Alla olyckskorpar, dödgrävare och andra negativa krafter släng er i väggen för nu är det klart. Ungefär samtidigt som deltagarna i Rally Sweden ”lineade upp” för att rulla upp på målrampen på torget i Karlstad skakade VD Glenn Olsson hand med WRC-promotorn som ett bevis på att ett nytt treårsavtal ingåtts dem emellan. Något som Glenn själv betecknade som.
– ”Closer to magic” helt enkelt!
Efter drygt sex månaders förhandlingar är det nu klart det blir Rally Sweden och då i Värmland inbilla er inget annat, minst fram till år 2019.
– För en vecka sen var vi mer döda än levande och hade svårt att se någon framtid alls i sikte. Nu har vi återigen genomfört ett fantastiskt event och att kunna berätta idag att vi äntligen är överens om ett nytt treårsavtal känns helt magiskt.
Roligt att alla de som spådde rallyts snara avfärd till antingen Japan eller Kanada, riktigt kul att ni dysterkvistar än en gång fick fel i er trista syn på framtiden. Sista halmstrået för er var att vädret som verkligen inte var det bästa före veckan före rallyt skulle sätta stopp. Men även detta hanterade Glenn & Co på ett vill jag säga, perfekt sätt. Hördes även på torget där de tävlande till och med vinnaren Sebastien Ogier, öste beröm över organisationen. Glenn instämmer och skickar berömmet vidare neråt i leden
– Vi har en helt fantastisk organisation som visat att vi klarar de tuffaste situationer!

*
Han kan inte bara gnälla Sebastien Ogier han kan faktiskt köra bil också om där var någon som mot förmodan tvivlade på detta. Inför avslutande power stage, Värmullsåsen ledde han komfortabelt före ”The Kiwi” Hayden Paddon och många inklusive jag själv, trodde nog att föraren av Polo #1 skulle ”safea” och bara inrikta sig på att komma i mål helskinnad. ”Vinnarskallen” tyckte annorlunda och knep även de tre bonuspoängen, respekt!

*
Värre var det för Paddon som träffade en dumt placerad pinne i en högerkurva och det bar sig inte bättre än att pinnen gick rätt in i Hyundai-kylaren. Vet inte riktigt vad stirrig heter på nyzeeländsk dialekt men detta var hans sinnesstämning när ångan steg från motorn efter målgången. Kartläsare John Kennard var dock coolare och med hjälp av kemisk metall ”bonnamekades” kylaren ihop och Paddons knall var därmed räddad.

*
Ola Fløene, kartläsare hos Mads Östberg var glad över tredje platsen, något som han redan i torsdags visste skulle bli slutresultatet eftersom jag tippat Fiestaparet där. Rätt placering i Monte (4:a)  och nu i Rally Sweden, inte så konstigt att Ola (på bilden snackar han transporttider med en av många skåningar i organisationen Janne Rydh, förarekontakman) undrade med ett brett skratt över nästa som är Mexico.
– Vad blir vi där, du kan väl skriva tvåa…

*
Andreas Mikkelsen var besviken, det gick inte att ta miste på när han klev ur bilen vid målet på sista sträckan. Det var ju nu han skulle få revansch för fjolårets avåkning men istället blev det en fjärde plats.
– Jag får trösta mig med att vara tvåa i Förar-VM, var ett försök från Andreas att ändå tänka positivt.
Leder här gör så klart Ogier på 56 poäng, Mikkelsen har 33 som tvåa och trea är Mads Östberg på 27.

*
Pontus Tidemand och Jonas Andersson var bara en trasig drivknut ifrån årets första WRC2-seger men de 55 sekunder han tappade på detta innebar att andra platsen bakom Elfyn Evans blev helgens resultat. 14 sekunder skilde mellan Evans blå R5-Fiesta och Pontus grön/vita ( grön? där har vi orsaken till att det blev en andra plats, observera att detta är mina egna funderingar…) men viktigast i min värld var ändå att ”förste föraren” hos tjeckerna Esapekka Lappi ”bara” slutade trea. Värre vara att samme Lappi gjorde ett jätteryck och gick förbi Anders Gröndal och Miriam Walfridsson på sista sträckan. Istället för pallen blev det en fjärde plats för ”Valvoline-Fiestan”. Att detta var en missräkning gick inte att ta fel på när jag tittade in bilen efter målgången. Det gamla ordspråket, ”sålt smöret och tappat pengen” stämde väl in på deras tomma ansiktsutryck där ”looser-stämpeln” satt istället för ”tredjeplats glädje”. Bittert efter så bra körning och sedan förlora med 2,1 sekunder…

*
Måste berömma Eyvind Brynildsen/Anders Fredriksson som aldrig gav upp trots problemen med Fiestan. Belöning blev det med en femte plats precis före en annan norrman, Ole Christian Veiby. Dessvärre ur svensk synvinkel ryckte han förbi Emil Bergkvist/Jocke Sjöberg på Värmullsåsen som därmed fick nöja sig med en sjunde plats i WRC2-debuten. Men utan vinterkräksjukan som sällskap i bilen är jag övertygad om att Emil varit uppe och tuggat både Lappi och Gröndal i baklyktorna!

*
Fick också idag höra lite mer om den ”bojkott” som enligt uppgift i Autosport stoppades av Hayden Paddon. Nu var nog inte detta hela sanningen, det fanns betydligt fler faktorer i saken än Paddon, men som min ”visselblåsare” menade.
– Nu är det historia!

*
2016 års upplaga där Volkswagen utökade ledningen i Märkes-VM till Hyundai som är tvåa, kommer att gå till historien som rallyt där det snackades mer väder än tävling. Dock klarade man av korta ner banan från tänkta 21 sträckor till 12 utan att det påverkade poängstatusen, det blev fulla poäng trots allt. Däremot skrev årets rally in sig för alltid i historieboken då det blev det kortaste WRC-rallyt någonsin. Med exakt 226.48 km puttade Rally Sweden ner fjolårets Rally France på Korsika till andra plats i den kanske lite diskutabla ligan. Efter kraftiga regn blev där kvar 245.35 kilometer medan 2007 års Rally Argentina hade 248.90 kilometer som nu bara är trea.