”Le Mans, 13:e juni 1981. När Jan Lundgårdh lade in ettan och trampade gasen i botten var det första gången sen 1959 som en svenskbyggd bil med svensk förare setts starta i det klassiska loppet”. Så inleds artikeln i ”Årets bilsport” om Hässleholms racinglegend Jan Lundgårdh, i dag sjuttio år gammal och hans start med den Tuff-Kote/Dinol sponsrade Porsche 935:an eller som den populärt kallades, ”Baby-Porschen”.
Nu blev det inga tjugofyra timmars rejsande för Jan och hans två kamrater, F1-meriterade engelsmannen Mike Wilds och tysken Axel Plankenhorn. Porschen gav upp efter blott fyra och en halv timmes körning med en trasig kolv. Men som författaren skriver, ” att man överhuvudtaget kvalade in i tävlingen var en prestation”.
När detta skrivs återstår några timmar innan den svart/vit rutiga flaggan visas för årets vinnare. Visst får man lite ståpäls när man tänker sig att en kille från Hässleholm, i privat regi stod på startlinjen i kanske världens tuffaste och mest kända tävling, eller…
OK, Jimmy du hade rätt!
Säffles Volvoåkare Stefan Axelsson var snabbast i Nybro, men inte var det med mycket. För nio tiondelar efter slutade Tore Sandberg från Vimmerby och ytterligare en brakfis senare rullade Nässjös 940-åkare Mats Karlsson in. 1,6 sekunder mellan ettan och trean, hyfsat tätt kan man säga!
Hans ”Kräbbleboda” Johanssons comeback får betyget, mycket väl godkännt. Nia totalt och sjua i klassen måste han vara nöjd med. Noterade att inledningen var lite trevande men på slutet var tiderna nästan för toppstriden och ”det kommer mera”…
Janne Kristiansson slutade tia i klassen efter ett halvminuts tapp på sträcka tre plus tjugo transportprickar.
Bara någon mil från Nybro kördes tredje deltävlingen i SKCC, vi snackar karting och här tog Kristianstads nästa storförare Noah Milell en tredje plats och ligger nu tvåa i sammandraget.
– Ännu en stark insats av Noah, kommenterade pappa Niklas.
Var igår på en liten ”tillställning” där bland annat en gammal skolkamrat var gäst. Stolt förklarade han att han nu slutat jobba och bara skulle ha det bra. Jag frågade hur han skulle få tiden att gå?
– Inga problem, jag ska spela mycket golf och så har jag ju en hyfsat stor trädgård att ta hand om, blev svaret från den ”lycklige”.
Istället för den avund han hoppades sprida, två nya starka argument för att jobba till minst sextiofem. Golf och trädgård, nej tack!