I kväll startar den tjeckiska ERC-tävlingen Barum Czech Rally Zlín och på shake down var det ryssen Alexey Lukyanuk som satte bästa tid. Den hemska kraschen i förra deltävlngen i Polen verkade utifrån inte ha satt ner tempot även om Alexey menade att den faktiskt gjort så.
– Jag är förvånad eftersom jag inte gav max eftersom jag försökte köra lite försiktigt, förklarade Fiesta-åkaren.
Tvåa, en halv sekund efter var mannen som gav ”gening” ett ansikte (bilden) Jan Kopecky, Skoda.

*

Läser lite intressant inför finalen i BRC, Rally Isle of Man och det är tvåan Keith Cronin som analyserar hur han ska gå förbi ledande Fredrik Åhlin. Ett litet ess har britten i rockärmen, han har ännu inte använt sin ”Joker” som ger extra poäng i finalen, fem för seger, fyra för andra plats och ner till femte som ger en extra poäng vilket han lär behöva då Fredrik är 24 poäng före. För Fredrik räcker det att bli tvåa och fyra (finalen är dubbeltävling) om Cronin kniper alla möjliga poäng. Något han själv inser är föga realistiskt och menar att det som krävs för att hans ”lousy season” ska förbättras i elfte timmen är att Fredrik bryter.
– Men det är klart, i rally kan allt hända bara att vänta och se…
Enda hotet mot Åhlin och Cronin är Osian Pryce men för att han ska bli Brittisk Mästare krävs att båda två bryter. Något som gör att Pryce överväger att stå över resan till Isle of Man.
Även Oscar Solberg och Patrik Barth har en liten chans att ta hem Junior-BRC men då krävs seger i bägge racen i finalen. Men inte ens detta räcker utan bägge förarna i toppen, Devine och Creighton måste dessutom inte få till det alls i årets sista tävling.

*
Då är det dags för tipset till Skilling 500, sjunde deltävlingen i Sydsvenska Rallycupen men innan detta måste jag dela med mig av tankarna från mästerskapets mediaansvarige och tillika medlem i Skillingaryds MK, Mats Bergman. Nu är jag inte helt säker på att Mats ville att jag skulle sprida dessa rader men det struntar jag i för jag tycker det han skriver är så himla bra. Mats skriver, ” Det är klart att vi gärna hade tagit emot några startande till men mycket spelar in att det blir så. Men på vårt organisationsmöte efter att anmälan stängt så sa vi att det finns ca 6000 licensierade rallyförare i landet. Om vi lägger energi på att vara sura på de 5870 som inte kommer så riskerar vi att missa att glädjas åt de 130 som kommer. Så vi väljer att satsa på att ge dessa den bästa rallyupplevelsen någonsin! Sen känner vi en oerhörd stolthet att kunna ge 30 klubbekipage möjlighet att tävla på hemmaplan.”.
Tycker att Mats slår huvudet på spiken i allt ideellt arbete, istället för att sura och gnälla över folk (rallyförare i det här fallet) som inte nappar på ett arrangemang så fokusera istället på dom som faktiskt kommer. Samma sak när det arbetsuppgifter i klubben till exempel som hos oss när klubbhuset/tomten ska höststädas. Då är det ofta samma lilla tappra gäng som ställer upp men då är det viktigare att glädjas över dom som faktiskt kommer än att sura över dom som väljer att ligga kvar hemma på soffan.
Så över till tipset som i 4WD känns tämligen enkelt och detta beroende på att mästerskapsledaren Stoffe Nilsson/Jesper Johansson är anmälda…
4WD
1. Stoffe Nilsson Subaru
2. Bengt Abrahamsson Mitsubishi
3. Robin Adolfsson Mitsubishi
4. Ingvar Andersson Subaru
5. Nils Jensen Skoda
Endast ett tekniskt fel kan stoppa Stoffe från sjunde totalsegern och med alla kärlek som pappa Tommy lägger ner på den så känns detta föga troligt.
2WD.
1. Christopher Zeijlon Volvo
2. Håkan Ståhl Peugeot
3. Mattis Olsson Toyota
4. Johan Green Toyota
5. Johan Kastenman Volvo
På hemmaplan lär Zeijlon bli svår att rå på och den som möjligtvis kan göra så är ”Matchens lirare” i Snapphanerallyt klubbkompisen Håkan Ståhl som där slutade tvåa. Blir inte ett dugg förvånad om jag tippar fel och istället Håkan med brorsan Peter står överst på prispallen i morgon eftermiddag.
Tufft i Hässleholm hade ju Mattis Olsson som i ledning ”byggde om” Toyotan på näst sista sträckan och jag måste erkänna att jag kände visst tvivel att det skulle bli start i Skilling 500. Men det tvivlet kunde jag besparat mig och på Facebook skriver Mattis, ”Ja nu har det gått ett gäng dagar sedan Snapphanerallyt och typ varje kväll lite merjobb…
Nu ikväll är bilen redo inför Skilling 500
Ville bara säga tack till dom som hjälpt mig med detta Tack Tack ……
Så håll tummar o tår så ska vi göra vad vi kan på Lördag…”.
– Årets upplaga av tävlingen har återvänt till sina rötter i trakterna av Skillingaryd, Vaggeryd och Klevshult där tävlingens huvudsponsor TuJo.se finns, berättar Mats Bergman.
Han är noga med att betona att inga sträckor körs på övningsfältet utan förarna bjuds därför på vägar av mycket omväxlande karaktär. Högkvarteret är i Klevshult på Smålandsrasta.

