Om någon trodde att det lugnat ner sig lite i rykteskarusellen kring vem och var de kontraktslösa WRC-åkarna ska sitta 2019, ni har tokfel. Istället snurrar det på med oförminskad hastighet och i dag, dessutom från flera olika håll är det Hayden Paddon och Craig Breen som har huvudrollerna. Båda uppges vara på väg från Hyundai respektive Citroën och ny adress ska vara M Sport Ford Ltd. Direkt uppkommer frågan, var hamnar då Elfyn Evans? 

Om jag skulle försöka att stanna karusellen ett tag så skulle WRC 2019 kunna bli så här (fråntar mig allt ansvar för sanning i detta).

Toyota: Ott Tänak – Jari-Matti Latvala – Kris Meeke

M Sport Ford: Teemu Sunninen – Hayden Paddon – Craig Breen.

Hyundai: Thierry Neuville – Andreas Mikkelsen – ???

Citroën: Sebastien Ogier – Esapekka Lappi – ???

Billösa är då Dani Sordo, Mads Østberg och Elfyn Evans av dagens WRC-piloter. Minst en av dessa tre lär få en ratt att hålla i till nästa år, men vem? Får jag gissa så får  Østberg samma program hos Citroën som i år. Sordo fortsätter att sitta på Hyundaibänken halva året men vem som sitter där den andra halvan vågar jag inte ens gissa. Evans tar klivet ner till nya WRC 2 Pro Championship och där sätter sig i en R5 Fiesta från M Sport. Just detta mästerskap blir helt nytt till nästa år och blir fabriksteamens lekplats för R5 bilar. Hit kommer då M Sport, Skoda, Hyundai, Citroën och kanske Volkswagen för att göra upp om VM för R5-bilar.

Dagens WRC 2 blir istället enbart öppet för privatteam utan fabriksinblandning. Någon skillnad på R5-bilarna rent tekniskt blir det inte mellan de bägge klasserna. Motiveringen till att dela är att göra gapet mellan nationella mästerskap och WRC2 att detta  ska bli mindre och därmed locka fler nationella team att prova även i WRC2.

*

På tal om WRC 2 så är det utan tvekan Skoda som är bilen  alla andra R5-bilar försöker köra ifrån, än så länge med ganska klent resultat. Nu ryktas det allt intensivare att tjeckerna lämnar över R5-klassen till Volkswagen och istället tar över deras roll i WRC. Häromdagen kom där plötsligt en bild på vad som uppges vara WRC Skoda Fabia. Den som lever får se…

*

Fortfarande har ännu inte allt lagt sig efter Tom Kristensson och Henrik Appelskogs nästan magiska seger i ERC-finalen Rally Liepaja. Dessutom andra raka i den lettiska stortävlingen och extra bonus, seger före hemmafavoriten Martins Sesks. Något som Tom fortfarande verkade ha svårt att förstå på den efterföljande presskonferensen.

– Alltid skönt att slå sin teamkompis men här var det på hans hemmaplan och vi vinner ändå, svårt att hitta ord.

Tom berättade vidare att man jobbat efter den plan som sattes upp före rallyt och den planen följde man till mållinjen på sista sträckan.

– Överladdade aldrig, satsade inte för hårt, allt bara fungerade, berättade Tom på den välbesökta presskonferensen.

Att det sedan blev en extra fin födelsepresent till Henrik som fyllde år i går var också det en bonus. Annars var det en problemfri resa där det enda som strulade lite var växellådan som behövde bytas. När Tom kom till service sprang mekanikerna i Opel Motorsport fram och förklarade att dom hade en överraskning för honom.

– Vill inte ha någon överraskning, bara en ny växellåda, förklarade Tom.

Han fick både växellåda plus besök av flickvännen Ida Lidebjer Granberg som tagit sig till Liepaja i hemlighet.

– Sjävklart blev jag glad, ett plus att jag även fick ny växellåda…

Med detta satte ERC-tvåan punkt för säsongen 2018 och nu är frågan vad som väntar för 2019. Än så länge har inget sipprat ut från ”Tom Kristensson Motorsport” om hur tankarna går för 2019…

*

Även Fredrik Åhlin och Joakim Sjöberg hade anledning att vara nöjd med sitt besök i Lettland, trea efter en makalös urladdning på sista sträckan.

– ”The pace” kom efterhand, konstaterade Fredrik på samma presskonferens som Tom.

– Vi behövde bara gnugga bort lite misstag då det var lång tid sedan vi senast satt i vår Skoda och körde grus (South Swedish Rally), dessutom så hårt som vi gjorde i helgen!

Fredrik avslöjar också att sista sträckan gick på gränsen från start till mål och att stå på ERC-pallen för första gången var en härlig känsla.

– På sista sträckan fanns inte utrymmen för att köra på säkerhet, vi körde riktigt, riktigt hårt!

Fredrik beklagade också att det inte blivit så mycket rally under året som han önskat och att därför helgens resultat blev extra värdefullt.

– Jag är riktigt glad över min tredje plats!

