så i Ludvika och SM-premiären innan det är dags för Rally Sweden. Nu är det ingen ny R2-Fiesta som gäller för Dennis och Johan i förberedelserna, utan en äldre Grupp N-variant.

Noterar också att Dennis fortfarande kör som B-förare vilket torde bero på att han inte fått tillräckligt med uppklassningspoäng till A-förare i de få svenska tävlingar han kört. Men visst är det märkligt att en andra plats i VM hos SBF inte räcker för att klassa upp till A…

*

Missa inte att visa att motorsporten står sig starkt ute i landet och lägg din röst på Johan Kristoffersson som mottagare av ”Jerringpriset” för årets bästa idrottsprestation. Hittills har ingen bilsportare röstats fram till seger, så nu är det verkligen dags. Andra röstningsrundan pågår 20 december-18 januari till klockan 15.00. och då ska ytterligare några kandidater sållas bort inför Idrottsgalan 21 januari där den tredje och sista röstningsrundan tar vid.

*

Svensk gruspremiär för rallyåkarna brukar av praktisk skäl ske i Skåne. I fjol däremot blev det även grus i rallymaskineriet på grund av den envisa vintern. Först fick Trelleborgs MK ge sig och flytta fram Anderslösvrallyt till slutet av april. Nästa premiärkandidat var sedan Simrishamnsmixen och inte heller då hade vintern släppt sitt grepp om Österlen. Dom hade inte heller någon möjlighet att flytta utan fick ställa in helt och hållet.

I år var det återigen tänkt att Anderslövsrallyt den 30 mars skulle bli både gruspremiär och första deltävling i Bilsport Rallycup. Först på grus blir inte Trelleborgarna utan överlämnar nu den statusen till Simrishamns MK berättar Anders Anderholm hos TMK.

– Vi har ny datum och denna är den 13 april, dessutom flyttar tävlingen från Anderslöv till Skurup!

Då är det bara att hålla tummarna att vintern 2019 blir snällare mot rallyåkarna än fjolårets så att nu verkligen Simrishamnsmixen får bli gruspremiär den 7 april…

*

Då fortsätter Joakim Sjöberg att berätta och är nu framme vid 2015:

Del 7 Tufft i ERC

– Vi vill ha hårda däck både fram och bak, det har torkat upp så mycket att vi inte behöver mjuka bak.

Med de orden så gick vi in i den lilla matsalen hos Opel Motorsport. Efter en stund kom Dietmar Metrich in. 

– Ni får åka på mjuka bak, Marijan har krävt samma däckval som er och vi är inte bereda att chansa när vi ligger 1:a och 2:a. Så ni får båda åka hårda fram och mjuka bak!

Dietmar var chefsingenjör och den personen som hade pushat för oss redan innan första tävlingen. Han trodde på oss, när resten av teamet ville att Marijan skulle vinna. Vi hade kört 15 sträckor i Circuit of Ireland, med en körtid på ca 1 timma och 40 minuter och det skiljde 2,5 sekunder mellan oss, till vår fördel. Men det var fortfarande 4,8 mil kvar att köra i den sista loopen. Minns hur jämt vi åkte med Marijan Griebel, hur vi fightades på varenda sträcka, hur gärna vi vilel slå honom på hans favoritunderlag, asfalt. När vi lämnade servicen så kom Dietmar fram igen och sa.

– Ni får en ärlig chans att vinna, men vad som än händer, tappa INTE plats ett och två  Detta kommer vara Opels första dubbelseger sedan 1986!

En klump i magen.

Med en liten klump i magen åkte vi till TK:n före ss16 ”McGaffins Corner”. När vi kom fram, cirka 2 kilometer före start stod hela gänget där. Marijan, Steve Rökland, Chris Ingram, Alex Zawada, och Diogo Gago. Ner till 3:an Ingram var det ca 33 sekunder, en evighet att köra ikapp. Vi stod och småpratade lite, jag gick runt och kollade däck. Nästan alla hade hårda fram och bak. Vi hade tejpat över gummiblandningen på våra däck, likaså Marijan. Så de frågade Emil och Marijan vad vi körde på? 

– Hårda, självklart, svarade båda två.

Precis när vi skulle sätta oss i bilen och göra oss redo kom Marijan fram och undrade.

– Vi kör för teamet va?

Emil kontrade.

– Självklart, det hoppas jag du också gör?

– Självklart, fick vi också som svar medan Emil vände sig mot mig och sa.

– Bara så du vet Jocke nu jävlar ska vi ta i, jag tänker inte släppa den här segern. Marijan försöker psyka oss att ta det lugnt, men kommer att ladda som en gris, sa Emil.

Jag såg några skrämmande bilder för mitt inre, där två Opel Adam R2 har åkt av i samma kurva, usch detta fick bara inte hända. Men samtidigt hade jag nu åkt cirka tio tävlingar med Emil och vi hade inte åkt av vägen tillsammans, än. Men jag minns att jag var lite skeptisk till inställningen att ladda som en gris, men jag hade inte pondus nog att säga ifrån. Tur var väl det. Hela sträckan finns också på Youtube så sök på ”emil bergkvist circuit” och kolla. På vissa partier läser jag noter både på in och utandning. 

Inte en chans att någon slagit oss.

När vi kom i mål på sträckan hade jag en sådan stark känsla, som man får ibland som co-driver. Finns inte en chans att någon har tagit oss och när tiderna började rulla in, då var känslan rätt!

E. Bergkvist 15:16,6

M. Griebel +13,0

A. Zawada +24,6

S. Rökland +25,4 

C. Ingram +29,7

D. Gago +31,6

Detta på 26 km. 

Visst det var två sträckor kvar, men vi hade ett sådant stort mentalt försprång att vi åkte igenom dem på 95% och vann en och blev två på den sista. Vi vann tävlingen med cirka 15 sekunder över Marijan och över minuten ner till Ingram.

När vi kom till slutmål var lyckan total, vår andra raka seger i Junior-EM. Dietmar kom fram och kramade oss och sa. 

– Nu kommer alla tro på er inom teamet men grabbar som ni åkte på ss16, det var bland det värsta jag har sett!

Vi körde South Swedish Rally någon helg efter Circuit Of Ireland i en lånad fabriksbil. Denna skulle användas två veckor senare på Azorerna och fick under inga som helst omständigheter ta någon skada. Men det gick bra och vi vann den tävlingen också. Fram till denna punkt på 2015 hade vi åkt sex tävlingar och vunnit alla. I nästa del kommer första ”förlusten”!