*
I helgen drar V8 Thunder Cars till Mantorp och Trailer Trucking Festival och längst fram står Vankiva-Lindberg som ledare av mästerskapet. En ledning på 69 poäng före Marcus Palnér vilket inenbär att Mattias bara behöver plocka 39 poäng för att redan på östgötaslätten säkra sin andra V8-titel.
Han räds inte motståndet och har förklarat att dubbelseger är målet och i så fall är han jätte långt före resten av ”veeåttorna” inför finalen på Ring Knutstorp den 15-16 september. Regerande mästaren Alexander Graff som kör för Åhusbaserade Memphis Racing är trea i tabellen men utan möjlighet att hämta in försprånget till Mattias i Bryntesson Motorsports Ford Mustang.

*
Med tanke på att det är helg och att dagens Motorbloggen är lite kort(??) bjuder jag på senaste krönikan i Kristianstadsbladet ”Kristianstad open”. Ni som redan läst, kan fortsätta att göra någonting nyttigare.
Trevlig helg

*

Visst känns det lyxigt att i nya bilen kunna ändra ljusfärg på ”spotpunkterna” (punktbelysning på svenska) i kupén och visst är det också praktiskt med ett 220 volts uttag i baksätet så både ”paddor” och datorer kan laddas under färd. Även elektrisk öppning/stängning av bakluckan är smidigt för att inte tala om backkamera och ”parkeringassistent” som slår till broms om du glömmer att titta i infotainmentskärmen kopplad till samma kamera. Sedan ska jag inte börja räkna upp alla andra finesser som döljer sig under skalet på min nya bil, kan dock avslöja att jag under de kommande två åren troligen inte kommer att utnyttja mer än max 25 procent av allt tillverkaren ansträngt sig för att göra mitt resande så bekvämt som möjligt.
Annat var det förr och minns, om än lite vagt när far hämtade en splitterny ”Folkvagn” hos VW-säljaren Frode Lund i Höör. Kulören var ny för 1957-års modell och hette ”Skärgrön” enligt försäljaren. Vad detta blir översatt till tyska kan jag bara gissa, men på svenska hade ”Skitgrön” passat bättre. Nyansen var blekt ljusgrön och såg i princip alltid likadan ut om bilen var tvättad eller ej. Detta passade far perfekt, hans åsikt i ämnet tvätta bilar var enkel, det gjorde bara folk som inte hade något riktigt vettig att göra.
Nu var det inte detta jag skulle skriva om utan om hur torftig instrumentbrädan var i en ”Folkabör” från -57, där det enbart fanns en stor hastighetsmätare mitt framför ratten, punkt slut. I denna satt visserligen tre varningslampor: laddning, oljetryck och helljus vilket var vad som kunde underhålla föraren. Fast om lamporna för laddning och oljetryck tändes under färd så kunde man nog vara helt säker på att föraren inte tyckte detta kunde kallas underhållning…
Två år hade far Folkvagnen innan direktör Rosenquist på Autocentralen i Hörby övertalade honom att byta bort bilen mot en ny tvåfärgad Opel Rekord. Först nu kan man börja snacka om instrumentbräda där det framför föraren fanns ett helt kluster med spännande mätare. Det som dominerade var hastighetsmätaren typ ”liggande febertermometer” med olika färg på bandet beroende på hur fort man körde, grönt upp till 50 km/t, gult till 100 km/t och sedan så klart illande rött.
Men det som verkligen föll far och kanske även mor i smaken, var den lilla knappen med texten ”Feuerzeuge”. Äntligen var det slut med att fibbla med simpla tändstickor när det skulle tändas ”långa Bill” eller ”John Silver utan filter” medan man körde. Något som tidigare orsakat många spännande ögonblick när tända stickor eller cigaretter hamnat både på fars byxor och i förarstolen med fula brännmärken som resultat. Värst var det nog den gången han tappade en tänd cigarett rätt ner på sin vita nylonskjortan. Alla som var med på den här tiden känner väl till hur eldfängd en vit nylonskjorta var och fars utgjorde absolut inget undantag. Tvärtom tog det sig rätt bra och innan bilen ens gjort full halt var far ute och och försökte släcka den pyrande skjortan genom att frenetiskt slå på hålet som växte sig allt större. Till slut lyckades räddningsmanövern, men det var inget kul när vi kom till kalaset med far i en skjorta med ett stort fult brunt brännhål mitt fram.
– Sådant slipper du nu, förklarade direktör Rosenquist för far.
– Nu bara trycker du in cigarettändaren, väntar tills den ploppar ut och sedan tänder, hur enkelt som helst.
För far var detta definitivt ett riktigt bra försäljningsargument mycket bättre än dagens färgsatta ljuspunkter. För det var ju så bilfärder genomfördes i min barndom, bilradion inställd på ”Program 1” och i en kupé där cigarettröken var tät som ”Lützen-dimma”…