En som jagade den placeringen var Eyvind Brynildsen och Ilka Minor. Men på sträcka tio tog den jakten slut efter en våldsam krasch med en till synes totalförstörd R5-Fiesta. Vet inte om Anders Grøndal fått iväg sin Fiesta till M-Sport, annars är det kanske idé att slå Eyvind en signal för att  samordna transporterna…

*

När Rally Legends gästade San Marino var det med mycket danskt inslag, som vanligt är jag böjd att tillägga. Medan danskarna gillar detta lyser svenska ”gamla” WRC-bilar med sin frånvaro. Lite ironiskt har dom fullt upp med Rally-SM, trots allt är dom inte mer än runt 20 år gamla…

Det blev favoritseger i helgen när Craig Breen tog en Citroën C4 WRC till solklar seger före italienaren Luca Pedersoll i en systerbil till irländarens.  Trea men långt efter slutade Mikko Hirvonen i en Fiesta WRC 08 och tätt efter kom bäste dansk, Kristian Poulsen/Niels Jørgen Iversen i en Toyota Corolla WRC som fyra.

Sjätte plats knep Roland Poulsen/Ole Frederiksen, även dom med Corolla WRC och som tia, sista upplagan Poulsen med Ole i förnamn. Han körde en tamare Toyota GT4 i par med Henning Friberg. Årets Hässleholms GP-vinnare Brian Madsen fick bryta på SS11 med den potenta Peugeot 206 WRC.

I kit car-delen blev det Renault-seger med en Clio Maxi i händerna på Gianpetro Bendotti. Som tvåa rullade danska paret Kim Madsen/Line Lykke Jensen in med en Peugeot 306 Maxi.

*

När årets DTM-säsong avslutades i helgen med två race på Hockenheim Ring innebar det att Tomelillas Joel Eriksson slutar på en 14:e plats i det tuffa mästerskapet. Helgen började bra för Joel som var snabbast på den fria träningen men det var tätt, fem förare inom mindre än fem tiondels sekunds skillnad. Tråkigt nog gick kvalet sämre där Joel slutade elva. Oflytet fortsatte i Race 1 när hans BMW blev uttryckt vilket innebar en 15:e plats. 

I Race 2 gick det bättre och Joel körde över mållinjen som nia. Båda finalhelgens två race vanns av Audi-föraren René Rast, medan Mercedes-veteranen Gary Paffett tog hem titeln.
– Jag hade kanske hoppats på lite mer den här helgen, särskilt efter att ha toppat den fria träningen, men vi fick inte riktigt utdelning för vår fart den här gången, konstaterade Joel.

  – Depåstoppen var lite för långsamma och timingen kanske inte helt perfekt, och i det här motståndet är det sådant som blir avgörande.

*

Bättre flyt hade Linus Lundquist i det brittiska Formel 3-mästerskapets final på Silverstone där det blev full pott och därmed seger i mästerskapet. Inte bara detta utan nu bär det även av till USA och Daytona för Linus då han tog hem eftertraktade Sunoco Whelen Challenge och en styrning i klassiska Daytona 24-timmars.  Med helgens seger blev Linus förste svensk att vinna F3-mästerkapet ”in UK” på 38 år. Till Daytona och sitt livs äventyr drar nu Linus den 26-27 januari. 

– Den här helgen blir bara bättre och bättre, och jag kan inte riktigt greppa att jag faktiskt kommer få tävla i Daytona om bara några månader, säger Linus.

– Först titeln igår, och nu det här… Det blir helt enkelt inte bättre. Det har verkligen varit en drömhelg med bästa tänkbara utgång och jag är otroligt glad att vi lyckades avsluta säsongen på det här sättet.

Linus avslutar säsongen på 531 inkörda poäng, 85 fler än silvermedaljören Nicolai Kjaergaard (Danmark). Trea i förarmästerskapet blir Kush Maini (Indien).

*

Näst sist i WRC 2018 är Rally de Espana om knappt två veckor och som vanligt är det svensken Arne Johansson med hjälp av Eslövs Mats Andersson som gör noterna. Jobbet är nu avslutat berättar Mats som själv ihop med Jörgen Jönsson kört rallyt både 2016 och -17.

– Samma magiska asfaltvägar och i princip samma sträckor som ifjol, berättar Mats och minns avåkningen 2016 med sin R2 Opel.

– Färgen från ”A-damen” finns kvar i den spanska naturen vid högersvängen som troligtvis är den svåraste i hela VM serien…

Största förändringen mot tidigare enligt Mats, är att välkända grussträckan ”Terra Alta” fyra mil lång går baklänges och med delvis ny sträckning.

– Ett avsnitt nygjord väg bestående av sten och lera på cirka fem kilometer kommer att göra sträckan lite tuffare än vanligt! 

Notjobbet innebar inga problem alls berättar Mats.

– Som vanligt fungerade Arne /Jembas system riktigt bra, det hade passat utmärkt även i Sverige…

Om noterna inte innebar problem var det värre när Mats och Arnes firmabil drabbades av punktering på en av grussträckorna. Ett problem som löstes.

– Den lokala ”däckverkstaden” fixade det snabbt och billigt medan vi åt røa pølser med skånska tillbehör !

*

Avslutar med att alla är inte stollar som återkopplar till Motorbloggen tvärtom, de allra flesta är vanliga och helt normala. Blir oftast glad över mejlen och i dag kom där ett sådant från Kristian Lindberg. Han skriver,

” Vill bara säga några ord om Victors seger  i Mini-Smedsvängen. Prestationen är imponerande och den blir inte mindre av att tävlingen kördes utan noter ! Heja Victor och Gustav (Lindfors)!