Blir en lite rumphuggen Motorbloggen då dagen har ägnats åt att tömma vad jag kallar rallygarage medan min bror hävdar att det rör sig om ett mindre skrotupplag. Vem av oss som har rätt är upp till betraktaren. Men en lätt rostig framskärm till en Kadett A kan man ju bara inte slänga på soptippen något som min bror med emfas dock hävdar. Hur som helst så har det mesta av energin gått åt till detta ”Mission impossible” och jag har därför nästan inte alls hängt med i vad som hänt i Monte Carlo.
Konstaterar dock att dramatiken fortsatte under lördagen och bland annat var Sebastien Ogier utanför vägen men håller ändå ledning efter dagens sista sträcka, SS13.
Två och bara drygt halvminuten bak är först av Toyota-armadan Ott Tänak som i sin tur har ytterligare en minut till trean Jari-Matti Latvala. Nu jublar säkert Tommi Mäkinen då det även på fjärde plats är en Yaris WRC i händerna på Esapekka Lappi. Hit ner är dock marginalen stor, hela 4.38 med Kris Meeke tätt efter, bara två sekunder skiljer.
I WRC2 är det fortfarande Jan Kopecky som dominerar med Skodan och har flera minuter ner till Kalle Rovanperä och som trea Olivier Burri.

*
När detta skrivs är varken Bergslagsrallyt eller Arctic Rally färdigkört så detta återkommer jag till på söndag.

*
Klart är dock att Marcus Grönholm gjort Petter Solberg sällskap i Kall och testar där nya VW Polo GTI R5. Petter trivdes att vara tillbaka i en rallybil enligt kommentaren.
– Okej, en rolig fredag. Helt fantastiskt att vara tillbaka bakom ratten på en rallybil och arbeta med Volkswagen Motorsport och nya Polo R5, kommenterade Petter som hade Olivers kartläsare Veronica Engan vid sin sida på de snörika jämtländska sträckorna.

*
Ser ut som att Tom Kristensson får sällskap av Sebastian Johansson i ERC:s juniordel. Strax före jul hämtade Sebastian hem en helt ny Peugeot 208 R2 från PSA i Frankrike och det är med denna EM-satsningen ska göras.
Co-driver blir Christer Carlsson och ambitionen är att köra flertalet tävlingar i Junior-ERC och målet är sedan att köra hela mästerskapet och vara överst på pallen 2019.
–Känns otroligt roligt att få igång en sådan här satsning. Ett stort tack till de som är inblandade på alla håll, konstaterar Sebastian.

*
Just nu rasar en hätsk och intensiv debatt på Facebook gällande de nya reglerna om burstoppning. Vis av många tidigare erfarenheter ger jag mig inte in i detta men kan inte utan delge er landets kanske allra största expert på säkerhet i motorsport, Jan Pehrssons synpunkter i frågan. Jan skriver, ”Just nu pågår en tämligen korkad diskussion angående burstoppning i rallybilar. På något märkligt sätt har fokus flyttats från att minimera risken för hjärnskador till att helt gälla huruvida den energiabsorberande stoppningen brinner eller ej.
FAKTA:
1. FIA klassad burstoppning är självsläckande.
2. Burstoppningen är till för att minska risken för hjärnskador (blödningar på hjärnan) när hjälmen slår i buren.
Precis som i andra idrotter där man använder hjälm har vi i bilsport stora problem med hjärnskakningar. För att minska risken för hjärnskakning behövs det material runt hjärnan som absorberar rörelse-energi. Det vi främst använder är hjälmens inre stoppning. Men det räcker inte, vi får ändå hjärnskakningar när vi kraschar ordentligt. Så istället för att stoppa in ännu tjockare stoppning i hjälmen och få en hjälm som blir ännu större i omfång så sätter vi energiabsorberande stoppning på de islagsytor som hjälmen riskerar att slå i under en krasch. Det blir en tre-stegs process i minskning av energi för att ”rädda” hjärnan från skador. Först den hårda stoppningen runt burröret, sen den mjukare stoppningen inne i hjälmen och till sist själva hjärnan som deformeras inne i skall-benet.
Så snälla, hitta inte på egna sanningar när det gäller personlig säkerhet, håll er till fakta och sunt förnuft när ni funderar kring sånt här.
Frågor på det så går det alldeles utmärkt att ringa till oss som håller på med forskning och utveckling kring personlig säkerhet.
0706627400
jp@simpson-europe.com”.
Därmed lämnar jag det ”brännande” ämnet…

*
I går landade FIA:s extremt flashiga magasin ”AUTO” på mitt skrivbord och som vanligt en del intressanta grejor att läsa mellan annonserna för lyxuren Rolex och Richard Mille. Till exempel presenteras 2017 års världsmästare och Johan Kristoffersson med nästan ett helt uppslag (uppslag = två sidor) medan Sebastien Ogier får nöja sig med en ”futtig” sida. Sjävklart finns även Thed Björk med som WTCC-vinnare.
Detta nummers tema är annars Norge (?) med rubriken ”Driving Norway forward” och på fem sidor presenteras de tre motorsportorganisationerna Royal Automobile Club of Norway, Norges Automobilförbund och Norges Bilsportforbund.
I AUTO finns även intressanta men kanske ändå ”värdelöst vetande” som att Tyskland var landet med allra flest VM-tävlingar under fjolåret, fem stycken följt av England med fyra och en hel flock med tre VM-arrangemang, bland annat Kina.
Ensam i topp med flest segrar i rad, fem stycken är Johan Kristoffersson som först vann i Hell och fortsatte sedan med detta fram till Lettland utan att någon gång sluta spruta skumpa från översta pallen. Både Lewis Hamilton och Mattias Ekström får se sig slagna som bara orkade med tre i rad.
Johan är även den förare i något av FIA:s mästerskap som har högst segerprocent, sju vinster av tolv möjliga ger 58,3 i segerprocent. Tvåa är WEC-trion Buemi, Nakajima och Davidson som kommer upp i fem av nio möjliga segrar. I samma tabell hamnar Mattias Ekström på femte plats.
Brukar gnällas på att WRC är tunt med bara fyra fabrikanter men sämst i FIA:s statistisk är Formel 1 med bara fyra olika aktörer. Men stopp nu, även i WRC är där ju fyra fabriksteam? Rätt, men ukrainaren Valery Gorban räddar WRC:s ansikte genom att ha kört med sin Mini under 2017 så då blev det ändå fem olika bilmärken.
Minsta segermarginal hade Toomas Heikkinen som var 0,075 sekund före Kristoffersson i första heatet i Kanada. För rallyfolket kan jag berätta att i WRC skilde minimala 0,7 sekunder mellan Thierry Neuville och Elfyn Evans i Argentina.
Mest fastnade jag dock den långa artikeln om en av rallysportens allra största Walter Röhrl med massor av segrar i Fiat, Opel, Lancia och sist i Audi. Men blir lite betänksam när 70-år fyllda Walter får frågan om vilken bakhjulsdrivna bil som var den bästa? Här tror man så klart att han svarar Opel Ascona 400 som han vann Rally Monte Carlo med 1982 och sedan även blev världsmästare i, men icke. Istället kommer det ur hans mun.
– Lancia 037, var det ultimata uttrycket av en bakhjulsdriven WRC-bil.
En Lancia bättre än en Opel, ur led är tiden…

*

Med detta önskar jag trevlig lördagskväll och hoppas att jag inte namngett alltför många personer fel. Jag är inte bitter…